Mohamed Omar

Innan vi svarar på frågan om islam kan reformeras måste vi svara på frågan om islam verkligen behöver reformeras. Hur väl fungerar islam? Nja, inte så bra, det finns ett uppenbart problem med terrorism som drabbar både muslimer och icke-muslimer. Men det har ju ingenting med islam att göra! Jo, islamisk terrorism är faktiskt islamisk, den är inspirerad av islams grundare, profeten Muhammeds liv och lära. Det finns ett tydligt stöd för terror i både Koranen och Muhammeds undervisning.

För så är det ju, att när Muhammed talade om svärd menade han riktiga svärd. Han visade själv att det var så ordet skulle förstås, och inte som en metafor. Muhammed och hans män halshögg människor. Och idag gör Al-Qaida och Islamiska staten (IS) samma sak. I sin bok Reformera islam (2015) visar den före detta muslimen Ayaan Hirsi Ali att den islamiska terrorn är rotad i islams egna grundtexter.

”Det jag eftersträvar är ingenting mindre än en muslimsk reformation. Utan grundläggande ändringar i några av islams centrala föreställningar kan vi inte lösa det brännande och alltmer globala problemet politiskt våld som utförs i religionens namn, det är min fasta övertygelse.”

Det vill säga så länge det i islams huvudfåra ingår att se Muhammed som en idealmänniska, i alla avseenden, och okritiskt hylla hans ord och gärningar, blir det svårt att samtidigt fördöma terroristerna för att de för heligt krig mot de otrogna, tar slavar och halshugger. De följer ju bara Muhammed. Och det är också så terroristerna själva ser på saken. De stödjer alltid sina handlingar på koranverser och hadither, det vill säga texter om vad Muhammed sagt och gjort. De är noga med att halshugga på rätt sätt i enlighet med Muhammeds instruktioner.

Västerländska intellektuella försöker dock alltid hitta andra förklaringar, hur långsökta de än kan vara, än den mest uppenbara. Som Hirsi Ali skriver: ”Jag anser att vi tvärtom åtminstone bör diskutera möjligheten av att en mördare menar vad han säger när han citerar Koranen.”

Den islamiska terrorn slår till allt oftare och gör, förutom att döda och lemlästa, många muslimer förvirrade och sorgsna. De tycker att terrorn är hemsk, men samtidigt vill de inte lägga skulden på sin religion som de lärt sig älska sedan barndomen. De vill inte tänka på Muhammed som en halshuggare och slavhandlare. De vill hellre tänka på hans goda sidor. Det är förståeligt, men muslimska intellektuella måste våga ta steget från fördömanden till kritisk granskning av religionen och så småningom reformer. I början kommer många att dödas, både av regimerna som vill behålla lugnet i samhället, och av fanatikerna som vill hålla fast vid det ursprungliga islam.

”Islam står vid ett vägskäl”, skriver Hirsi Ali. ”Muslimer, inte tiotusentals utan tiotals miljoner och till sist hundratals miljoner, måste fatta ett genomtänkt beslut att konfrontera, debattera och slutligen förkasta de våldsamma inslagen i sin religion.”

De allra, allra flesta muslimer har inte valt sin religion. De blev alltså muslimer innan de läst Koranen och tog passivt emot tron av sina föräldrar och sitt islamiska samhälle. Ytterst få muslimer har gjort ett medvetet, aktivt val att bli muslimer. Få muslimer har tid, ork och intresse att sätta sig in i vad som faktiskt står i de islamiska källorna. Och även om de gjorde det och fann något som var otrevligt är det inte osannolikt att de bara skulle låtsas som ingenting och gå vidare i förvissningen att ”de lärde har säkert ett svar på det här”. För många är förhållandet till tron inte rationell utan emotionell, det vi brukar kalla ”barnatro”.

Denna barnatro, som mest går ut på att man kallar och känner sig som muslim, att man uppfattas som muslim av andra, och att när man dör begravs på en islamisk griftegård, vill de flesta ha kvar. Att öppet lämna islam och därmed göra sina föräldrar ledsna och bli isolerad från sitt samhälle är ett alldeles för stort steg. Det är därför reform verkar vara den mest rimliga lösningen på islams problem. Det skulle innebära att man kan behålla den muslimska identiteten samtidigt som man får ett klimat där islams läror och Muhammeds karaktär och uppförande kan ifrågasättas och diskuteras. Vi är ännu mycket långt ifrån en sådan utveckling, men jag hoppas.

Som jag ser det står världens muslimer inför tre alternativ: 1) att bara köra på, vilket kommer att leda till en allt större kris, 2) lämna islam en masse, vilket inte är realistiskt, och 3) reformera islam, vilket är det enda rimliga alternativet och det som jag förespråkar. Hirsi Ali, själv ateist, förespråkade tidigare alternativ 2 men har numera kommit till samma slutsats som jag, vilket hon argumenterar för i boken Reformera islam (2015).

Men att reform är den bästa vägen framåt betyder inte att den är lättframkomlig. Men till de som säger att en reform är omöjlig, svarar jag: ”Så du menar att det är rimligare att förvänta sig att världens alla muslimer ska lämna islam?”

Det går att reformera islam när allt fler blir medvetna om att Koranen inte i sin helhet, i sin varje bokstav, kan vara en gudomligt uppenbarad skrift. Den innehåller ju fel, saker som inte stämmer med verkligheten och som en allvetande gud borde ha känt till, även om inte Muhammed gjorde det. I Koranen kan man till exempel läsa att solen löper i en bana och följs åt av månen. Än idag finns det framstående imamer som på Koranens grund förespråkar en geocentrisk världsbild där jorden står stilla medan solen rör sig runt oss.

Insikten om Koranens felaktigheter kanske kan få till stånd en mer ödmjuk inställning till skriften såsom delvis mänsklig och delvis gudomlig. Och detta kan sedan leda till ett samtal om vad som är mänskligt och vad som är gudomligt i den. Se där, ett stort steg har tagits på reformens väg!