Mohamed Omar

Den 22 mars attackerades Westminsterpalatset i London av jihadisten Khalid Masood, en konvertit till islam. Jihadisten, körandes i bil, rammade fotgängare på Westminsterbron. Därefter tog han sig till parlamentsområdet till fots och högg ner en polis.

Masood använde alltså ungefär samma metod som den uzbekiske jihadisten Rahmat Akilov, som använde en lastbil vid sin attack i Stockholm den 7 april. Samma metod användes av jihadisten som den 19 december 2016 dödade tolv personer när han rände in i en julmarknad i Berlin. Och den 14 juli samma år dödades 84 personer när en jihadist körde rakt in i en folksamling på strandpromenaden i Nice.

Masood ska ha varit ”mycket religiös” och brukade gå till Al-Tawhid-moskén i Leyton. Det har nu framkommit att han tidigare också varit knuten till missionsverksamheten vid den salafistiska Al-Ghurabaa-moskén i Luton. Det kopplar ihop honom med självmordsbombaren Taimour Abdulwahab, som attackerade Stockholm den 11 december 2010.

Salafismen är ett sätt att förstå sunnitisk islam som utmärker sig genom långt driven literalism och ett förakt för rationellt tänkande. Salafisterna strävar efter att återgå till vad man uppfattar som ett rent ursprungsislam, fritt från senare idéer och tolkningar. Det blir bekymmersamt, eftersom det är i de ursprungliga islamiska texterna man hittar våldet och intoleransen.

Masood var kontaktperson för den salafistiska missionssajten Call to Islam (calltoislam.com), som nu har blivit borttagen från nätet. På sajten publicerades predikningar som hetsade mot judar och kristna och uppmanade till jihad mot ”Guds fiender”, uppger tidningen The Times (9/4). Masoods namn och telefonnummer fanns på ett flygblad som delades ut av moskén i Luton. Moskén samarbetade med sajten Call to Islam. När Masood bodde i Luton arbetade han som lärare på en skola som tillhörde moskén.

När Taimour Abdulwahab bodde i Luton bad han sina böner i den salafistiska Al-Ghurabaa-moskén. Han fick även förtroende att predika. Moskén står den saudiska regimen nära och betraktar det salafistiska prästerskapet i Saudiarabien som förebilder och auktoriteter. Saudiska predikanter besöker ofta moskén. Enligt The Daily Mail (26/3) var Abdulwahab och Masood nära vänner och umgicks medan de levde i Luton!

Westminster-jihadisten Masood levde i perioder i Saudiarabien där han arbetade som lärare. Det är intressant eftersom den saudiska regimen främjar salafismen, fast man tar avstånd från Islamiska Staten. År 2012 utkom journalisten Magnus Sandelins bok Jihad. Svenskarna i de islamistiska terrornätverken (Reporto, 2012). Den har nu kommit ut i en ny, utökad utgåva med titeln Svenska IS-krigare från Al-Qaida till Jihadi Cool (2016).

I boken kartlägger Sandelin den våldsbejakande, islamiska miljön i Sverige. Alla jihadister som förekommer i boken tillhör den salafistiska rörelsen, och flera har anammat sin salafistiska, våldsbejakande världsbild vid besök i Saudiarabien. En ung man, som senare ansluter sig till den somaliska terrorgruppen Ash-Shabab, beskriver till exempel en resa till Saudiarabien som en ”vändpunkt”.

Göteborg är den stad i Sverige som har producerat flest antal salafistiska jihadister. I samma stad har Saudiarabien byggt en moské, stadens största, för sju miljoner euro. Det är klart att det finns ett samband mellan salafistiskt missionsarbete och jihadistisk aktivism. Den salafistiska trosgrunden är första steget mot jihadism.

De muslimska ungdomar som ansluter sig till salafi-jihadistiska grupper har inte bara vaknat en morgon som övertygade jihadister, packat sina väskor och gett sig av till Syrien eller Irak. Först anammade de salafismen, sedan salafi-jihadismen. Ju fler muslimer som anammar salafismens tankar, desto fler potentiella salafi-jihadister. Utan salafism, ingen salafi-jihadism.

Fallet Khalid Masood, och flera liknande fall, visar att det kunde vara en bra idé att övervaka moskéer där islamiska fundamentalister rör sig, särskilt de som har kopplingar till den salafistiska rörelsen och Saudiarabien. Övervakning kan förhindra terrorattacker. I Uppsalamoskén tillåts imamen Abo Raad, som på Facebook hyllade Islamiska Statens offensiv 2014, att predika och hålla i studiecirklar för unga muslimer. Det är oroväckande.