Patrik Engellau

Intelligens påstås vara förmågan att hålla två motsägelsefulla sanningar i huvudet på en gång utan att därvid gripas av ångest och för den psykiska hälsans skulle förneka den ena sanningen. I den bemärkelsen är det svenska etablissemangets syn på invandringen ointelligent medan Jesus, att döma av boken om hans liv och gärningar, skulle ha intagit en intelligent hållning.

Den ena sanningen, som helt uppfyller det svenska etablissemanget, är att flyktingar har det svårt, att Sverige är ett rikt land och att Sverige därför bör öppna sitt hjärta och bistå de lidande. (Att etablissemanget också vill förmå svenska folket att skämmas för att det ska öppna sitt hjärta ännu lite mer och därför visar bilder av döda barn må vara ett medel som helgas av ändamålet men som ändå innehåller element av moralisk utpressning.)

Jesus skulle ha ställt upp till hundra procent på detta. Flyktingarna är vår nästa och dem ska vi älska som oss själva, manade han. En rik man vid namn Sackéus förklarade att han gett hälften av sina ägodelar till de fattiga. Detta gillades starkt av Jesus, som förklarade att frälsningen därmed vederfarits Sackéus hus. Jesus hade nog rekommenderat Sackéus att ge bort även den andra hälften eftersom en rik lika lätt kan ta sig till Guds rike som en kamel kan trycka sig igenom ett nålsöga.

Den andra och motsatta sanningen är att den mångkultur som dagens invandringspolitik har som mål är skadlig för det svenska samhället. Mångkultur har veterligen aldrig fungerat – jo, kanske tillfälligt under speciella omständigheter såsom här och där i det osmanska riket – utan tvärtom lett till svåra konflikter som endast kunnat dämpas genom hårdhänt diktatur av sådana som Tito, Saddam Hussein, Ghadaffi och al-Assad.

Den traditionella, vänliga och tillitsfulla svenska kulturen, fruktar jag, kommer inte att klara samvaron med burdusare, våldsammare och mer intoleranta kulturer.

Denna risk kan det svenska etablissemanget inte ta in. Intelligensen räcker inte. Etablissemanget kan inte leva med en sanning som motsäger Aylan-perspektivet. Etablissemanget förnekar därför det kulturkrocksperspektiv som skrämmer allt större andelar av Sveriges folk.

Jesus hade klarat detta. På samma ställe som det berättas om Sackéus (Lukas 19de kapitlet) framställde Jesus liknelsen om mannen som gav sig av på resa och överlämnade ett pund vardera att förvalta till var och en av sina tjänare. När mannen kom tillbaka visade sig en av tjänarna förvaltat pundet så väl att det gett tio pund i vinst. Den tjänaren belönades med ”makt och myndighet över tio städer”. En annan tjänare som lyckats få fem pund i vinst fick fem städer. Men en tjänare hade förvaltat sitt pund så dåligt att det inte givit någon vinst alls. Mannen blev vred och befallde att den försumlige tjänarens pund skulle ges till den som gjorts tio punds vinst. Jag säger eder, sa Jesus: ”Var och en som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har”.

Observera att dessa två varandra motstående sanningar står på samma ställe i Bibeln. Jesus menade vad ha sa. Man ska både vara god och förvalta sitt pund.

Det pund svenska folket förvaltar är Sverige och det svenska samhället, en variant av det västerländska samhället, den bästa och mest framgångsrika och välsignelsebringande ordning som världen någonsin fått uppleva, ett system som gynnat inte bara västerlandet, utan även alla andra kulturer som dragit nytta av de vetenskapliga upptäckterna, medicinerna, produktivitetsförbättringarna, mobiltelefonerna, apparna, de humana idéerna, toleransen jag vet inte allt. (OK, västerlandet har särskilt på sistone fört en del dumma krig, erkännes.)

Om vi ger upp de värden och de sociala konventioner som skapat dessa framgångar har vi inte förvaltat vårt pund. Jesus skulle ha hållit oss för försumliga.