Gästskribent Christopher Jarnvall: Stabilitet eller demokrati?

logo­DGSMånga efterlyser stabilitet i politiken. Det låter bra – i den mån man ställer stabilitet mot oordning och kaos i parlament och samhällskropp. Den stabilitet de flesta talar om idag handlar rent praktiskt om att det skall göras möjligt för en minoritet att styra landet under en mandatperiod. Utan nämnvärd påverkan från oppositionen. Decemberöverenskommelsen 2014 var ett försök, som misslyckades. Nu börjar en del tala om regelverk och lagstiftning i stället. Det kanske mest flagranta fallet är moderatledaren Anna Kinberg Batra i en tidningsintervju: ”Vi skulle behöva ett regelverk som förtydligar att största underlag också kan regera och genomföra sitt budgetbeslut. Det är bättre än en överenskommelse”.

När det är kris i samhället ropar många på ”stabilitet”, ”en stark man” eller ”undantagslagar”. Det är begripligt. När ett samhälle gungar känns det obehagligt. När Tyskland svajade politiskt och ekonomiskt på 1920-talet ropade man på Hitler, som kom till makten i fria demokratiska val – och sedan såg till att sitta kvar genom att avskaffa de institutioner som fört honom till rikskanslerämbetet. Resten av historien är vi dystert medvetna om.

När Ryssland omstöptes från socialism till kapitalism på 1990-talet – en smärtsam politisk och ekonomisk process – ropade man tillslut på Putin för att skapa stabilitet. Det gjorde han förvisso. Mest för sig själv, så att han skulle bli omöjlig att peta bort från makten.  Slutet på den historien har vi inte sett, men jag är inte särskilt hoppfull.

Det svenska samhället gungar. Kanske inte som Tyskland på 1920-talet eller Ryssland på 1990-talet. Men Sverige är i behov av politiskt ledarskap – framför allt en bred konsensus för att lösa de övergripande problem som på kort tid har visat sig vara akuta. Det handlar just nu mest om en till synes oändlig migrationsvåg som i första hand väljer vårt land, bl a eftersom ryktet har gått före att vi har de generösaste villkoren för asylsökande. Här skulle vi behöva ett politiskt ledarskap för att återta det vi har förlorat. Framför allt skulle vi behöva politiskt samförstånd och ledarskap för att vi inte skall drabbas av infarkt och kollapsa.

De möjligheterna finns i riksdagen. Och väljarna har i valet 2014 givit olika partier sina röster i hopp om att de må förvalta dem på bästa sätt och stifta lag och styra till rikets fromma.

Jag skall villigt erkänna att jag en gång tyckte att en koalitionsregering mellan moderater och socialdemokrater kunde vara en god idé. Kanske inte bra för demokratin och den parlamentariska processen, men en idé för att skapa en handlingskraftig regering. Socialdemokratin, som jag minns den, med grundläggande känsla för samhällsbärande institutioner som polis och försvar. Moderaterna med en osviklig känsla för marknadens fördelar framför planhushållningen.

De flesta jag talade med sade: ”Det går inte, det är för tidigt”. Ja, det tycks så. Men nu är vi på sätt och vis där, fast ändå inte. Moderaterna flirtar med socialdemokraterna och vice versa.  Den stabilitet moderatledaren nu talar om att skapa ett regelverk för handlar inte om att en riksdagsmajoritet skall styra. Den handlar om att en riksdagsminoritet skall kunna styra på majoritetens bekostnad. Framför allt för att förhindra en påtvingad samverkan med sverigedemokraterna.

Man kan tycka vad man vill om de svenska partibildningarna – från vänsterpartiet till sverigedemokraterna. Men de är alla uttryck för vad röstberättigade människor i Sverige har för uppfattning om svensk politik och hur den skall bedrivas. Vill man skapa en majoritet för sin politik – eller i alla fall delar av den – får man snacka ihop sig med någon annan. Om man inte har över hälften av riksdagsplatserna. Detta är grundläggande i en demokrati som den svenska. Om partier däremot vill lagstifta så att de kan få styra och ställa efter eget huvud, trots att en majoritet inte tycker så, är vi ute på farlig väg.

I tider av kris och krig finns det möjlighet att bilda breda, blocköverskridande koalitionsregeringar. Men att vilja driva fram minoritetens rätt att styra över majoriteten känns obehagligt. Historien är full av partier som genomdriver envälde när väljarna röstar ”fel”, så att de inte kan komma till makten på laglig väg. Det var så bolsjevikerna grep makten efter det enda fria val Ryssland hade efter revolutionen 1917. Den historien känner vi också, dessvärre.

Jag vill inte på något sätt tolka in antidemokratiska baktankar hos dem som nu börjar tala om lagstiftning till minoritetens fromma. Jag tror inte att det finns sådana. Men talar man om att lagstifta bort majoritetsprincipen har man tappat fotfästet i det demokratiska system vi är vana vid. Det är bättre att sätta sig ned och tala med varandra och komma fram till en politik som svenska väljare kan skriva under på. Den politiska demokratin måste vara oantastlig. Vill man ha stabilitet, går det bra att inom ett majoritetsdemokratiskt system besluta om vissa grundläggander samhällsfunktioner – som polismakt och försvar. De kan upprätthålla den stabilitet för samhället väljarna ändå förväntar sig. Börja där!

Christopher Jarnvall är sedan många år verksam som skribent, ger ut böcker och nyhetsbrev samt jobbar med public affairs. Han tycker om stabilitet, men vill under inga förutsättningar tulla på demokratin.

14 reaktioner på ”Gästskribent Christopher Jarnvall: Stabilitet eller demokrati?

  1. Erik skriver:

    Jamen, det helt överordnade målet är väl att inte förhålla sig till SD?

    Och då kan man väl inte vara alltför petig med formalia, när det handlar om att hålla tillbaka rasistnazistfascistislamofobin?

    Liked by 2 people

  2. Bo skriver:

    ”stockholmare är smartare än lantisar” vilken normal människa uttalar sig på det viset? på fullt allvar!
    anna kinberg batra, som i vissa intervjuer har framstått som en tungomålstalande papegoja,
    har än en gång trampat i klaveret med sitt förslag om att lagstifta kring decemberöverenskommelsen,

    Liked by 4 people

    • Erik skriver:

      En politiker som kandiderar för ett av stockholms valdistrikt. Det är precis den attityden som saknar i politiken i sverige, lojalitet med de politikern är satt att representera.

      Gilla

  3. Apg17 skriver:

    Det fanns måhända inte antidemokratiska baktankar vid skapandet av DÖ. Även om tankekonstruktionen i praktiken är densamma som Moussolinis, Bolsjevismens, och Hitlers maktövertagande i respektive parlament. Dock är det tydligt att DÖ’s arkitekter vill att folkomröstning til riksdagen blir rådgivande istället för kvalificerande. Folket röstar och politikerna bestämmer om resultatet bör accepteras eller inte.

    Röster på SD accepteras inte utan behandlas som blanka. De ska varken ha inflytande över budget eller regeringsbildning. AKB, Lööf och allt vad de heter vill alltså införa ett slags A och B-röster och erhålla full bestämmanderätt över B-rösternas mandat.

    Beteendet är djupt problematiskt och visar på en häpnadsväckande brist på demokratisk kreativitet och ledarskap.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Naturligtvis var DÖ antidemokratisk, liksom de bakomliggande tankar som ledaren för de nya sossarna tydligen ännu när.

      När nu DÖ-partierna gjort sig demokratiskt omöjliga, vem skall då tillåtas att styra landet?

      Liked by 1 person

  4. Christopher Jarnvall skriver:

    ‘Erik’, jag läser en underton av ironi – men för säkerhets skull skull: Man bör vara noga med formalia då det gäller svensk demokrati.

    ‘Bo’, AKB:s tunga är ibland litet snabbare än tanken. Det finns läxor hon borde ha lärt sig. Men det är för all del bra med människor som är uppriktiga.

    Gilla

  5. Christopher Jarnvall skriver:

    I övrigt kan jag väl säga: Ibland fungerar inte demokratin som man tänkt sig. Men då får man göra något åt det på demokratisk väg, inte genom manipulerande i efterhand. Det finns inte rätt och fel röster – bara röster.

    Gilla

  6. Hovshallar skriver:

    Håller med APG17. DÖ-överenskommelsen påstods handla om ”stabilitet”, när det verkliga syftet var att utestänga SD från demokratiskt inflytande. Detta är inte vad jag kallar ”demokrati”.

    Danmarks integrationsminister Inger Stöjberg (Venstre) fick under en debatt för en tid sedan frågan om det var OK att samarbeta med ett invandringskritiskt parti som Dansk Folkeparti.

    Hon svarade:
    ”Varför utestänga en stor del av befolkningen, som röstar på ett demokratiskt parti? Demokrati handlar om att inkludera, och att mötas kring olika frågor.”

    Debatten kan ses här:
    http://www.svtplay.se/video/3695523/debatt/debatt-danmark-sverige-sasong-1

    Det var fö. under denna debatt som nästan alla danska deltagare ville prioritera flyktinghjälp i närområdet, och den svenske deltagaren Henrik Arnstad, tillika ”rådgivare” åt Löfven, beskyllde alla meningsmotståndare för ”fascism”.

    Och rörande samarbete ”över blockgränserna”: Den mest akut brännande ödesfrågan i svensk politik fn. är den flodvåg av migranter som just nu strömmar in här, lockade av Sveriges oerhört generösa villkor både gällande initial bedömning och senare försörjning. Denna våg av migranter måste stoppas NU om inte Sverige ska gå under som stabil välfärdsstat.

    Sexpartiöverenskommelsen ”över blockgränserna” visar att ett sådant samarbete verkar vara en ren katastrof för Sverige. Överenskommelsen innebär INTE några effektiva åtgärder överhuvudtaget för att stävja migrantströmmen.

    Antingen är alla 6 partierna rörande eniga om att inga kraftfulla åtgärder behövs, eller är överenskommelsen en slags minsta gemensam nämnare. Oavsett vilket är den ett slag i luften.

    Gilla

    • Maria M skriver:

      Överenskommelsen var en uppvisning i inkompetens. Varför komma överens om nåt som inte spelar nån som helst roll och till råga på allt kommer de lagar som beslutat om inte införas förran om tidigast ett år? Först är det panik, sen luften ur.

      Liked by 1 person

  7. TonyMalmqvist skriver:

    Säger som jag alltid har sagt. Det var enklare, inte minst att förstå sig på politiken förr. När vänster var vänster och höger var höger behövde man inte fundera så mycket på valet dom emellan.

    Gilla

  8. Rikard skriver:

    Hej.

    En annan väg framåt med både stabilitet (detta bedrägliga ord!) och demokrati är att övergå till det system där flest röster styr i ensamt majestät tills nästa val. Alternativt kan man lotta ut riksdagsplatserna (och reducera antalet platser till hundra). Man kan också göra om mandatsystemet till strikt procentuell fördelning och justera antalet ledamöter tills jämna tal uppnås. Det blir bara dyrt om ledamöterna skall arvoderas eller ha andra förmåner.

    Man kan ha röstetal efter deklarerad och skattad förmögenhet och inkomst: ju större andel av inkomsten som skattats desto fler röster eftersom man på så vis visat sig värna mer om landet än sig själv.

    Det finns mängder med demokratiska metoder och sätt att administrera. Att lagstifta resultat är inte en av dem. Att lagstifta bort ett parlamentariskt dödläge är odemokratiskt och onödigt. Alla som röstar på Alliansens partier i nästa val, om det blir något, är medskyldiga, precis som alla som inte röstade på SD är medskyldiga till dagens katastrofläge, där landets och det svenska folkets fortsatta existens är hotad. Hyperbol? Endast för den som inte känner till ordet demografi.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Liked by 1 person

    • Maria M skriver:

      Ganska klart att Alliansen inte vill regera. Batra vill inte heller ha en annan regering förran 2018, det gör att all kritik faller platt. Men återigen, vem skall man rösta på? Jag tror att jag skolkar nästa gång.

      Gilla

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Jag brukar personligen välja parti efter det man konkret kan utläsa ur partiprogram och valmanifest, vägt mot min uppfattning om det i materialet diskuterade är bra för Sverige. Jag är alltså inte partilojal. När det gäller extremistpartier som Mp, F!, och V (och tidigare även SD) brukar jag även försöka ta reda på kandidaternas personliga historik, kompetens, och vilka organisationers intressen de kan tänkas företräda.

        Rösta blankt, eller inte rösta alls är enligt mig att betrakta som en aktiv röst på alternativ du inte vill rösta på. Men du gör givetvis som du själv finner rätt. En bekanting brukar slå tärning.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, lärare

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.