Patrik Engellau

Jodå, det verkar som om polisen mörkat information om övergrepp och våldtäkter som genomförts exempelvis av ensamkommande flyktingbarn under några år vid ungdomsfestivalen We Are Sthlm i Kungsträdgården. Dagens Nyheter slår sig för bröstet och tar åt sig äran av att nu i januari 2016 ha avslöjat polisens missgrepp i augusti 2015: ”DN:s granskning visar att interna larmrapporter har tystats ned”.

Att just Dagens Nyheter skryter upp sig är extra skenheligt eftersom just Dagens Nyheter fick tips redan omedelbart efter festivalen av en polis och en psykolog som själva iakttagit övergreppen (enligt denna åtminstone till synes vederhäftiga artikel). Dagens Nyheter besvärade sig då i augusti emellertid inte med att ens undersöka saken eftersom tidningen bedömde att det handlade om ”SD-fabrikationer eller SD-falsarier”.

Journalisternas plötsliga upprördhet över att polisen undvikit att rapportera av hänsyn till förövarnas etnicitet ger dålig smak i munnen. Som om just detta beteende inte varit gängse praxis i det officiella Sverige, däri inbegripet media!

Tänkte du på en grej i det jag just skrev? Att en polis (och en psykolog) tjallade för Dagens Nyheter. Varför skulle en polis välja att rapportera till Dagens Nyheter? Min lilla hjärna kan inte hitta någon annan förklaring än att polismannen räknade med att den sanna informationen skulle tystas ned av någon av hans chefer i hierarkin upp till rikspolischefen Dan Eliasson och att polismannen därför gick bakom ryggen på sin egen organisation och tjallade till media för att allmänheten skulle bli varse.

Om polismannen hade rätt i sina förmodanden när det gäller polismaktens informationsstrategi, vilket jag tror att han hade, finns det vad jag kan begripa två möjliga tolkningar. (Att hans förmodanden vad gäller media var felaktiga gav honom säkert en djupare förståelse för svenskt samhällsliv.)

Den ena tolkningen gav jag själv uttryck för i en krönika för nästan ett år sedan. Jag skrev bland annat så här:

Vad polisen än gör får den skäll i media och höga chefer tvingas stå med mössan i hand och be om ursäkt inför svenska folket.

Ta det där med registren till exempel. Polisen i Skåne hade gjort en lista över romer…. Det tog hus i helvete… Jag frågade en högt uppsatt polisman i bekantskapskretsen varför polisen inte stått på sig och påpekat att romer på det hela taget är betydligt mer brottsbelastade än genomsnittssvensken. ”Det vågar vi inte”, sa han uppgivet.

En annan gång hade stockholmspolisen etablerat ett kvinnoregister för något ändamål… Det blev skamvrån direkt när listan uppdagades.

Det ska fan vara polis om man inte ens får göra en lista. Jag försvarar inte listorna, som kanske var olämpliga – vem gör inte dumheter? –, men jag försvara polisens rätt att göra sitt jobb utan att ha politruker rännande omkring.

Om jag vore polis skulle jag fly in i garanterat ofarliga och politrukfria verksamheter. Jag skulle jaga rattonyktra medelklassare på lugna stockholmsgator, jag skulle ordna interna utbildningar om en ständigt uppdaterad värdegrund, jag skulle hjälpa en gammal dam att leta efter hennes katt… I stället för att utsätta mig för fara skulle jag öppet deklarera att polisen abdikerat från trygghetsuppdraget i 55 identifierade bostadsområden (vilket ju faktiskt skett helt officiellt). Lite förvånat skulle jag konstatera att om polisen sålunda på eget bevåg överlämnar våldsmonopolet i delar av Sverige till kriminella ligor så blir det mindre skäll än om polisen skulle råka kalla en chokladboll för negerboll.

Den tolkningen innebär att polisen hunsas av omgivningen, till exempel media, och anpassar sig efter läget. Den andra tolkningen är att mer illavarslande. Den är att den politiska korrekthetens apostlar fått poliskåren under sin kontroll. Polisens fiender finns i så fall inuti den egna myndigheten.

Själv blir jag betänksam när jag läser om rikspolischefen Dan Eliasson på Wikipedia. Han var statssekreterare åt en socialdemokratisk justitieminister. Sedan blev han utsedd till generaldirektör, först på Migrationsverket och sedan på Försäkringskassan, av alliansregeringen. Därefter utsåg nuvarande rödgröna regering honom till rikspolischef. Som generaldirektör i Försäkringskassan blev han känd för att ha låtit myndigheten censurera Wikipediatexter. Han är också känd för att ha twittrat om att Jimmie Åkesson får honom att kräkas.

Jag föreställer mig att denne ämbetsman är fostrad i det välfärdsindustriella komplexets tänkande som bland annat går ut på att ingen ska få kritisera eller i övrigt vara avogt inställd till dess klienter, de svaga, de behövande, de utsatta, de socialt eftersatta, de som kanske av omständigheter drivs att knarka och begå brott. Det välfärdsindustriella komplexets tänkande är socialsekreterarnas och de kommunala terapeuternas tänkande.

Polisens tänkande bör vara annorlunda. Polisens uppgift är inte att värna de socialt utsatta som kanske drivs till brott utan att värna den för det mesta laglydiga allmänhet som blir utsatt för brotten. Polisen och socialsekreteraren bör ha olika tänkande, världsbild och verklighetsuppfattning, ty de har helt olika uppgifter. Om socialsekreterartänkandet tränger in i och erövrar polismyndigheten kan kåren nog inte längre fullgöra sin uppgift. Möjligen är detta vad som inträffat.