Sverige och övriga EU-länder befinner sig i en process med allt stramare regler gällande asylinvandring. Frågan är var vi till slut kommer och landa och vad som kommer behöva offras på vägen. Är det anständigheten, det humana i asylrätten.

EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans har uttalat att cirka 60 procent av de migranter som anlänt till Europa i själva verket är ekonomiska migranter utan skyddsbehov.

Med stramare regler kommer med tiden den andel som inte beviljas asyl att öka. Inrikesminister Anders Ygeman har meddelat att Sverige inom de närmaste åren kommer behöva tvångsdeportera cirka 60 000 – 80 000 personer som nekats asyl. Detta är en process som riskerar att bli blodig bokstavligt talat. Två mord på IKEA i Västerås har redan begåtts, dåd som har koppling till asylpolitiken. Daily Express har publicerat ett videoklipp med en afgansk migrant som hotar att ta livet av tio personer om han blir utvisad.

Om majoriteten av de asylsökande inte har skyddsbehov så framstår dagens system som missriktat om syftet är att vara human och ge skydd. De allra svagaste får oftast heller ingen hjälp eftersom de blir kvar i konfliktområdena.

Med de befintliga åtgärderna som gränskontroller och ID-kontroller har Sverige redan börjat slakta den heliga kon asylrätten. Möjligen ska vi då fullfölja den processen och begrava asylrätten i dess nuvarande form och återupprätta en ny version. Ett renodlat kvotsystem.

Ett kvotsystem kan konstrueras på olika sätt. Ett är att fördjupa samarbetet med UNHCR som idag administrerar kvotflyktingar. Ett annat sätt är att skapa ett nationellt system, kanske med online-ansökningar eller ansökan på valfri svensk ambassad. Ett tredje sätt är låta EU behandla asylansökningar och placera ut beviljade fall i olika länder.

Oavsett vilken väg man väljer måste kvotsystemet utredas, man måste ta hänsyn till olika lagstiftningar som FNs Flyktingkonvention och EU-lagstiftningen. Liksom migrationsforskaren Joakim Ruist vid Göteborgs universitet drar utredningen sannolikt slutsatsen att Sverige måste säga upp FNs Flyktingkonvention och bryta mot en del EU-lagstiftning för att kunna införa ett renodlat kvotsystem.

Ett kvotsystem kan lösa mycket av det besvärande i dagens asylpolitik, till skev könsfördelning, långa handläggningstider och lång väntan i Sverige på besked. Vi slipper påfrestande tvångsdeporteringar. Kvotsystemet sätter stopp för att migranter befinner sig illegalt i landet efter avvisningsbeslut. Signalen gentemot potentiella migranter är kristallklar: kom inte hit, sök asyl från utlandet. Säkerhetsnivån kan höjas genom att den sökandens identitet lättare kan fastställas innan uppehållstillstånd beviljas. Det viktigaste argumentet för ett kvotsystem är att antalet ankommande är känt på förhand. Sveriges kommuner kan planera sin kommunala verksamhet.

Dagens system är slösaktigt då vi administrerar asylansökningar där kanske majoriteten inte får asyl och under tiden måste försörjas och inhysas. Det är irrationellt då vi inte från år till år vet hur många som anländer. Kommunerna kan därmed inte planera sin verksamhet. Den största faran med dagens asylsystem handlar om säkerhet och trygghet. Avvisningsbeslut i kombination med traumatiserade människor som satsat kanske hela sitt kapital och investerat kanske mer än två år av sitt liv i sysslolöshet på ett asylboende är en så stor riskfaktor att vi måste räkna med att vi får betala med blod för att upprätthålla asylrätten i nuvarande form. Det är ett oerhört högt pris för att hålla liv i asylrätten.

Om Sverige dessutom stramar åt asylpolitiken kommer de negativa effekterna att förstärkas och till slut förlorar vi både anständighet och humanitet.

Ett kvotsystem är den nya tidens politik för en långsiktigt hållbar asylpolitik. Asylrätten är död, länge leve asylrätten.

Tapani Juntunen är kemiingenjör och arbetar med arbetsmiljö och miljöfrågor samt inköp i privat sektor. Han är förtroendevald för Moderaterna, ledamot Skärholmens stadsdelsnämnd och vice ordförande i Moderaternas lokala förening i Skärholmen.