Bitte Assarmo

Nu har Sveriges Radio tagit sig an debatten om förortsförtrycket och den ökande religiösa fundamentalismen som där tar sig uttryck i kvinnoförtryck och diskriminering. I Människor och tro som sändes i P1 nyligen bjöd man in tre muslimska debattörer och blickade tillbaka på den debatt som pågått under sommaren. Slutsats? Debatten är icke önskvärd.

Nej, det var ingen av de medverkande som sa det högt. Men det framgick lika tydligt ändå. Debatten är ”spretig”, fick lyssnarna veta, och handlar egentligen mer om religionshat än om omsorg om kvinnors rättigheter. Dessutom kom man fram till att nyhetsrapporteringen om IS inte heller är önskvärd eftersom den skapar ”rädsla”.

De flesta anser antagligen att det är IS handlingar som skapar rädsla, inte rapporteringen om dem. Men en av de medverkande – som kallar sig muslimsk feminist, och är föreläsare och debattör – har alltså kommit till en annan slutsats. Och det är inte så märkligt som det låter, för hon anser nämligen också att IS handlingar är ”upptåg”.

– Framför allt så tycker jag också att det kanske ligger nån… eh… undangömd rädsla… eh… Jag tänker att vi liksom dagligen rapporteras av IS barbari och… och… eh… helt galna upptåg vilket undermedvetet tror jag påverkar… eh… människor och… och… deras världsbild också. Så jag tror att man… eh… kanske går till en viss nivå av överdrifter eller så…

Programledaren föreslog då att rädslan för IS kanske gör det svårt att diskutera frågan om kvinnors rättigheter i Sverige, och fick det förmodat förväntade svaret:

– Det blir ju väldigt mycket känsloargument och det blir väldigt aggressivt och… aa, det är ju inte särskilt nyanserat… eh… Och jag menar om man läser några av de här debattartiklarna, det är ju nästan så man tappar hakan.

Alltså:

– Eh… Det leder inte till någonting förutom att vi fortsätter… eh… polarisera varandra, tror jag…

Mindre information om IS terror alltså. Och lite censur i debatten skulle inte heller skada, enligt samma medverkande. Hon uttryckte nämligen både sorg och frustration över att det finns debattörer som tycker att det är fel att uppmärksamma att kvinnor som flytt från förtryck i sina hemländer utsätts för förtryck även i Sverige. Till och med kulturministern har uttryckt oro för detta och det är tydligen oerhört provocerande. Att antyda något sådant är ”onyanserat”, fick vi veta.

Programledaren gjorde inte mycket för att ställa de medverkande mot väggen och granska deras värdegrund. Visserligen frågade hon vid något tillfälle om man inte måste lyfta in religionen i debatten om kvinnoförtryck, men det verkade mest vara en fråga för sakens skull eftersom hon inte ifrågasatte de svar hon fick: att det oftast är irrelevant att göra det. Inte vid något tillfälle ställde hon de frågor som lyssnarna naturligtvis allra helst velat veta svaret på:

Hur kan en person som kallar sig feminist kalla IS terrorregim och krig mot demokratiska värderingar för ”galna upptåg”?

Vilka skulle gynnas av att locket läggs på nyhetsrapporteringen om IS terror?

Bottenlöst dålig journalistik, med andra ord.

En koll på sociala medier ger vid handen att alltfler medborgare nu ställer sig samma fråga: Vem är det som sätter agendan för Sveriges Radio och för program som Människor och tro? Och – än viktigare – är detta verkligen Public Service? Att låta en debattör, som uppenbarligen vill lägga locket på nyhetsrapporteringen om islamistisk terror och som tycker att religion är irrelevant i debatten om kvinnors rättigheter, få fritt spelrum – är det förenligt med den värdegrund som Public Service påstår sig stå för?