Patrik Engellau

En bekant till mig har en uppsatt position inom polisen. Han säger att den pågående organisationsreformen funkar hyggligt, att polisen gör sitt jobb och att rikspolischefen är en hyvens karl. Men, säger han, en sak är verkligt oroväckande, nämligen de 14 förortsområden där de kriminella tagit över. Polisen kan inte gå in.

14? protesterar jag, det var väl 55? Han svarar ungefär att 55 områden är besvärliga, men 14 nästan omöjliga. Och på den vägen är det, säger han.

Jag tror att den uppsatte polismannen delar denna oro med svenska folket, i varje fall dem jag träffar. Det här är ett grundskott mot rättsstaten, demokratin, ja, mot nästan allt fint vi brukar säga om välfungerande länder. Förlorat våldsmonopol är själva definitionen på kollapsad stat. Och inte finns det, vad jag kan begripa, något hopp om att situationen skulle lösa sig, snarare förvärras.

Här finns en mystisk grej som Sherlock Holmes strax hade noterat. Den värdefulla hästen Silverbläsen – i novellen med samma namn – hade försvunnit under natten. Scotland Yard frågar Holmes om han lagt märke till något särskilt. ”Ja, den märkvärdiga händelsen med hunden”, svarar Holmes. ”Hunden gjorde väl inget?” säger Scotland Yard. ”Precis”, svarar Sherlock Holmes, ”det är det som är det märkvärdiga”.

Den mystiska grejen med no go-zonerna är att ingen makthavare pratar om dem. Inte ett pip från polisen om vad den tänker göra, inte ett utspel från politikerna om åtgärder. Med tanke på att politikerna uttalar sig – visserligen förvirrat, men i alla fall – om nästan allting är denna tystlåtenhet anmärkningsvärd.

Watson undrar häpet över polisens och politikernas ordknapphet. Min käre Watson, svarar Sherlock Holmes och blossar på sin pipa. Allt är mycket logiskt och klart.

Tänk dig själv, Watson, om polisen skulle få för sig att rensa upp i träsket. Den skulle förmodligen klara av det, men två vägande skäl talar emot. Det första är att no go-zonerna och svenska folkets oro är ett formidabelt budgetargument. Polisen behöver bara sitta lugnt så får den snart enorma anslagsökningar som aldrig kommit på tal om problemen varit ur världen. Det andra vägande skälet är ännu starkare. Om polisen gick in i zonerna skulle det bli krig, Watson! Folk skulle dö. Hur tror du Sverige skulle reagera om det låg femtio fulla liksäckar på marken när slaget var över? Förresten tror jag inte att Sveriges poliser, som flyr kåren av vantrivsel, just nu är på humör att riskera livet för fosterlandet.

Det skulle bli ett himla liv, Holmes, det har du rätt i. Svensk polis får ju inte ens be folk om legitimation i tunnelbanan. Politikerna skulle förfasa sig och påstå att polisen överträtt sina befogenheter. Polishuvuden skulle rulla. Nej, Holmes, det är klart att polisen inte tar några initiativ.

Just det, säger Sherlock Holmes. Och då är det lika bra att hålla tyst i frågan. Av ungefär samma skäl vill inte heller politikerna uttala sig. De kan inte säga att de inte tänker göra något, för då skulle de se pinsamt svaga ut. De kan inte heller ge polisen order att gripa in, för då ska liksäckarna fram och då blir det i stället de själva som kommer att liknas vid Pinochet och Saddam Hussein. Bättre därför att göra ingenting.

Menar du att det inte finns någon lösning, Holmes, att det bara kommer att fortsätta så här och fler och fler no go-zoner etableras?

Svenskarna är ett säreget folk, Watson. De är så snälla att de vant sig av med att försvara sig. På flera hundra år har de inte försvarat något annat än sitt eget mål i fotbolls-VM. De tror inte att det behövs. De påminner faktiskt om dronten, den stora duvarten som upptäcktes på Mauritius på 1600-talet. Dronten hade inga naturliga fiender så den hade tappat flygförmågan och dessutom förmågan att vara rädd. När människan kom med sina husdjur blev dronten snart utrotad. På engelska kallas fågeln dodo, vilket kommer från portugisiskans doido, som betyder dum eller enfaldig. Kul för dig att veta, Watson.