Människokontrollens diskurs

IMG_0121

Ilan Sadé

Le discours de la haine är en essäsamling i min bokhylla av den nyligen framlidne André Glucksmann, som framförallt berör den hatiska islamismen efter angreppen i USA den 11 september 2001. I dessa tider skulle titeln även kunna klistras på en helt annan debatt. Det talas allt mer där ute om hat: näthat, hat mot media, hat mot etablissemanget. Folk hatar tydligen som aldrig förr, om man ska tro de stora tidningarna. Den senaste tvisten på temat är att peka ut Östermalm (av alla ställen) som det illegitima hatets högborg.

Få tycks reflektera över att det – för att använda pressens egen vokabulär – snarare är distributionen än innehållet som har revolutionerats, i och med de sociala mediernas spridning av sådant som tidigare förblev muntligt och privat. Ännu färre verkar bekymra sig över hur den nyvunna möjligheten att frimodigt sprida information och åsikter leder till ängslighet och åsiktskontroll. Någon borde skriva boken Le discours du contrôle de l’homme.

Titt som tätt kommer de nämligen, rapporterna om hur ovettiga eller ensidiga uttalanden i sociala medier leder till avslutade uppdrag och konsekvenser på arbetsplatsen. Nästan alltid är det journalister som driver fram dylika påföljder genom att ringa och pressa uppdrags- och arbetsgivare, efter att ha fångat upp eller tipsats om tarvligheterna på nätet. När media tar kontakt och frågar om det rimliga i att man har en samarbetspartner eller anställd som säger si eller så på Facebook, är det underliggande budskapet solklart: det bör man inte ha, gör någonting. Det hela ser ju inte bra ut för era affärer, eller i er förtroendesökande strävan. Framförallt inte nu, när vi journalister har lyckats formulera saken som ett stort problem.

De senaste två fallen som jag har läst om gäller en nämndeman och en busschaufför. Båda hade vädrat åsikter på Facebook om invandring och invandrare. Ingen hade gjort någonting dumt i tjänsten. Den ene blev entledigad, den andre avstängd. Vad de hade skrivit i ämnet minns jag inte, och det är för övrigt helt ovidkommande i sammanhanget. Vad de än hade kläckt ur sig eller delat, var det inga smädelser riktade mot uppdrags- respektive arbetsgivaren.

Varför är då domstolen och bussbolaget över huvud taget inne och rotar i dessa saker? För att de kan. Genom de sociala mediernas folkliga spridning har infall och meningsyttringar som tidigare på sin höjd sades i slutna rum kommit att förevigas i skrift. Lägg till detta den särskilda gruppdynamik som uppstår i dessa fora, genom att personer med liknande världsbild lätt finner varandra och samlas i virtuella hejarklackar. När även erfarna debattörer och politiker låter sig förföras av mobbstämningar, kan man ju undra varför inte samma sak skulle hända en och annan ovan skribent – låt oss säga en busschaufför.

Vad som å ena sidan är ett utomordentligt verktyg för spridning av information och personliga uppfattningar, är å andra sidan ett ständigt växande åsiktsarkiv där staten, massmedia och arbetsgivare med totalitära böjelser kan hämta stoff till smaskiga och snaskiga personakter. Och det var ju inte riktigt det som var tanken med tyckarfesten.

Det finns inga enkla lösningar på problemet. Arbetsrätten ger verkligen inte arbetsgivare rätt att bestraffa eller säga upp anställda utan vidare på grund av politiska åsiktsyttringar på nätet, men med tanke på samhällsklimatet borde möjligen de allmänna skadestånden för sådana överträdelser höjas lagstiftningsvägen. Detta är emellertid bara en detalj i det stora hela. Vad man kunde önska från massmedias sida, är att åtminstone erkänna problemet och rapportera ur olika synvinklar, i stället för att anta rollen som den nya totalitarismens stormtrupper.

28 reaktioner på ”Människokontrollens diskurs

  1. 77711n skriver:

    Orsaken är som antyds att samhällsklimatet inte tillåter yttrandefrihet, därmed urholkande den fria debatten och förutsättningarna för demokratin.

    Det är tragiskt att det är media och journalisterna som stryper grunden för demokratin genom ett ensidigt, fördömande förhållningssätt. Den frustration folk känner över att inte bli lyssnade till och genom att inte kunna påverka uttrycks i mer eller mindre väl valda uttryck, eller hat om man så vill. Men ord är ord och mer ett uttryck för frustration över att inte kunna förändra och inte straffbara handlingar.

    Gillad av 6 people

  2. Hortensia skriver:

    Svart eller vitt, gilla eller ogilla. På nätsvenska skalas nyanserna bort och klumpigt formulerade ogillanden tenderar att tolkas som ”hat” av ängsliga åsiktspoliser.

    Jag är gammeldags nog att göra en distinkt skillnad mellan kritik och hat, men så har jag förstås inget Facebook-konto heller – och förstår inte vitsen med en förenklad världsbild där allt ”hyllas” eller ”hatas” på ett närmast löjeväckande sätt.

    Hur vill politiker, som Ilan Sadé, verka för att stävja nätsvensk åsiktsregistrering och dess absurda konsekvenser för enskilda medborgare? Finns det en borgerlig framtid för icke-PK-märkta ord och meningar, eller ska precis alla svenskar tvingas anamma samma andefattiga och intetsägande floskel-språk?

    Gillad av 5 people

  3. Tritonen skriver:

    Ju mera konflikten mellan medialt rapporterad verklighet och faktisk verklighet ökar, desto tydligare blir MSM med att kolportera sin version och utelämna fakta som stör. Imre Kertezs död gav t. ex media ett kärkommet tillfälle att åter fördjupa sig i förintelsen men tona ned eller bortse från författarens åsikt att islam innebär ett hot mot Europa.

    Gillad av 5 people

  4. Göran Fredriksson skriver:

    Problemet som beskrivs är allvarligt, stort och växande. Stora skadestånd för t.ex. obefogad uppsägning kan vara behövliga. Det bör vara upplagt för ett nytt slags företag dit man kan vända sig för att snabbt leta fram ofördelaktig information om den journalist som hotar.

    Men det finns även en monumental naivitet hos många om vilken information som lämpligen kan spridas för allmänt beskådande. I synnerhet bland unga som inte har fått lära sig om riskerna från föräldrarna som saknar erfarenhet då de inte har haft tillgång till de nya sociala medierna under sin uppväxt. Det finns därför skäl att anta att nästa generation kommer att bete sig mer försiktigt. I övrigt bör man inte skriva sådant man inte kan stå för. Har man inte blivit uppfostrad till detta så får man lära sig det den hårda vägen.

    Gillad av 2 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Det skall svida ordentligt!

      LÅT DET KOSTA MILJONER…
      Långt mer än en handskakning,
      enda sättet att stoppa kränkthetshysterin!

      Då kanske det blir lite sans o balans!

      Gilla

  5. BjörnS skriver:

    Tack, Ilan.
    1. Dags att mynta en ny hatterm: journalisthatet. Med det avses inte hatet mot journalister utan journalisters hat.
    2. Det är synnerligen obehagligt åsikts- och yttrandefriheten kan undergrävas så öppet.
    3. Det korrekta svaret av en arbetsgivare är: ”Mitt företag/myndighet/… står för åsikts- och yttrandefrihet. Har AA begått ett brott genom att skriva eller säga så? Nähä. Då tycker jag att vi avslutar samtalet här. Citera mig gärna..”

    Gillad av 6 people

  6. Gunhild skriver:

    Social kontroll har följt människan så länge hon funnits. Den har har, och har haft, funktionen att hålla ihop en grupp människor i ett mindre samhälle. Funktionen har, via evolutionen, utvecklats för att fungera i en mindre grupp av människor, i ett socialt sammanhang, i en miljö som bestod av en jägar- samlartillvaro.

    En sida av detta vi kallar skvaller. Skvaller kan betraktas som en slags social reningsmekanism. Skvaller står då för bevakning och kontroll. Att prata med och om varandra innebär ytterst en kontroll av att moraliska och etiska gränser upprätthålls och följs – att samhället förmår hålla samman i en inre enighet, via bevakning inåt, men också via bevakning utåt, mot det mer främmande, som kan hota. Det innebär en praktisk kontroll över hur, och på vilket sätt, någon överträder och utmanar givna gränser, och rentav tabun.

    Medlen för att styra utgörs delvis av olika typer av sanktioner, i huvudsak genom olika former av mild uteslutning ur en gemenskap. Vi ser dessa mekanismer extra tydligt vid olika typer av mobbing – bland både barn och vuxna. Men också i det mer positiva – i hur social gemenskap stärks och bibehålls. Där återfinns kraftfulla sociala mekanismer. Man brukar lite drastiskt säga att inget förenar två människor mer än att prata skit om en tredje. Men det ligger en djup sanning i det. Stärkandet inåt går hand i hand med uteslutning, exkludering. Vi ser att mildare former av socialt kotteri, stärker de sociala banden. Och att vänskap är extra starkt förenande. Och för män i strid är den intima gruppen helt avgörande för stridsmoralen.

    Enighet och olika former av social uteslutning är egentligen delar av samma mynt. Det handlar om stärkande och försvagande av sociala band – av gruppen, av samhället. I vardagslivet uppträder en hel skala, från lättare former av social uteslutning, och över till direkt fiendskap, till djup vänskap och kärlek. Det som enar inåt, verkar ofta uteslutande utåt. Vi skrattar tillsammans, men skrattar även åt någon. Skratt både förenar och utesluter.

    Den utvecklade kommunikationen via Facebook, Twitter och Instagram, har nu fört ut det interna vänliga småskvallret, den sociala mobbingen, ut i offentligheten. Den lilla gruppen har plötsligt blåsts upp och kan nu följas av miljoner människor, utan några egentliga sociala band mellan sig. Media uppträder egentligen som moraliska tanter som tjattrar och skvaller, tisslar och tasslar, men också med förmågan att socialt straffa och utesluta någon ur den mänskliga gemenskapen, men nu på ett helt annan sätt och nivå än tidigare var möjligt.

    Men liksom i de ursprungliga samhällena tar uteslutningens, och de inåt stärkande mekanismerna, spjärn mot en inre gemensam moral och etik. Vi kallar den numera för – rätt värdegrund. Men i rätt värdegrund döljer sig ett litet aber. Kulturell mångfald innebär ytterst olika sätt att leva på. Vi har alla förmågan att leva efter olika värdegrunder. Den utvecklas i en social kontext. Kulturell anpassningsförmåga leder till en mångfald – också i värdegrund.

    I ett äkta pluralistiskt samhälle kan man kräva att medias företrädare borde förstå det, och även poliker. Men istället tar de mer primitiva mekanismerna att inkludera och exkludera människor över. Och det är den egna outtalade gruppgemenskapen man ger sig på. Inte de som står för den största olikheten i kulturellt avseende och i värdegrund.

    I en politiskt korrekt värld utgör en uttalad inkludering av dessa grupper, snarare ett tecken på den egna intellektuella överlägsenhet. Det är i stället den egna outtalade gruppen man ger sig på. Media fungerar därför på samma sätt som inom det primitiva slutna stamsamhället. De tror sig verka i moderniteten, men agerar egentligen som man gör i det mest primitiva av samhällen – och de gäller även för politiker.

    Nu har envar fått medel och möjlighet att blåsa upp de ursprungliga sociala inkluderande och exkluderande mekanismerna till proportioner av aldrig tidigare skådat slag. Den intellektuella nivå i det moderna samhället har inte följt med mediaverktygens utveckling och möjligheter. Självkännedom saknas. Vill någon skriva en uppsatts eller avhandling om hur primitiva sociala mänskliga mekanismer av social exkludering och inkludering kan få fäste även på hög politisk nivå, bör SD:s väg inom politiken utgöra ett bra exempel på hur stenåldersmänniskan lever i oss alla. Och hur även media låter sig styras av dessa mekanismer. En hög tekniskt utvecklad miljö, ändrar inte på dessa mer primitiva sociala mekanismer. En brist på insikt om dem lever däremot parallellt med moderniteten. Det är därför man kan ge sig på busschafförer, Östermalmsbor och nämdemän, för de tillhör alla vår egen innegrupp.

    Gillad av 2 people

    • 77711n skriver:

      Det är en stor skillnad mellan skvaller och åsiktsyttringar i sociala media. Som sägs, skvaller är en social yttring som är bra mycket värre än att själv uttrycka sina tankar i ett forum, särskilt om två skvallrar om en tredje och alldeles särskilt då om en av de två påverkas i sitt beteende mot den tredje, exempelvis genom avståndstagande. Svaller är något åtminstone inte jag någonsin ägnat mig åt, och om någon försökt föra skvaller vidare genom kontakt med mig, tillbakavisar jag det alltid, samt tolkar det alltid till nackdel för den skvallrande o vad jag anser om denne.

      En annan aspekt på skvaller är också att ju mindre de skvallrande känner personen de skvallrar om, ju mer benägna tycks de att hitta på den ena lögnaktiga fantasin efter den andra om den obekanta personen – som exempelvis avstått från umgänget med dem.

      Jag har själv mängder med egna erfarenheter om personer, två grannar som slutligen inte kunde avhålla sig från att kolla upp sanningshalten om mig själv efter åratals spekulationer, lämpligen dagen innan det stod klart för dem att jag avsåg flytta och försvinna. Jag bjöds in och delgavs allt och jag skrattade hejdlöst åt deras barocka fantasier om mina göranden och låtanden genom åren.

      Summa summarum, ju mer obekant, ju mer mystisk, ju mer skvaller och ju mer tokigt felaktigt, eftersom skvallret utgår från de skvallrandes egna stereotypa inskränkningar och fördomar.

      Gilla

  7. Aha skriver:

    Ofta hamnar åsiktspoliserna, yttrandefrihetens motaktörer och ofta som Ilan Sadé skriver, mediafolk, på hal is när man attackerar individers rätt till yttrandefrihet. Mohamed Omar massakrerade därvidlag det vådliga med att stänga av busschauffören p.g.a att han var negativt inställd till viss kategori resenärer. (Busschauffören blev ej avstängd).

    Mohamed menade bl.a. att då måste man också stänga av inte minst många invandrarchaufförer då dessa som invandrare kan uttrycka minst sagt vådliga åsikter om andra invandrargrupper.
    Mohamed visade med detta och flera andra exempel att man verkligen är ute på sluttande plan när man agerar som åsiktspolis.

    Det är allvarligt när demokraturen vill strypa yttrandefriheten. Självklart måste vi ha rätt att i ord uttrycka vårt ogillande över olika grupper, inte bara mot vita heterosexuella män, nationalister, SD:are, amerikanska republikaner utan även mot vilken grupp som helst.

    Det är handling eller hot och hets som bör brännmärkas.

    Gillad av 2 people

  8. arne f jaderfa skriver:

    Det är uppenbart att massinvandring och islamisering är det största hot mot Sverige och västliga värderingar någonsin, hela vår grundval hotas, allt från personlig säkerhet, tillit i samhället, kvinnofrid och yttrandefrihet. Detta är sjävförvållat av våra politker, påhejat av medier och en vänsterdiskurs som infekterat hela samhället hela vägen till moderaterna.

    Eftersom man har skuld i detta och det är så allvarligt så gör man allt för att förhindra diskussion om detta. Jag är helt övertygad om att det är många i etablissemanget som är medvetna om denna blogg och helst hade sett den försvinna, gärna med lagens hjälp.

    En informerad diskussion om problemen är det man minst av allt vill ha för man känner de egna argumentens svaghet. Alla dessa artiklar som skrivs om paret Adelsohn, om hur fel de har är självmål eftersom det enda man gör är att ensidigt kritisera deras utsagor utan att bjuda in till debatt. Ta till exempel den senaste gängvåldtäkten på en finlandsfärja ( hur kan man som föreälder vara så dum att man låter sina barn åka på dessa våldtäktsbåtar), läser man alternativmedia så vet man att de alla var invandrare, precis som förra gången.
    Hur många våldtäkter sker på dessa båtar som aldrig rapporteras? Rapecruises.

    Gillad av 6 people

      • Hortensia skriver:

        ”De häktade är två 19-åringar som är invandrare från Bosnien och Hercegovina respektive Irak. Ingen av dem är född i Sverige men den ene av dem är numera svensk medborgare. Båda är folkbokförda i Västerås.”

        ”Häktningsframställan lämnades igår kväll in till Stockholms tingsrätt av åklagarna Angelica Runesson och Kristin Morén. Åklagarna hade begärt ytterligare en man, en 18-årig afrikansk invandrare, häktad, men den begäran avslogs av domstolen och han har därför försatts på fri fot.”

        http://www.friatider.se/tre-begars-haktade-for-valdtakten-pa-ms-galaxy

        Gilla

  9. Gösta Johnsson skriver:

    Tack Ilan för att du tog upp detta ämne och påtalde orimligheterna i utvecklingen där åsikts- och yttrandefriheten över tid naggas i kanten. Det är allvarligt och föder subkulturer där frustrationen över att inte få uttrycka sig och tala om saker som berör en hämmas.

    Vi vill nog inte ha journalistpoliser som tar som sin övergripande uppgift att begränsa yttrandefriheten och hänga ut de som inte håller sig inom den snobbiga åsiktskorridoren där vissa ämnesområden skall undantas för beröring.

    De tidningar och tidskrifter som ägnar sig åt sådant kommer att krympa sakta för att till slut upphöra – om inte av idefattighet så av ekonomiska skäl.

    DN kommer nog att gå i den riktningen om man inte upphör med mörkningar, förvanskningar och förakt för vanliga människors oro.

    Gillad av 1 person

  10. Jan Andersson skriver:

    Och att staten, massmedia och arbetsgivare skulle skulle börja fundera på varför folk säger sånt här på sociala media och inte öppet kanske är för mycket begärt?

    Gillad av 2 people

  11. robert kr skriver:

    Ett fenomen är att det finns element i samhället som av en eller annan anledning agerar domare/bödlar. Man kan göra det delvis eftersom regelverket/praxis är diffust vad gäller bl.a hat/hot. Upplagt läge alltså att försöka utnyttja gråzonen för sina egna syften.

    Ett annat fenomen är (som du nämner) den offentliga natur socialia media har där man ibland måste vara disciplinerad att skilja på privat och offentlig roll. Många är ovana vid detta och sätter sig och twittrar under arbetstid likväl som efter en krogrunda.

    Slutligen: vad är hat/hot och var går skiljelinjen mellan att t.ex vara kritisk (eller humoristisk osv)? Är det i slutändan bara en fråga om ordval och kontext? Vilka ord/ordkombinationer är då tillåtna i debatten och när, vem bestämmer och övervakar i så fall detta? Vill vi ha ett sådant samhälle?

    / @handklaver

    Gillad av 1 person

  12. Tahmas Nuri skriver:

    @björns
    Tredje punkten är lysande. Tänk om arbetsgivaren vågar ta den fajten. Tyvärr så är jag rädd för att vi inte kommer att se det sinar framtid.
    Jag håller med att avsked på grunder som inte skall vara avskedsgrundande måste bestraffas. Problemet är vem som skall driva det. Facket? Skulle inte tro det då de är en del av problemet. Yttrandefriheten krymper mer och mer och alla blir kränkta och allt man säger blir hat och nedsättande.
    Det är en farlig väg vinförvaringen på.

    Gillad av 3 people

    • BjörnS skriver:

      Jag kan dessvärre bara hålla med dig, ett sådant rakryggat beteende lär det dröja innan vi ser. Någonstans. Det är lite därför ”Jag är ”Charlie””-påståendena från journalister m.fl står mig upp i halsen. Hyckleriet är gränslöst.

      Gilla

  13. jaxel skriver:

    Det är bara att instämma i att det är upprörande med den förföljelse som de som har avvikande åsikter utsätts för.

    I krönikan hänvisas dock till en nämndeman som blivit av med uppdraget som ett resultat av vad hen sagt på sociala medier. Krönikan innehåller ingen redogörelse för vad nämndemannen sagt. För en nämndeman finns det ändå gränser för vilka uttalanden som kan accepteras. Uppenbart rasistiska uttalanden kan med fog leda till undringar om vederbörande behandlar alla som står inför skranket lika. Jag är således, med brasklapp för sparsamma uppgifter, inte helt övertygad om att det var fel att skilja nämndemannen från sitt uppdrag.

    Jag har ingen anledning att ifrågasätta det som sägs i krönikan, men det hade varit önskvärt med källhänvisningar. (Har bara en smartphone till hands – hoppas jag inte missat någon sådan hänvisning.)

    För övrigt skulle jag gärna följa upp en uppgift från en krönika häromdagen. Nämligen att ett av de misstänkta ”barnen” i ett våldtäktsfall bedömdes vara 45 år. Källan till uppgiften var mycket sparsam med detaljer, det var inte ens alldeles klart vem som gjort den bedömningen. Om någon snappar upp mer uppgifter som (på ett ungefär) bekräftar detta så vore det tacknämligt om vederbörande vid tillfälle skriver en liten blänkare.

    Gilla

    • BjörnS skriver:

      Det är ett problem att nämndemännen är politiskt tillsatta. Kan vi förvänta oss att en person från V och M ser saker på samma sätt. Hur kommer någon från F! rösta vid ett fall om kvinnomisshandel?
      Det är lite bestickande att alla tycks anta att detta med politisk hemvist inte är ett problem. Men om man är invandrarkritiker så kan man plötsligt inte göra skillnad mellan sak och person.
      Det är nog dags att överväga att skrota nämndemannasystemet.

      Gillad av 1 person

  14. Karl skriver:

    Jag undrar om det inte finns ett mått av avundsjuka också, som tar sig uttryck i journalistens hat mot fria skribenter i alternativa medier. Inlåst som h*n är i åsiktskorridoren och med en chefredaktör som kastat bort nyckeln tror jag att journalisten inser sin belägenhet, att som en papegoja i bur bara kunna uttrycka det som ägaren lärt henne.

    Gillad av 1 person

    • leolanblog skriver:

      På mitt jobb har det gjorts ett otal undersökningar om arbetsklimat under många år. I alla dessa har det framkommit att det finns en uttalad repressalierädsla. Man vågar inta säga vad man tycker i alla frågor. Jag är övertygad om att det är en liknande situation på medieredaktioner över hela landet. I ett land med stelbent arbetsmarknad vågar man inte riskera sin anställning. Själklart existerar detta hos journalister som dessutom har förstört sitt förtroendekapital å det grövsta på sistone .Svenskar i gemen är inte intresserade av islamisering och medeltidskultur. Den passar överhuvudtaget inte in i det mest sekulariserade samhället i världen. Vem tror att vi inte kommer att ha
      ett klansamhälle för evigt. Malena ?

      Gilla

  15. tirutaa skriver:

    Där folket blivit ett hinder, manipuleras, luras, uppfostras och bidragsmutas det. Allt för den goda totalitarismen skull. Avvikelser är av ondo, varför de bör brännmärkas och förföljas – landsförvisning kallades det förr.

    Samtidigt som man i det goda landet talar om att ingen ska lämnas utanför, mobbar man hejvilt på det högsta parlamentariska hönsets inrådan ett politiskt av folket valt parti på alla tänkbara ohederliga sätt. En anmärkningsvärd klyvnad i landet, vilken diagnos ger det? Vi vet hur snabbt signaler från överstepräster brukar sprida sig neråt så ingen borde vara förvånad över sakernas tillstånd.

    När det därtill under årtionden varit likvärdigt att Tycka som att Tänka, har de självständigas skara ständigt minskat; att Tänka kräver lite mera ansträngning så man väljer Tycka, det verkar ju alla andra också göra. Ett sådant folk går det lätt att hunsa.

    Frågan återstår då: Var det detta makten önskade sig?

    Gilla

  16. Affe skriver:

    Mycket bra av Ilan!

    När media presenterar näthatet kan det verka som ett stort problem, men hur stort problem är det egentligen?

    Inte bara jag har varit med om den märkliga upplevelsen att få en absolut regelmässigt oklanderlig och välskriven kommentar borttagen från ett kommentarsfält (på SvD i mitt fall), samtidigt som andra mer obehagliga och ”hatiska” kommentarer har fått stå kvar. Det är lätt att få misstanken att det från tidningens sida handlat om att se till att kommentarsfältet verkligen ska framstå som en pissränna, så att folk ska ha förståelse när tidningen stänger ned möjligheten att kommentera. Näthat har alltså en mycket bred definition hos media. Med den definitionen är näthatet förstås ett enormt problem för dem.

    Men om man definierar näthat som de i sanning hatiska och vidriga saker vissa personer skickar till eller skriver om skribenter de ogillar, hur stort är då problemet?

    Är det medelsvensson som då och då när de läst något de ogillar, skickar ett mail till skribenten i stil med: ”Ärligt gumman, när var det sist du pullade dig själv i fittan?”.

    Om någon expert skulle göra en profilering av personen bakom mail av den typen skulle det nog snarare landa i en ganska störd person som får en kick av det.

    När Niklas Orrenius grät ut om det näthat han fick efter att Julia Caesar blev uthängd citerade han bland annat detta:

    ”om ni skulle få lust att tömma en spann avföring i hans brevlåda eller bara urinera in i den. Låt svinet få känna på att han gick för långt när han gav sig på Julia Caesar”

    Jag googlade och hittade bloggen som detta var skrivet på (borttagen nu). Det var en blogg som jag aldrig hade sett eller hört talas om. Jag har aldrig sett den länkas till i någon blogroll. Det var 0 antal kommentarer på varenda inlägg. Alla inlägg var i princip spyor med ett oerhört grovt språk. Alla anständiga gränser passerades i varenda inlägg som jag orkade gå igenom. Det var uppenbart att det handlade om en störd person med ett starkt behov av att chocka.

    Orrenius hade förmodligen sökt upp denna blogg för att hitta hatmaterial. Antalet läsare av denna persons hat mot Orrenius gick förmodligen att räkna på ena handens fingrar, innan Orrenius spred det till hundratusentals läsare.

    Det finns och har alltid funnits sådana individer. Säkerligen lägger de också ganska mycket tid på sin hobby. Hur mycket skit kan en enda individ av den här kalibern producera på en dag under olika identiteter om han sysslar med det på heltid?

    Jag kan förstås inte säga det med säkerhet, men det är fullt möjligt att det slags näthat, som alla kan skriva under på verkligen är hatiskt och vidrigt, mycket väl kan produceras av bara en handfull störda individer med för mycket fritid.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.