Mohamed Omar

När den brittiske Guantanamofången Jamal al-Harith frigavs 2004 berättade han för pressen om vilka hemskheter han hade varit med om. I svenska medier kunde man läsa om hans upplevelser under rubriker som ”Guantanamofånge sparkad och slagen” (DN), ”Ex-fånge berättade om helvetet i Guantanamo” (SvD) och ”Brittisk Kubafånge vittnar om tortyr och förnedring” (SR).

Vad var det han berättade? Jo, bland annat att ”prostituerade kvinnor” användes för att knäcka fångarna psykiskt. De ska ha dansat och ”onanerat” framför de unga männen. Ett mycket märkligt påstående som okritiskt förmedlades av flera svenska medier. Al-Harith kallade det ”tortyr”. Varför var det då så hemskt? Offren, de som tvingades titta på de ”prostituerade” var ”oerfarna och djupt religiösa unga män som aldrig sett nakna västerländska kvinnor tidigare”.

För mig är det uppenbart att historien är påhittad. Jag har mött den i ett otal olika varianter i moskéer såväl som i islamistisk propaganda. Det talas om att väst sprider ”prostitution” i muslimska länder och att västerländska kvinnor är ”prostituerade” eftersom de inte täcker sig. Det förekommer att imamer kallar muslimska kvinnor som inte täcker sig som de ska för ”prostituerade”, eller ”horor” helt enkelt, och anklagar dem för att vara fördärvade av västerländsk kultur. Al-Hariths historia ingår alltså i en västofobisk mytvärld där ett depraverat väst, symboliserat av ”horan” står mot det ädla och rena islam.

I en ledare i Sydsvenskan, ”De hemska amerikanerna” (30/12 2009), kommenterar Per T Ohlsson Jamal al-Hariths påstående. Ohlsson skriver att han förutom i svenska medier även läst Al-Hariths vittnesmål från Guantanamo i den brittiska tidningen Sunday Times. ”Samme al-Harith. Samma historia”, konstaterar Ohlsson. ”Med en viktig skillnad. En av Sunday Times journalister, som själv besökt Guantánamo, avfärdade påståendet om prostituerade som ’absurt’”.

Det är klart att det är absurt. Det är inte sant.

”Hela poängen med Guantanamo”, påstår Al-Harith vidare i sin berättelse, ”var just att knäcka oss psykiskt”. Hela poängen? Verkligen? Så det var ren elakhet som fick USA:s militär att placera hundratals människor på Guantanamo? Det hade alltså ingenting att göra med att de var farliga terrorister som stred för talibanerna och Al-Qaida? De hade inte alls varit på Afghanistan för att göra jihad utan för att hälsa på sin sjuka moster, eller farbror, eller kusin… Jo, jo.

I väst har det funnits en tendens, särskilt bland vissa vänstermänniskor, att framställa Guantanamofångarna som offer snarare än som säkerhetsrisker. En del har gått så långt som att jämföra Guantanamo med nazisternas koncentrationsläger! Det har talats mer om hur jihadisterna har behandlats än om hur de har behandlat andra. Jag säger nu inte att det är okej att kränka deras mänskliga rättigheter. Jag talar om betoning och balans. I de svenska artiklarna om Jamal al-Hariths frigivning 2004 sägs det till exempel ingenting om hur farlig den jihadistiska rörelsen är. Ingenting om hur de lemlästat, pryglat och våldtagit.

Efter Jamal al-Hariths frigivning fick han som plåster på såren omkring en miljon pund i skadestånd av den brittiska regeringen. Han hävdade nämligen att britterna var medskyldiga till den kränkande behandling han tvingades utstå på Guantanamo.

Var finns Al-Harith idag? Han har anslutit sig till Islamiska staten i Syrien! En organisation som alltså, till skillnad från det elaka USA, verkligen värnar om fångars mänskliga rättigheter. Den som är fånge hos Islamiska staten önskar nog att tortyren kunde bestå av nakna, dansande kvinnor istället för stympningar, prygel och våldtäkter.

Eftersom Jamal al-Harith har anslutit sig till Islamiska staten kan man konstatera att hans tal om human behandling av fångar bara var bluff, ja, ett sätt att manipulera en västerländsk publik som han visste brydde sig om sådant. Västerländska värderingar är bra när det gynnar jihadismen.

Al-Harith är inte den ende som är obotfärdig. Flera Guantanamofångar har efter sin frigivning återupptagit sina terroraktiviteter.