Ulf Larsson

För ett år sedan gav jag ut en satir om den svenska universitetsvärlden, Universitetet, Campus Beckomberga. Läsaren får följa med till en genompolitiserad värld befolkad av mer eller mindre narcissistiska klåpare som under idoga floskler om genus, mångfald och normkritik armbågar sig fram till köttgrytorna. Detta medan undervisningen inte sällan alltmer förfaller till en urvattnad soppa på grund av ständiga ekonomiska neddragningar. Romanen kan förstås också läsas som en symbol över tillståndet i Sverige. Ni kan läsa lite om den här och köpa den häftad eller som e-bok här.

Men det kanske börjar bli dags för en ny bok – en stort anslagen roman om det samtida Sverige, skriven av mig eller någon annan. En bok som totalt vänder upp och ner på hela Kultursverige – tv-soffor, kultursidor, Augustnomineringar, bokmässor, you name it! Hur skulle en sån berättelse om det moderna Sverige kunna se ut?

Efter lite spånande har jag fått ihop ett synopsis, som kan byggas ut till en spännande och mångsidig roman om dagens Sverige, denna obetalbara mix av folkhemska skuggor och avsomnade bruksorter à la Lars Lerin uppblandat med nya inslag från jordklotets alla hörn. Ett Sverige i skärningspunkten mellan då, nu och sedan, mellan lokalt och globalt. Min bedömning är att succén ute på förlag och agenturer och bland läsarna bör kunna bli enorm – det skulle inte förvåna mig om det blir tal om en filmatisering med Rolf Lassgård, Helena Bergström och andra gamla godingar i huvudrollerna.

Såhär tänker jag mig det hela:

I DEN ÄNNU NAMNLÖSA ROMANEN möter vi Nadifa, som kommit till Sverige från Somalia för några år sedan. Hon läser på SFI och jobbar deltid på en förskola i Mjölby, där hon kommunplacerats. Kvar i Somalia är familjen, som i Nadifas fall består av make, makens två andra fruar, makens sex barn (varav Nadifa är mor till två), ena hustruns bror med hustru och tre barn, makens tre kusiner med sammanlagt åtta barn samt hans föräldrar.

MEN HANDLÄGGAREN PÅ MIGRATIONSVERKET – en svensk surgubbe vid namn Gösta (Rolf Lassgård) – är inte med på noterna. Över sig har han dessutom den totalt empatibefriade karriärssprätten Niklas (Mikael Persbrandt) som bara ser ekonomi i allting. Tillsammans krånglar de här båda vita medelålders männen ständigt till det för Nadifa, och gör precis allt för att hon inte ska kunna få återförenas med sin familj.

SAMTIDIGT I STOCKHOLM sysslar Daniel Poohl (Shanti Roney) på Stiftelsen Expo med en stor kartläggning av misstänkt högerextremism inom Migrationsverket. Expos datatekniker har lyckats belägga att flera av verkets medarbetare har besökt olika främlingsfientliga hatsajter från sina jobbdatorer – bland annat Det Goda Samhället – och man har även länkat till artiklar på Fria Tider och Avpixlat. Spåren leder till Migrationsverkets kontor i Mjölby…

NERE I SOMALIA är Nadifas familj utom sig av oro och saknad. Samtidigt är ilskan och upprördheten stor: hur kan ett land som kallar sig humanitär stormakt behandla människor på det här viset? Under en sen kväll beslutar man att ta hjälp av uråldriga trollkonster för att straffa de skyldiga. Allt man behöver är foton på Gösta och Niklas, vilket Nadifa snabbt lyckas ordna.

MEN NU FÅR EN JOURNALIST på lokaltidningen (Helena Bergström) höra talas om ärendet. Hon bestämmer sig för att hjälpa Nadifa, och kontaktar en kollega på Aftonbladet (Lena Olin) och en annan på ETC (Lena Endre). Tillsammans tänker de nu försöka smuggla Nadifas familj till Sverige. Man ger sig alltså iväg till Somalia, och – för att göra en lång historia kort – efter en synnerligen strapatsrik färd genom Nordafrika, Spanien, Frankrike, Tyskland och Danmark når sällskapet Stockholm efter drygt en månad. Väl framme i Stockholm söker samtliga familjemedlemmar asyl.

UNDER TIDEN HAR GÖSTA OCH NIKLAS börjat få märkliga symptom: muskelryckningar, handtremor och förlångsammade rörelser. Det går snabbt så långt att Gösta inte ens kan lägga in sina snusprillor längre utan att spilla minst hälften. Och den känslokalle Niklas får nu uppleva hur det är att inte kunna somna på grund av allt värre muskelspasmer. Det dröjer inte länge innan båda två behöver sjukskriva sig för att genomgå olika neurologiska tester. I samma veva har det blivit känt på jobbet att de båda två besökt främlingsfientliga sajter på arbetstid och dessutom länkat till reportage på olika hatsajter som Nyheter Idag. Det har också framkommit att Gösta är medlem i en obskyr Facebookgrupp som tillägnas en ökänd och främlingsfientlig Örebropolis, medan Niklas skrivit flera inlägg på en känd rasistisk barnboksförfattarinnas Facebooksida. Alla dessa komplikationer får en minst sagt negativ effekt på deras familje- och sociala liv, och det står inte på förrän Gösta börjar missbruka alkohol medan Niklas försvinner in i en djup depression.

MEN ÅTER TILL NADIFAS FAMILJ. Nästan alla i familjen har placerats ut på olika asylboenden i landet, alltifrån Överum i Småland till Ljungaverk i Medelpad. Det är bara Nadifa med make och deras två barn som kan bo tillsammans i Mjölby. Det här var inte riktigt vad man hade hoppats på – men det verkar inte finnas så mycket att göra mer än att vänta på bättre boendetider. Denna del av romanen möjliggör starka scener ur en asylsökandes vardag med all ovisshet, väntan, enformighet, kulturkrockar och annat bekymmersamt.

HÄR FÅR LÄSAREN STIFTA EN NY BEKANTSKAP – den pensionerade riskkapitalisten Bernhard von Kantzow-Rosen, som gjort sig en förmögenhet på allt från optioner till äldreboenden. På äldre dar har han blivit alltmer grubblande över och kritisk till hela sin livsgärning. Har hans liv bara handlat om pengar? Finns det överhuvudtaget någon människa som tycker om honom? Dagarna hemma i den enorma villan på Isterbergsvägen i Vaxholm – med magnifik vy ut över Trälhavet – tillbringar han mest med att klunka gin & tonic och med att försöka skjuta ifrån sig sina kompakta känslor av misslyckande nu när livets kvällning obevekligt närmar sig. Men en dag står han inte ut längre. Han besöker sin advokat och undertecknar alla dokument som behövs för att kunna upplåta villan på Isterbergsvägen – i det närmaste en mindre herrgård – till den person vars namn han meddelar advokaten. Dispositionsrätten ska gälla 15 år. von Kantzow-Rosen har i alla år haft ett lyckotal: 666. Han bestämmer sig nu för att den 666:e person han möter under en promenad i Stockholm ska få disponera villan. Av en ren tillfällighet råkar denna person bli Nadifa, som befinner sig i Stockholm över dagen för ännu en intervju på Migrationsverket. Det är hon och ingen annan som korsar Bernhard von Kantzow-Rosens väg på Birger Jarlsgatan i Stockholm som nummer 666. Efter att överlåtelsen ägt rum, flyttar von Kantzow-Rosen till Hyères på franska Rivieran, där han snabbt förfaller till ett alltmer avancerat missbruk av Dry Martini, Chablis och internetporr.

PÅ ISTERBERGSVÄGEN är nu Nadifas hela familj installerad. Men vad ska man göra med alla de 18 rummen? Efter lite familjesamråd bestämmer man sig för att öppna ett härbärge för utsatta EU-migranter, som får bo kostnadsfritt i villan mot att de hjälper till i trädgården och med att hålla efter i huset samt sköta enklare inköp och matlagning. Arrangemanget blir en veritabel succé. Till och med de från början sura och motsträviga grannarna tvingas erkänna att det aldrig varit så trivsamt och livfullt på Isterbergsvägen som nu. Boendet blir så omtalat att både tidningar och SVT kommer dit och gör reportage om hur det mångkulturella Sverige firar nya triumfer.

MEN INGEN STOR SAMTIDSROMAN utan att plocka in ett av svensk massmedias mest frekventa motiv nuförtiden, nämligen Donald Trump. Som av en slump råkar Trump befinna sig i Sverige på statsbesök just när härbärget på Isterbergsvägen avhandlas som mest intensivt i svenska massmedia. Trump beslutar sig för att göra en avstickare ut till Vaxholm för att se det hela med egna ögon. Och vad tror ni händer, jo han blir så exalterad att han avsäger sig presidentskapet och konverterar till islam.

I SVERIGE är man från politiskt håll givetvis inte omedveten om att karlen trots alla sina bisarra påhitt och sitt knasiga utseende ju ändå måste besitta något slags talang – han är ju miljardär, och har bevisligen lyckats bli USA:s president. Trump inbjuds nu till otaliga tv-soffor där han exalterat förklarar att Sverige egentligen haft rätt hela tiden! Han (Trump) har bara varit vilseledd av olika svenska hatsajter och deras skamlösa fake news, som till exempel att det skulle finnas no go-områden i Sverige, eller att det skulle finnas något samband mellan ökningen av vissa typer av sexualbrott och ökad migration.

ALLTMEDAN ISTERBERGSVÄGEN BLOMSTRAR blir Trump alltmer involverad i den svenska inrikespolitiken, tills han en dag erbjuds posten som integrationsminister. Vid en festlig manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm, där bland andra Stefan Löfven och Alice Bah Kuhnke medverkar, installeras Trump i sitt nya ämbete. Dagen avslutas med en pampig bankett på Slottet, där Trump får Ylva Johansson som bordsdam. Där går det som det ofta gör i såna här sammanhang – tycke uppstår, och några månader senare flyttar paret ihop i en rymlig sekelskifteslägenhet på Södermalm i Stockholm.

S L U T

Tror ni, som jag, att denna roman har goda förutsättningar att bli en succé i Sverige? Har den vad som krävs för att åstadkomma rejält rabalder i kulturlivet? Jag ser med stor nyfikenhet fram emot att få höra vad Det Goda Samhällets läsare anser om den saken. Är det något ytterligare som borde finnas med? Något som bör tas bort? Kära läsare – ordet är ert!