Helena Edlund

Väninnan och hennes man hade bestämt sig. De skulle boka en veckas vintersemester vid Riksgränsen för sig och sin son. Det lät som en strålande idé efter en ansträngande höst så jag såg över finanserna och beslöt mig för att ta med mig sönerna och göra dem sällskap. Ingen av oss är skidåkare av några större mått, men vacker natur, ändlösa vidder och varm bastu är aldrig fel. Ju mer jag tänkte på det, desto bättre lät det.

Det fanns bara ett aber. Riksgränsens fjällhotell har figurerat i media den senaste tiden efter att ha blivit boende för 740 flyktingar. Avtalet med Migrationsverket löper till och med den 14 februari och hotellrummen är bokningsbara från den 18 februari, lagom till sportlovet. Då kostar ett dubbelrum från 7 990 kronor per vecka och notan för två vuxna och två barn i ett så kallat skidåkarrum landar på 12 765 kronor, en smärre förmögenhet. Dock låter hemsidan meddela att den som bokar senast 30 november får 20 procents rabatt.

Rabatten till trots skulle en sportlovsresa till Riksgränsen innebära en enorm ekonomisk uppfordran för de flesta. Den är helt omöjlig för många. För egen del är det enormt mycket pengar och många drömmar som står på spel. Skulle jag fatta beslutet att åka, måste jag först försöka försäkra mig om att semestern blir av.

Så jag ringde hotellet och ställde några frågor till en väldigt trevlig receptionist.

Efter samtalet var jag mer konfunderad än innan. Det visade sig att ledningen meddelat personalen att hotellet ska ta emot gäster som vanligt från den 18 februari och att rummen då ska vara i samma skick som innan uthyrningen till Migrationsverket. Några som helst garantier kan de däremot inte ge, vare sig avseende tillgången till rummen eller rummens status.

Riksgränsens fjällhotell är långt ifrån ensamt om att ha tecknat avtal med Migrationsverket och ur pressmeddelandet som Sveriges Turistföreningar, STF, publicerade den 14 oktober har jag saxat följande:

”Migrationsverket är i akut behov av så kallade ankomstboenden. Detta är den första fristaden i Sverige. Det är en kortare boendeform, normalt 3-7 dagar, där människor på flykt bor under tiden de får sin asyl prövad och innan de kan flytta vidare till ett mer permanent asylboende. Vi har gått ut med en förfrågan till alla våra värdar och i dagsläget är det cirka 35 anläggningar som kan upplåta hela anläggningen för ankomstboende, framförallt under perioden november 2015 till februari 2016.”

När högsäsongen drar igång i februari ska allt vara business as usual när välbemedlade sportlovsfirare står i receptionerna för att checka in. Då ska de asylsökande ha slussats vidare. Men frågan som aldrig ställs är: Slussas vidare – men vart…?

Under den senaste veckan har närmare tio tusen asylsökande anlänt till Sverige och prognosen talar om 190 000 asylsökande under innevarande år. Som jag skrivit om tidigare förläggs nu människor överallt där det finns fysisk plats: i skolornas idrottshallar, i förskolor som stängts på grund av hälsoskyddsskäl, i industrilokaler – och på hotell som slumrar sin lågsäsongsslummer.

Tanken är som sagt att de asylsökande ska slussas vidare till mer permanenta boenden, men dessa boenden finns ju inte? Det finns inga tomma lägenheter. Det finns inte ens några platser på Migrationsverkets egna förläggningar. Sanningen är ju att det inte finns boende till dem som redan finns i Sverige, än mindre till dem som är på väg hit. Det var ju därför som statsministern flaggade för vad han kallade ”en ny lägstanivå” med regelrätta tältläger i Sverige.

Det finns möjligen fortfarande ett humanitärt hjärterum, men inte längre något praktiskt stjärterum.

Sannolikheten att de som placeras på hotellens ankomstboenden verkligen kan slussas vidare efter tre till sju dagar är troligen låg. Vad som händer när avtalen löper ut och Migrationsverket saknar andra boenden återstår därför att se. Människorna som bor i rummen existerar på riktigt och deras behov av logi upphör inte när sportlovsfirarna anländer för att checka in. Motivationsgraden att flytta från ett högklassigt fjällhotell till en brits i ett tältläger torde inte heller vara särskilt hög när snön ligger meterdjup.

Det kan därför vara intressant att se hur Migrationsverkets avtal är utformade, men efter att ha sökt ansvarig på Migrationsverket under en vecka så gav jag upp. Istället ringde jag ett av de hotell som nu fungerar som ankomstboende. Det visade sig att avtalen är individuella och att just detta hotells avtal inte innehöll någon klausul om vad som händer om de boende inte kan eller vill flytta när avtalet löper ut. På frågan om de asylsökande flyttas vidare efter max en vecka, fick jag svaret att sju dagar är att beteckna som en målsättning och att det förhoppningsvis ska fungera så småningom.

En intressekonflikt tycks vara under uppsegling. I februari ligger medeltemperaturen en bra bit under minusstrecket i Riksgränsen och en vild gissning är att varken asylsökanden eller sportlovsfirande familjer kommer att frivilligt avstå sitt hotellrum. I så fall blir det fråga om avhysning med hjälp av polis och hur det har fungerat tidigare i Sverige har vi sett bland annat på Uppdrag granskning.

STF hävdar att man kommer att lösa problemet om det uppstår en konflikt mellan semesterfirare och asylsökande, men kan inte svara på hur. Eller med den kommunikationsansvariges ord: ”Vi är inte hjärtlösa, vi kan ju inte kasta ut folk mitt i smällkalla vintern.”

Svensk turistnäring står med stor sannolikhet inför en så kallad utmaning och den som tänker fira sportlovet i Sverige gör nog bäst i att betrakta resan som preliminärbokad.