Boverket har noga följt debatten om migrationen och regeringens fastställande att asylinvandringen är ett måste för framtiden.  Man har noterat att Sverige därför lagrar hundratusentals asylanter för kommande arbetsbehov. Boverket är lika måna om vår framtida vattenförsörjning.  Därför drar Boverket nu sitt strå till stacken för att vi garanterat ska få tillräckligt med vatten i våra hem framledes. Och det med precis samma metod som regeringen använder inom asylområdet.  Nämligen med lagring. Så här lyder Boverkets nya skrivelse till alla villaägare.

Med denna skrivelse vill Boverket härmed kungöra sin nya rekommendation gällande fastighetsägares hantering av vattenläckor. Med vattenläcka menas ett fritt icke efterfrågat okontrollerat inflöde av vatten i fastighet. Antingen genom skada på befintligt rörsystem, eller av annat oönskat ursprung.

I tidigare tillkännagivanden har angivits att vattenläckor ska tätas omgående med vedertagna metoder och, i förekommande fall, då skada uppstått, att utsatt område saneras fullständigt för att återupprätta god miljö. Boverket upphäver härmed detta tidigare råd, att ersättas med följande lydelse:

Fastighetsägare ska i möjligaste mån lindra konsekvenserna av uppstådd vattenskada, kontinuerligt uppsamla och lagra läckt vatten för framtida behov samt vidmakthålla god miljö.

I reella termer innebär detta att tätning av vattenläckor inte längre ingår i rekommenderad åtgärd. Istället, då inte heller sanering längre är möjlig åtgärd, ska den goda boendemiljön stå i centrum. Befintliga och kommande vattenläckor i fastighet syftar till att möjliggöra lagring av vatten, vilken lagring då förväntas från fastighetsägarens sida. Nedan presenteras bakgrunden till Boverkets nya ställningstagande och likväl förslag på åtgärder till berörda fastighetsägare.

Den nya riktlinjen har utarbetats av Boverkets vetenskapliga råd. Efter forskning har rådet fastställt att vatten är en livsnödvändighet.  Denna slutsats har sedan i en omfattande analys vävts samman med Boverkets nya normkritiska tänkande.  Slutsatsen är att fördelarna med vatten genom den vanliga kranen i huvudsak bygger på fördomar om dess nytta, bekvämlighet, renhet, kvalitet och rymmer en oacceptabel vithetsnorm. Vatten från andra källor, eller med avvikande kulör, har av forskningen visats kunna förete minst samma angelägna egenskaper. Befintlig teknik med rörsystem för vattenförsörjning under strikt kontrollerade former har fungerat väl under minst 100 år, men detta utgör ej tillfredsställande garanti för de framtida utmaningar samhället har att möta.  Boverkets grundläggande mål bygger också på allas lika värde, jämlikhet och mångfald. Sammantaget anser Boverket det belagt att ett alternativt kontinuerligt flödande vattenintag, och lager av detsamma, är av avgörande betydelse för Sveriges fortsatta positiva utveckling.

Boverket har utvärderat flera andra möjligheter, men funnit dem mindre lämpliga. Att dra parallella rörsystem, eller nya rör med vidgad dimensionen för tänkt kommande ökat behov bedömer Boverket relativt kostsamt. Att jämföras med Boverkets föreslagna metod där inga resurskrävande investeringar behövs.

Den andra möjliga lösningen som beaktats är att lagra vatten genom tappning från befintlig kran. Denna har dock förkastats av skälet att en central samhällsfunktion därmed godtyckligt underställs privata intressen. Möjligen skulle ingen som helst lagring ske, utan berörd fastighetsägare skulle bara vrida på ordinarie kran för att täcka det omedelbara behovet av vatten. Endast ett icke marknadsstyrt fritt kontinuerligt inflöde vid sidan om det ordinarie rörsystemet kan därför anses vara en samhällsekonomiskt fullgod problemlösning. Boverkets teknik innebär att vattenförsörjningen, successivt i takt med att vattenläckor uppstår tryggas på ett naturligt miljöanpassat sätt. Boverket konstaterar, ur samhälleligt perspektiv, att vattenläckor är en tidigare förbisedd positiv möjlighet för Sverige som nu kan tas tillvara

Gällande praktisk hantering vid vattenläcka rekommenderar Boverket ett agerande enligt följande riktlinjer.

Det fria vattenflöde som uppstår vid vattenläcka bör i normalfallet inte stoppas. Om fastigheten därmed fullständigt omöjliggörs för boende kan flödet emellertid reduceras till nivå där det kan hanteras på rimligt sätt. Förslagsvis pumpas läckvattnet till tankar som uppställts på särskild avsedd plats. Nya metoder att nyttja lagrat vatten för att uppnå cirkulation bör övervägas. Detta kan till exempel avse handtvätt istället för att nyttja tvättmaskinen och att vattna gräsmattan, och tvätta bilen, med vattenkanna.

De utrymmen i fastigheten som blir kontinuerligt utsatta för vattenflöde omhändertas på bästa möjliga sätt. Det finns emellertid en teoretisk risk för mögel och svampangrepp i fastigheten på grund av ansamling av vatten under ogynnsamma förhållanden. En god boendemiljö kan då, i förekommande fall, bibehållas genom att aktuellt bo-område avskiljs med stängd dörr och att utrymmet endast nyttjas tillfälligtvis. Luftavfuktare kan installeras och astmabesvär lindras med medicinering. Vid omfattande problem bör utrymmet endast beträdas med vederbörlig skyddsutrustning. På Boverkets hemsida kan skyltar med texten NO GO -ZON beställas. Dessa innebär inte att bo-området inte kan, eller får beträdas, bara att extra försiktighetsåtgärder skall iakttagas.

Boverkets sammanvägda bedömning är att vattenlagring enligt föreslagen metod är samhällsviktig och oundvikligt nödvändig. Risken för rötskador och problem hos enskilda fastighetsägare är därför, vägt mot samhällsnyttan, att betrakta som acceptabel. I fortsatt arbete har Boverket har precis påbörjat ett projekt som syftar till att säkerställa att hela samhället anpassas till den moderna nödvändigheten att hantera vatten i hink. Boverkets mål är att år 2030 ska samtliga hushåll ha tillgång till lagrat vatten baserat på dess fria alternativa inflöde. Om fastighetsägare inte uppfyller Boverkets rekommendationer vill Boverket erinra om att området då framledes kan bli föremål för tvingande lagstiftning.

Rutger Engellau är en 62-årig akademiker, trebarnsfar och farfar. Han är företagare och humanist som inte bara egoistiskt har den egna familjens väl för ögonen och därför våndas över Sveriges utveckling.