Mohamed Omar

Bekämpa ISIS! Rubriken ingav visst hopp. En muslimsk teolog skulle argumentera mot Islamiska staten (IS). Äntligen skulle man få höra om en islam som var förenlig med vetenskap, sekularism och demokrati! Så blev det dock inte. Istället förstärkte föreläsningen bilden av muslimska teologer som rigida, dogmatiska och oförmögna till rationellt tänkande.

Jag talar alltså om en föreläsning som ägde rum i Aysha-moskén på S:t Eriksplan i Stockholm den 7 november i år. Föreläsare var Salahuddin Barakat, en sunniislamisk teolog från Skåne, som på senare tid seglat upp som en ”moderat röst”. Jag var inte där, men hörde hela föreläsningen, samt den efterföljande diskussionen, på ett YouTube-klipp.

Föreläsningen följde på en annan om samma ämne som hölls den 31 oktober av Umm Ayman, en svensk kvinna som konverterat till islam. Hon är lärjunge till den syriske predikanten Muhammad al-Yaqoubi, som visserligen fördömer Islamiska staten, men samtidigt med minst lika stor iver fördömer västerländsk yttrandefrihet. Dessutom har Al-Yaqoubi ingenting emot väpnad jihad i sig. Tvärtom manar han till jihad i Syrien, men han föredrar andra jihadgrupper framför IS.

Salahuddin Barakats föreläsning var kanske en ännu större besvikelse än Umm Aymans. När han fick frågan om sin största invändning mot salafismen, det vill säga den strömning inom sunnitisk islam som gett upphov till Al-Qaida och Islamiska staten, sa han: ”De är mujassima”.

Vad betyder ”mujassima”? Det är en arabisk term som betyder ungefär ”antropomorfister”, det vill säga de som allt för mycket liknar Gud vid människan. Det som gjorde honom mest upprörd med salafiterna var alltså inte deras intolerans, kvinnoförtryck och stöd för barbariska straff, utan att de skulle ha påstått att Gud har händer och fötter!

Salahuddin Barakat insisterade på att man som muslim måste hålla sig till sharia. Man måste döma i enlighet med sharia i alla frågor. Inte med sitt förnuft eller med sitt samvete. Han menade att man som muslim borde vara emot Islamiska staten (IS) eftersom denna inte tillämpar sharia på ett korrekt sätt. Flera muslimer i publiken var tveksamma till hans påstående och undrade på vilket sätt IS tillämpning var shariavidrig. Barakat kunde inte svara utan kom med någon utläggning om vilket komplicerat system sharia är. Kalifen Abu Bakr al-Baghdadi känner nog till det. Han är doktor i sharia.

Då vet vi varför vi ska ta avstånd från Islamiska staten: de följer inte sharia ordentligt! Dock hur och på vilket sätt deras tolkning skulle vara avvikande är inte helt lätt att begripa. Det handlar om den finstilta delen. Men, även om du inte skulle begripa det så kan du ändå ta avstånd från IS då de hädar Gud på det mest fruktansvärda sätt man kan tänka sig: de påstår att Gud har händer! Sådana kan ju inte vara riktigt kloka. Det förstår man väl att Gud inte har händer. Det är lika självklart som att Muhammed klöv månen mitt itu och flög till Jerusalem på en bevingad häst och…

Föreläsningen kommer sannolikt inte att övertyga någon IS-anhängare att lämna sin terrorgrupp, men för mig var den intressant på andra sätt: utan att kanske vilja det avslöjade Salahuddin Barakat vilket stort stöd för IS det finns bland utövande, sunnimuslimska ungdomar i Sverige. När han skulle förklara varför han tyckte det var viktigt att hålla föreläsningen sa han att IS ”rekryterar våra ungdomar” och att ”de har lyckats”. Lyckats med vad? Jo, att övertyga unga sunnimuslimer om att de står för rimlig tolkning av Koranen och profeten Muhammeds exempel.

Salahuddin Barakat sade vidare att många muslimska ungdomar är ”tveksamma”, det vill säga att de är osäkra på om Islamiska staten har rätt eller fel. Jag tolkar detta – och att föreläsningen överhuvudtaget ägde rum – som ett erkännande från Barakats sida att Islamiska statens tolkning av alltför många muslimska ungdomar i Sverige inte ses som oislamisk. Tyvärr lyckades inte Barakat tydligt visa på vilket sätt de skulle vara oislamiska, så de tveksamma ungdomarna kommer förmodligen att fortsätta vara tveksamma. Det enda han hade att komma med var att IS på något sätt skulle vara ett uttryck för vaga profetior om Antikrists ankomst och världens undergång.

Barakat tillstod även att det utöver de tveksamma fanns en hel del muslimska ungdomar som rentav beundrade IS-krigarna. Det borde inte förvåna. Hundratals svenska muslimer har rest till Irak och Syrien för att ansluta sig till kalifatets armé. Det är ett stort steg och självklart har dessa inte uppstått i ett vakuum utan i en betydligt bredare miljö av muslimer som inte själva reser, men som sympatiserar med de som gör det.

Ett annat oroväckande tecken: flera gånger under föreläsningen kände sig Salahuddin Barakat nödgad att försäkra åhörarna om att trots att han kritiserade IS, så stod han på Koranens fasta grund och höll sig till sharia som enda rättesnöre. Det tycks alltså finnas en föreställning bland vissa muslimer att det är oislamiskt att kritisera IS. Och den föreställningen är tydligen så spridd att det är nödvändigt att bemöta den.

Salahuddin Barakat berättade också att flera muslimer avrått honom från att kritisera IS och frågat varför han inte kritiserar Ryssland och USA istället. Underförstått att IS inte är ett större problem än USA. Det är en ganska vanlig uppfattning bland muslimer i Sverige, som jag själv stött på: den att IS visserligen inte är några änglar, men de är våra bröder i islam och därför bättre än de otrogna amerikanerna. Dessutom vill IS-pojkarna bara väl. De arbetar för islam och en islamisk stat även om de är lite väl hårda mot andra muslimer ibland.

Salahuddin Barakat försvarade sig mot den kritiken genom att säga att han som muslim har ett större ansvar att kritisera IS eftersom de är muslimer som talar i islams namn. Underförstått: vi kan inte låta sådana otäcka antropomorfister, som påstår att Gud har händer, tala oemotsagda i islams namn! Men, betonade han, det ena utesluter inte det andra. Samtidigt som man kritiserar IS bör man kritisera andra som gör fel. ”Jag tror inte att Gud är med Amerika”, konstaterade han.

Föreläsaren hänvisade också till de tidiga kaliferna, som han kallade ar-rashidun eller ”rätt vägledda” som positiva förebilder. Men samtliga dessa fyra första kalifer förde jihadkrig, ägde slavar, lät halshugga och prygla människor och diskriminerade icke-muslimer. De gjorde alltså samma saker som profeten Muhammed ska ha gjort enligt de böcker som Barakat håller för sanna. Allt i enlighet med sharia. Dessutom, den nuvarande kalifen Abu Bakr al-Baghdadi, var inte den förste att döda ”kätterska” muslimer och förstöra deras moskéer. Muhammed gjorde likadant. I samma källor kan man läsa om hur Muhammed brände en moské som hette Ad-Dirar.

Om Salahuddin Barakat är vårt enda alternativ till Islamiska staten är vi illa ute. Det muslimer behöver är inte mer sharia, utan mindre. Det behövs en helt ny och öppen mentalitet som tillåter att man talar fritt och förnuftigt om sin religion. Så länge sharia är högsta norm och det är tabu att yttra en icke-konventionell åsikt om Koranen och berättelserna om Muhammed kommer blodet att fortsätta flyta och islamvärlden kommer att fortsätta ligga efter väst inom vetenskap, teknik, litteratur, konst, ja, det mesta egentligen.