Lennart Bengtsson

Ljusnarsbergs kommun var från 1600 och långt in på 1900-talet en livaktig bergsslagskommun med gruvor, stålverk, valsverk, hyttor, gjuterier och mekaniska verkstäder. I och med nedläggningen av Yxsjö gruvor 1989 upphörde all traditionell bergsverksamhet och kommunen förvandlades till en avfolkningsbygd. Befolkningen uppgick vid halvårsskiftet 2016 till 4939 personer eller knappt nio per km2. Så sent som 1970 var befolkningen 50 procent större. Matilda Molander har i DNs ledare den 18 december en genial lösning för att få liv i den gamla kommunen.

Hon föreslår nämligen att förvandla Ljusnarsberg och även andra övergivna kommuner i Svealands och Norrlands inland till ett Nordens Singapore med hjälp av fjolårets 162 877 energiska migranter. Med lite klimatvänliga snabbtåg plus lite extra infrastruktur och jävlar anamma vore detta något att ta tag i för den nerkörda kommunen med sina tomma gruvor och övergivna hyttor. För att hänvisa till förre statsministern Reinfeldt så borde arealen gott och väl räcka till då befolkningstätheten bara skulle bli 304 per km2 med de 162 877 nya kommuninvånarna.

Detta är, som man lätt kan övertyga sig om, bara peanuts jämfört med Singapore som faktiskt har en befolkningstäthet på 7 508 per km2. I själva verket skulle vi kunna pressa in så där fyra miljoner migranter i Ljusnarsbergs kommun innan vi når upp till Singapores befolkningstäthet. Med andra ord Sverige skulle kunna skapa sådär ett 20-tal Singapore i halvtomma kommuner där arbetstillfällena försvunnit och ungdomarna försvunnit till storstaden. Det är bara att öppna invandringsslussarna på vid gavel så kommer Sverige att förvandlas till jordens ledande nation med ett snabbväxande Singapore i varenda avfolkningskommun!

Men vad händer om vi nu inte får ett Singapore utan kanske ett stökigt Malmö eller ännu värre ett Mogadishu, ett Tripolis eller ett Aleppo? Tänk om alla invandrare kommer att få svårt att dra jämt med alla sina olika kulturer eller religioner och börjar slåss och skjuta vilt istället för att bli flitiga och duktiga singaporeser?

Sen är det frågan om kommunen skall erbjuder fri mark precis som USA gjorde på 1800-talet åt europeiska invandrare som våra egna Karl-Oskar och Kristina eller skall svenska myndigheter ta hand om migranterna som nu och ordningsmässigt slussa in dom i vårt välordnade och kärleksfulla välfärdssamhälle?  Man kan förstås fråga sig hur man skall kunna producera bostäder, arbete och infrastruktur åt alla och hur det skall finansieras. Kan det lånas upp eller får det ske via skattsedeln, där det ändå är en bit kvar till 100 procent? Vad skall vi göra om migranterna hellre vill bo i Stockholm där de har bekanta och vänner och där det är mer cool att leva än i Ljusnarsberg? Jag är inte så säker på att Matilda Molander föredrar Ljusnarsberg framför Stockholm eller ens kan föreställa sig hur det är att bo i Ljusnarsberg en höst och vinter men det är förstås bara en gissning.

Detta borde kanske Dagens Nyheter och Matilda Molander fundera över innan hon låter fantasin flöda och infallet dra iväg. Tyvärr har det blivit så under senare tid att vill man läsa seriösa och genomtänkta artiklar så får man vända sig till bloggarna på nätet och inte till statssubventionerade media.