Lennart Bengtsson

Morgonprogrammet i Sveriges Radio har varit detsamma under decennier och många av oss sitter vid dagens första kaffekopp och försöker ta in det viktiga som hänt i världen. Dit hör det dagliga vetenskapsprogrammet som sedan återkommer flera gånger under dagen. Vetenskap är ett måste i ett avancerat land som Sverige och speciellt viktigt anses det vara att vetenskapen tränger ut till folket och att alla får lära sig vad som händer efter ugglans huhuande.

Vetenskapsinformation är en central uppgift för kunskapssamhället men sköts numera knappast längre av aktiva forskare utan mestadels av särskilt utbildade journalister. Under några minuter, ofta med olika störande och irrelevanta bakgrundsljud, intervjuas någon forskare som kortfattat på bruten engelska eller bruten svenska försöker förklara vad hon eller han håller på med.

Tyvärr måste jag erkänna att jag inte förstår särskilt mycket av dagens vetenskapsinformation men vad värre är jag förstår inte ens den vetenskap, nämligen meteorologi och klimatforskning, som jag själv sysslat med ett helt liv och detta vid flera av världens mest framstående forskningsanläggningar. Möjligheten finns ju att min fattningsförmåga har börjat fallera men inte heller det är särskilt troligt eftersom jag fortfarande får vetenskapliga arbeten accepterade för publikation.

Orsaken är därför säkert en helt annan och relaterat till en debattbok om populärvetenskap, Svindlande Perspektiv, som en av mina vänner, professor Sven Öhman, publicerade för ett antal år sedan. Vad Öhman, i egenskap av framstående lingvist, tog upp var de olika ”språk” och de metoder som fackexperter och lekmän använder.  Vetenskap är ett mestadels monotont, systematiskt och tidsödande arbete som främst består i att bekräfta huruvida diverse teorier eller hypoteser, egna eller andras, är sanna eller falska. Det språk och den metodik som användes måste var klart och entydigt( till skillnad från vardagsspråket) och har ofta en detaljerad matematisk eller på annat sätt logiskt strukturerad form.

Detta låter sig inte göras i massmedia eftersom de flesta då skulle koppla från.  Så för att enkelt och som man tror begripligt sätt föra ut vetenskap till allmänheten tar populärvetenskapen och vetenskapsjournalisterna till välvalda ”narratives” eller ett slags förenklade berättelser med ord och uttryck som de flesta känner till. Här tror jag att gamla tiders föredrag som de jag minns av Knut Lundmark och Conrad Lönnqvist i astronomi vore ett bättre sätt att skapa intresse för vetenskap.

Astronomin har blivit helt obegriplig genom att berätta att rum, tid och massa är sammanvävda (utan att gå in i detaljer) och att inte ens fyra dimensioner räcker till att beskriva dagens universum. Flera talar till och med om att det skulle kunna finnas parallella universum, hur det nu skulle vara möjligt att påvisa om detta är sant eller falskt. Orsaken är helt enkelt att forskarna använder komplexa matematiska metoder som faktiskt bara kan begripas om man sätter sig ned och arbetar med dessa begrepp. Det blir bara obegripligt när man försöker översätta detta till ett slags allmänt vardagsspråk. Inte sällan missförstås detta av lyssnarna med ibland förskräckligt resultat som påståendet att Darwins utvecklingslära genom populärvetenskapliga förvridningar skapade förutsättningar för 1800-talets och det tidiga 1900-talets raslära.

Exempel i dag gäller klimatet där det flesta nu föreställer sig en kanske nära förestående framtid där vintern plötsligt upphör och där man kan bada året runt i Torneträsk eller att det kommer att sluta regna på Öland och Gotland. Öknar kommer att utbreda sig över de flesta landytor, kuststäder dränkas och matproduktionen kommer att bli så ringa att större delen av jordens befolkning kommer att svälta ihjäl.

Det finns inga trovärdiga beräkningar över sådana drastiska ändringar och de beräkningar som har gjorts är ytterst osäkra och har en tidsskala på århundraden där man extrapolerat dagens tendenser utan att ta i beaktande att det som alltid kommer att inträffa mycket nytt och oväntat. Något som skulle kunna hända inom tidsrymder på flera generationer framställs som om det skulle kunna ske de närmaste månaderna. Tanken att ett varmare klimat skulle bli mer dramatiskt har ingen vetenskaplig grund utan snarare är extremt väder en konsekvens av temperaturskillnader. Det är därför som vädret oftast är mer dramatiskt under höst och vinter liksom under den lilla istiden för några hundra år sedan.

De negativa konsekvenserna dominerar precis som Georg Borgströms katastrofscenarier på 1950-talet där loppet för mänskligheten skulle vara kört omkring 1980 för då skulle varken mat, olja eller kritiska metaller och mineraler räcka till längre. Vad som hände var att man hittade olja som man inte trodde fanns, man ökade kraftigt avkastningen av viktiga grödor genom ny kunskap samt ersatte vissa metaller med nya material och så vidare.

Andra områden som drabbas av populärvetenskapens berättelser är artificiell intelligens eller den moderna genetiken.  Datorerna kommer snart att bli smartare än människorna och med genetikens hjälp kan vi inte bara få tillbaka mammutar, dronter och skräcködlor utan även tillverka laboratoriemänniskor med bestämda egenskaper samt att dessa kan komma att få ett liv som kan vara flera sekler och så vidare.

I dessa fall förvandlas populärvetenskapen till science fiction som är spännande att läsa men vad som förs fram är ofta till sin natur fundamentalt omöjligt. Datorer är fenomenala att göra beräkningar och att hitta uppgifter i jättelika datalager men hur skall man kunna programmera omdöme och intuition och hur skall man kunna komma på något helt nytt som nya uppfinningar eller nya etiska och estetiska värderingar?

De populärvetenskapliga journalisterna vill göra allt för att föra ut vetenskapens välsignelser eller varningar utan att tänka på hur denna information mottas av lyssnarna. Detta gäller inte minst i Sverige där vetenskapliga ”berättelser” får ersätta den verkliga vetenskapen som inte alls är särskilt spektakulär.  Den vetenskap som kanske betyder mest för människorna är faktiskt sällan dramatisk utan snarare en serie små gradvisa steg framåt. Först när datorerna funnits i mer än ett halvsekel började de bli användbara för gemene man som med dagens sofistikerade mobiltelefoner. Huvudsyftet med de populära vetenskapsprogrammen är att väcka unga människors nyfikenhet men det är minst lika viktigt att också tala om att i den vetenskapliga världen krävs hårt och mödosamt arbete och grundläggande kunskaper inte minst i matematik och naturvetenskap. Det är lika ansträngande som att vinna en olympisk medalj i stavhopp eller spela fotboll i champions league.