De flesta i vår del av världen är överens om att Demokrati är ett den bästa formen for ett lands styrelseskick.

En fungerande demokrati är ett komplicerat system som vilar på flera grundpelare:

• Grundläggande demokratiska fri- och rättigheter
• Majoriteten beslutar men minoriteter skyddas av rättigheter
• Maktdelningsprincipen – oberoende lagstiftande, verkställande och dömande makt
• Fungerande institutioner och kontrollfunktioner för att förhindra missbruk och korruption (till exempel offentlighetsprincipen)

Demokrati är ett bra system, förutsatt att det vårdas och bevakas, så att det inte missbrukas eller urartar.

Ett problem är att en demokrati lyder under paradoxen:

Ju bättre en demokrati fungerar, desto mer minskar intresset för politiken. och därmed sviktar grunden för demokratin – folkstyret

Sverige har haft en fantastisk utveckling, som vi kan tacka demokratin för. För inte så länge sedan upplevde vi att väldigt mycket blivit rätt och bra. Pensionssystem, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar, diverse bidragssystem var på plats. Och vi hade ett starkt försvar.

Men när det går som bäst uppstår ett demokratiskt underskott – väljarna tappar intresset och ledarna tappar kontakten med ”vanligt folk”. Detta har lett till att olika intressegrupper fått ett oproportionerligt stort inflytande över politiken (och ekonomin). Vi har media, hjälporganisationer, forskare, kulturarbetare, invandrargrupper, olika minoriteter och så vidare. Hela det ”Välfärdsindustriella komplexet” hör hit, inklusive globalister som vill öppna sina hjärtan och erbjuda alla i världen att dela vår välfärd.

De styrande har varit och är ganska lättpåverkade. De blir glada över att finna nya vänner när vanligt folk tappat intresset. Dessutom gör det demokratiska underskottet, att nästan vem som helst kan ta sig in bland dem som skall styra landet. Det är under dessa förutsättningar landets verklighetsfrämmande politikerelit – och PK-ismen har vuxit fram.

Att en demokrati sviktar behöver inte betyda att det går riktigt illa. Om vanligt folk blir varse vartåt det barkar i tid, ökar intresset för politiken. Folk engagerar sig och demokratin börjar fungera igen. Det är just denna självläkning, som är demokratins styrka. Dåliga ledare kan röstas bort och ersättas med dugliga.

Men om den negativa utvecklingen går för långt, händer andra saker. De styrande – den politiska eliten/etablissemanget – känner sig hotade och tar till olika åtgärder för att behålla makten. De är ju övertygade om att de fortfarande är de bäst lämpade att styra landet. Om någon är tveksam kan djupgående analys och ordentlig debatt behövas, så att alla kan lyckas övertyga varandra.

Det är då det blir farligt. Med ursäkten ”ändamålet helgar medlen” drar man sig inte för åtgärder som direkt strider mot demokratiska principer. Hanteringen av Sverigedemokraterna – kanske det tredje största partiet, kanske ännu större – är ett exempel. Enligt DÖ kom övriga partier överens om att lägga sina röster så, att Sverigedemokraternas röster inte skulle var värda något. Det är inte demokrati. Att utsätta egna partikamrater som inte vill spela med (till exempel Finn Bengtsson (M)) för mobbning är inte heller förenligt med demokratiska principer eller värderingar.

De lojalitetsförsäkringar, som partierna kräver att riksdagsledamöterna skall skriva under, har reducerat dem till knapptryckare, vilket innebär att det är en väldigt liten grupp människor som styr Sverige.

PK-ismen och olika minoriteters inflytande har resulterat i en ohelig allians mellan den politiska eliten och media – åsiktskorridoren. Enligt Medieutredningen skall stöd fördelas av en ny mediestödsnämnd nominerad av mediebranschen själv (!).

Åsiktskorridoren skall alltså försvaras till varje pris, och de tunnlar och broar som skapats av alternativa medier och bloggar skall förstöras. Man bryter mot de två första grundläggande fri-och rättigheterna enligt Regeringens hemsida: Yttrandefrihet och Informationsfrihet.

Det är skrämmande hur sju partier i riksdagen försöker hävda att Sverigedemokraterna innebär ett hot mot demokratin – när hotet i verkligheten skapats och succesivt byggs på av dem själva!

Finns det något hopp om att vår skadade svenska demokrati skall kunna repareras? Hur skall det i så fall gå till?

Alex Westin har jobbat för ASEA/ABB med försäljning, projekt, regionledning i Thailand, Vietnam, Hong Kong, Rumänien samt bott i Spanien som pensionär