Patrik Engellau
I Dagens Samhälle pekar krönikören Jenny Sonesson på att forskare vid Försvarshögskolan redan 2009 varnade för ökande islamistisk extremism i Rosengård samt att dåvarande chefen för Säkerhetspolisen Anders Danielsson, numera generaldirektör för Migrationsverket, avfärdade varningarna med följande ord:
Man bekämpar inte brott med grova generaliseringar. Rosengård fungerar hur bra som helst.
”Han beskrev samarbetet med de muslimska församlingarna som gott och hotbilden mot Sverige som låg”, fortsätter Sonesson och avger därefter en fundering:
Hur en person med så bristande analysförmåga fått förtroendet att vara generaldirektör för Migrationsverket är en gåta. Han måste bytas ut.
Man kan förstå Sonessons reaktion. Tillsättningen av Danielsson på en rad framstående poster kan framstå som en serie misstag. Men jag tror detta är en felsyn. I sådana här frågor gör makten inga misstag. Danielsson är precis rätt man. Det gäller bara att förstå att makten i Sverige innehas av ett politikervälde med vidhängande välfärdsindustriellt komplex. Danielsson är en av de ledande figurerna i denna krets och han gör sitt jobb, vilket är att främja komplexets intressen, på ett alldeles utmärkt sätt.
För några månader sedan skrev jag en krönika om Danielssons fögderi på Migrationsverket, där han jobbar hårt för att verket och därmed hela välfärdsindustrin få goda tillväxtmöjligheter och argumenterar att hela Sverige måste sätta till alla klutar för att denna betydelsefulla uppgift ska kunna fullgöras.
Migrationen är naturligtvis julafton för det välfärdsindustriella komplexet. Här anländer mängder av trogna, livslånga klienter som kommer att ge komplexet fullt upp att göra under överskådlig tid. Såklart att komplexet inte vill se någon kasta grus i maskineriet genom att peka på att verksamheten kanske inte är fullt så problemfri som en sådan som Danielsson vill förutskicka. Olämpliga forskarrapporter ska därför avfärdas.
Hur kan jag komma med sådana anklagelser när nästan alla partier stödde införandet av id-kontroller och försöker strama åt invandringen? När ord som ”kris” faktiskt kan höras från ledande politikers läppar? Jag tror att den kris man eventuellt oroar sig för inte är hotet mot den svenska kulturen och svenska folkets levnadsförhållanden utan risken att komplexet ska storkna av anströmningen och inte kunna utföra sina sysslor enligt regelverket. Här måste, som Danielsson ser det, hela det svenska samhället lägga manken till:
För att underlätta etablering och integration av nyanlända är det viktigt att samtliga berörda aktörer ökar sina ansträngningar ytterligare och utvecklar samspelet kring dem som ska börja ett nytt liv i Sverige… Det är ett ansvar för hela det svenska samhället.
Politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet bryr sig inte om ifall svenskarna får problem bara maktapparaten själv får blomstra. Låt mig ge ett exempel. Hösten 2015 höll mottagningsapparaten på att spricka. Det var farligt för komplexet. Då gick det på någon månad att införa id-kontroller för att hämma flödet. Att många ensamkommande barn i verkligheten är vuxna har man vetat om i flera år utan att göra något. Det stör nämligen inte komplexet, bara skattebetalarna. När saken genom någon sorts journalistiskt olycksfall uppmärksammas i media beslutas att ålderskontroller kanske ska införas om något halvår. Ett annat exempel: de skenande assistansersättningsbedrägerierna. Dem har man känt till i flera år, men eftersom komplexet inte gillar prat om fuskande klienter har knappt något gjorts. Nu ska man visst tillsätta en utredning.
Rått och oförskämt påpekat av mig? Visst. Se om du kan komma på någon bättre förklaring till vad vi ser omkring oss.


