Mohamed Omar

De jihadistiska terrorattackerna mot väst sker i en allt snabbare takt. Man får även komma ihåg att flera attacker stoppas av ländernas säkerhetspolis. Jag tror att fler västerlänningar börjar inse att detta inte är någon tillfällig huvudvärk som går över av alvedon och en tupplur. Det är en djupt rotad cancer som vi får leva med under en överskådlig framtid.

Lördag kväll den 5 december gick en jihadist bärsärkagång med kniv i Londons tunnelbana. Han högg mot dem han kunde komma åt innan polisen övermannade honom. Jihadisten skrek: ”Detta är för Syrien!” När han låg ner upprepade han flera gånger den islamiska trosbekännelsen. Detta provocerade en förbipasserande muslim som sa: ”You ain’t no Muslim, bruv” (Du är inte muslim, bror). Ordväxlingen finns inspelad på video.

Men den förbipasserande muslimen hade fel. Jihadisten var muslim. Jag förstår att den som sa att han inte var det egentligen menade att knivmannen inte var en ”god muslim”. Låt oss säga att knivmannen i en viss tolkning av islam begick en synd genom att hugga ner folk med kniv. Det gör honom i så fall till en syndare, inte till icke-muslim. Lika lite som en person som dricker alkohol upphör att vara muslim. Icke-muslim blir man när man slutar bekänna sig till islam.

Men ordväxlingen mellan de båda muslimerna är kanske inte det intressantaste med händelsen. Det intressantaste är knivjihadistens slagord ”Detta är för Syrien!” Det finns nämligen en föreställning om att jihadistisk terrorism beror på västvärldens utrikespolitik. De som tror så kommer nu att få vatten på sin kvarn. ”Ser ni?” kommer de att säga. ”Så går det när vi bombar Syrien. Vi får tillbaka.” Det brittiska parlamentet godkände ju nyligen flygbombning av Islamiska statens (IS) terrornästen i Syrien och man har redan genomfört flera uppdrag.

Om jihadisternas attacker mot oss beror på vår utrikespolitik är vi skyldiga. Om vi är skyldiga kan vi ändra vårt uppförande så att de slutar attackera oss. De som resonerar så har fel. Jihadisternas attackerar inte oss för vad vi gör utan för vad vi är. Uppfattningen att västs handlingar driver jihadisterna till att göra vad de gör förringar deras skuld, ja, gör dem nästan till offer. Islamiska staten och Al-Qaida hatar demokrati eftersom de anser att den är ett uppror mot Gud. Människan har inte rätt att styra.

Vad har västs utrikespolitik med de olyckliga jesidierna att göra? Är det ett rimligt svar på franska, brittiska eller amerikanska flygbombningar att förslava och våldta jesidiska barn? Nej, jesidierna är kuffar, otrogna, och därför måste de bekämpas. Det är inte så att om vi slutar bomba, slutar de terrorisera. Nej, om vi slutar bomba fortsätter de att bygga och utvidga sitt kalifat.

Jihadisternas mål är inte hämnd. De är inte drivna av ett kortsiktigt och impulsivt tänkande. Deras mål är att bygga en islamisk stat som genom heliga krig ska växa till ett imperium. Det kan förstås vara så att en enskild jihadist kan vara helt driven av lidelser och hämndbegär. Men vare sig de vet det eller ej ingår även en sådan jihadist i en global rörelse med en gemensam strävan.

Det finns i de islamiska grundtexterna både en stark och tydlig missionstanke och en lika stark och tydlig uppmaning till heligt krig. Profeten Muhammeds biografi handlar till stor del om heliga krig, fälttåg och blodiga drabbningar, för att upprätta och utvidga den islamiska staten. Detsamma gäller kaliferna, de islamiska ledare som kom efter Muhammed.

Islamismen, tanken att en tolkning av islam ska styra samhället, bygger på dessa texter. Det är en modern rörelse som består av många olika grupper och partier med en gemensam dröm om att återupprätta det man ser som islams storhetstid – islam som politisk och militär makt.

Västs utrikespolitik kan förvisso påverka förutsättningarna för jihadisterna. I Syrien har vi haft en usel politik där vi prioriterat att få bort Assad framför att stävja islamismen och jihadismen. Detta är på väg att ändras, men skadan är redan skedd.

Det finns några dåraktiga konspirationsteoretiker där ute som påstår att väst ”skapat” Islamiska staten. Hur tänker man? De texter som IS hänvisar till skrevs ju för tusen år sedan. Det är inget som varken Bush och Blair, eller Obama och Cameron har hittat på. Det man kan beskylla de västerländska ledarna för är att de inte varit tillräckligt bestämda i sitt krig mot terrorismen. De har ibland låtit andra hänsynstaganden, som att förhålla sig till sina allierade i Saudiarabien och Qatar, skymma blicken.

Jihadisten som gick till attack i Londons tunnelbana var inte en fjärrstyrd robot. Det är inte så att kalifen i Irak och Syrien sitter och ger direktiv till sina undersåtar i väst. Han var självradikaliserad och agerade efter sin övertygelse. Det finns stort stöd för sharialagar och idén om ett kalifat bland brittiska muslimer. Betydligt fler muslimer stödjer dessa idéer än som stödjer organisationen Islamiska staten (IS). Även i väst. En opinionsundersökning genomförd av BBC och publicerad den 25 februari 2015 visar att 11 procent av muslimerna i Storbritannien sympatiserar med kamp mot väst, 20 procent tror att liberal demokrati är oförenlig med islam och 11 procent anser att de som publicerar bilder av profeten Muhammed förtjänar att attackeras. Hela 27 procent uppger att de hyser ”viss sympati” med jihadisterna som massakrerade Charlie Hebdos redaktion i Paris. Det innebär att av en miljon brittiska muslimer så har du 110 000 som sympatiserar med kamp mot väst. Det är inte en liten siffra. Att utplåna IS är bara ett första steg, att utplåna värderingarna som gett upphov till IS blir betydligt svårare.

Västerländska eftergifter kommer inte att minska den jihadistiska terrorismen. Det kommer snarare att öka den. Det är en totalitär ideologi som inte nöjer sig inte med något annat än total seger. I Syrien fanns det moskéer i vartenda gathörn och kvinnorna kunde täcka sig i enlighet med sharia. Fredagen var helgdag och fastemånaden ramadan högtidlighölls. Ändå gjorde stora delar av det sunnimuslimska folket uppror under den så kallade ”arabiska våren” i hopp om att genomföra en islamistisk revolution. De hävdade – och hävdar fortfarande – att Syrien är en gudlös och icke-islamisk stat.

Våra eftergifter och vår anpassning kommer enligt min mening bara att leda till att islamismen blir starkare. Islamiska statens (IS) slagord är ”baqia wa tamuddud” som betyder ”ståndaktig och expanderande”. Deras uttalade mål är att erövra Rom. Först kallade de sig Islamiska staten i Irak, sedan Islamiska staten i Irak och Syrien och nu bara Islamiska staten. Ja, visst låter det som galenskap, men planen är faktiskt världsherravälde.

Kalifatet måste krossas så snabbt som möjligt. Dess existens är nog för att hålla hoppet vid liv hos islamister över hela världen. Vi måste bevisa att detta hopp är fåfängt, att världen aldrig kommer att tillåta ett kalifat någonstans någon gång. Det kommer att försvaga deras moral och stridsvilja och försvåra för dem att vinna nya rekryter, samt få de muslimer som står vid sidan om och velar att bestämma sig för att demokratin är framtiden.

Tillägg:

Det visade sig senare att personen som sa ”You ain’t no Muslim, bruv” till jihadisten själv inte var muslim utan en icke-muslim vid namn John.