I samband med den brittiska folkomröstningen om EU-medlemskapet har svenska media tagit tydlig ställning och i förekommande fall har de traditionella okvädningsorden kommit till pass. Ledarskribenten, Anders Lindberg på Aftonbladet konstaterar att 52 procent av britterna är fascister, medan Hynek Pallas i DN mera jämför de 52 procenten med gamla farbröder med kissfläckar på byxorna. Dessa träffsäkra konstateranden återfinns dock inte i tidningen utan i sin twittrande version.

Man kan ha olika uppfattningar om resultatet av den brittiska folkomröstningen. Själv beklagar jag resultatet, inte i första hand om omsorg om byråkratin i Bryssel, utan främst om övertygelsen att Storbritannien är ett förnuftets och det klara förståndets röst och kanske därför en nödvändig förutsättning att EU skulle kunna lyckas.

Det gamla rådet till folktalare att när argumentationen är svag så höj rösten har numera blivit legio i svenska media. Att läsa artiklar som har sin grund i solid kunskap och fundamentala värderingar finns knappast längre utan så fort något ogillas så är det bara att köra fram med f-eller r-ordet. Inte ens svenska stats- och finansministrar drar sig för detta.

Ett okvädningsord är en markering att frågan inte skall debatteras. Vad som gäller skall inte ifrågasättas och kritik skall tystas eller om möjligt bannlysas. Så var det för en kort tid sedan med den okontrollerade invandringen, de ensamkommande barnen och diverse uråldriga islamska värderingar och så är det fortfarande när det gäller EU, klimatfrågan och extremfeminismen.

Vi får säkert vänja oss med att leva med detta för en tid tills av någon anledning ett plötsligt paradigmskifte inträffar ungefär som byx- eller kjollängden inom modevärlden. Ibland går det snabbt som vid novemberbeslutet om att kontrollera invandringen, ibland som kärnkraftsmotståndet eller positiva uppfattningar om DDR varar det i evigheter ända tills ledande aktivister går i pension eller lämnar det jordiska.

Det ena som man skulle kunna göra under väntetiden vore att vara litet mer kreativ med okvädningsorden ty till och med de språkligt okänsliga måste ju ändå till sist tycka att rasistbegreppet har förlorat sin kraft. När nästan alla blir rasister eller fascister slutar man att bry sig.

För de radikala i samhället som inget hellre vill än att trycka till sina motståndare som nästan alltid är äldre eller i övre medelåldern, av kaukasiska ras (det vill säga personer med vit hy och kanske blå ögon), och oftast med kristen eller konservativ grundsyn förslår jag att vänsterdebattörerna skulle kunna introducera okvädningsordet ”xenofobisk troglodyt”. Detta uttryck (som finns förklarat på Google och i diverse ordböcker) vore så vitt jag förstår ett nytt friskt tillhygge som skulle kunna användas en tid mot alla de som inte passar i den nya sköna världen innan även detta begrepp också blir uttjatat.

Lennart Bengtsson är meteorolog och klimatforskare med lång internationell tjänstgöring, främst i Storbritannien och Tyskland. Vid sidan av ett aktivt vetenskapligt arbete har han ett allmänt och engagerat intresse i centrala samhällsfrågor.