Mohamed Omar

Frankrike har svarat på massakern i Paris den 13 november genom att släppa bomber över Raqqa i Syrien, kalifatets huvudstad. Det är ett steg i rätt riktning. Kalifatet måste förstöras. Så länge det finns kan det tjäna som symbol för extremistiska muslimer att samlas kring.

Förhoppningsvis är detta också början på en mer pragmatisk Syrienpolitik. Tidigare har Frankrike låst sig i en position som krävt Assads avgång. Det är svårt att se hur man både ska kunna få bort Assad, som har betydande stöd bland landets minoriteter och sekulärt sinnade sunnimuslimer, och samtidigt bekämpa Islamiska staten, Al-Qaida och andra jihadistgrupper.

Assads regim må vara brutal, men den är inget hot mot oss i väst. Han skickar inte dödspatruller till våra städer. Han har heller inga ambitioner att bygga något imperium och kan inte liksom kalifen Abu Bakr al-Baghdadi mobilisera en femtekolonn i våra samhällen för subversiv verksamhet. Det finns åtskilliga brutala regimer i världen som kränker mänskliga rättigheter. Varför just inrikta oss på att störta Assad? Dessutom i samarbete med en ännu värre regim: den saudiska. I Syrien finns åtminstone religionsfrihet och kvinnor tvingas inte att gå beslöjade.

Vi i väst bör prioritera vår egen säkerhet. Våra ansträngningar bör fokusera på att utplåna IS, Al-Qaida och jihadismen som sådan. Att alliera sig med en teokratisk diktatur som Saudiarabien för att störta Assad är inte logiskt. Saudiarabien har helt andra motiv än vi. För dem är det ett heligt krig mot ”shiitiska kättare”. Assad och den styrande eliten tillhör ju en religiös minoritet med ursprung i shiismen. Vi bör inte låta oss utnyttjas för sådana syften. Chansen att Syrien blir en demokrati om Assad faller är minimal.

Saudiarabien finansierar moskéer och organisationer i Europa som undergräver vår säkerhet. De lägger grunden för terror genom att sprida salafismen, en strömning inom sunniislam som står för intolerans mot icke-muslimer, kvinnoförtryck, antiintellektualism och förakt för demokrati. Ju mer inflytande den saudiska missionen får, desto fler potentiella jihadister. Visserligen är den saudiska regimen fiende till kalifen, men den fiendskapen sitter inte djupt. Den handlar om att kalifen gör anspråk på att vara ”alla muslimers ledare” och hotar den saudiska regimen. Jag är ganska säker på att saudierna hatar ”de shiitiska kättarna” mer än sina ”vilsna bröder”.

Upproret i Syrien, som redan från början leddes av islamister, har radikaliserat unga salafiter i Europa och gett dem något att tro på och strida för. Opinionsundersökningar visar att det finns tiotusentals unga muslimer i Europa som hatar väst och vårt sätt att leva. Salafismen är den mest aktiva rörelsen bland unga sunnimuslimer. Assad må vara ett problem, men för oss är han ett mindre problem än den globala salafitiska rörelsen.