När SD häromdagen fick 25,2 procent i Yougov och nästan lika höga resultat i flera andra opinionsundersökningar från mindre erkända institut blev det en väldig diskussion om metoder. Man menade att de inte var tillförlitliga. En av dem som gick längst var SR:s Fredrik Furtenbach, som i Ekot ägnade flera minuter åt att bara tala om otillförlitligheten i Yougov:s mätningar. Han talade om ”ordentliga nävar salt”, och gick så långt som att säga att ”siffrorna skall man inte sätta någon tilltro till”.

Detta är i praktiken att förklara mätningen värdelös. Detta är också i linje med SR:s och SVT:s riktlinjer, som normalt sett inte nyhetsbevakar dessa institut.

Anledningen till att Yougov med flera skulle vara otillförlitliga är att de har en annan metod än de traditionella opinionsinstituten. I stället för traditionella telefonundersökningar använder de självrekryterade webbpaneler. De använder alltså i någon mån statistiskt urval, de tar hänsyn till ålder, kön, bostadsort m.m., men urvalet sker inte slumpmässigt. Man kan till skillnad från i traditionella undersökningar i praktiken rekrytera sig själv, vilket skulle öppna för manipulation. Men det finns inget som säger att SD-väljare skulle vara särskilt benägna till en sådan manipulation. Det enda sättet att pröva sådana undersökningar, är att se hur de fungerar i praktiken.

Ett riksdagsval erbjuder stora möjligheter för just sådana metodtest. Här visar det sig, tvärtemot vad man kan tro av många svenska medier, att de tre institut (Yougov, United Minds och Sentio), som arbetat med webbpaneler, varit bäst på att uppskatta SD:s resultat. I de traditionella institutens undersökningar var SD:s siffror alltför låga. Anledningen kan vara att det också där finns osäkerheter. Exempelvis att människor ogärna anger kontroversiella alternativ när de blir tillfrågade på telefon. Denna effekt försvinner sannolikt vid nätenkäter.

Om man tittar specifikt på Yougov:s resultat före riksdagsvalet ser man att SD där fick 11,1 procent, vilket var högre än de konventionella instituten, men under riksdagsresultatet. Om man väger samman resultaten blir i stället MP, V och FI överskattade i dessa webbaserade mätningar medan SD underskattas något. Varför sägs aldrig detta i media? Varför förutsätts att SD överskattas? En ledtråd får man, om man söker på till exempel ”V ökar yougov” på Google. Man finner då mängder av artiklar i stora medier som okritiskt rapporterar ökningar för Vänsterpartiet. Detta också från SVT. Då nämns ingenting om Yougovs otillförlitlighet. Det heter till och med att mätningen är ”statistiskt säker”.

Det hela förefaller handla om något annat än omsorg om goda mätmetoder. Ja, det tycks handla om en ovilja att acceptera SD:s storlek. I stället för att gnälla på de nya mätmetoderna, borde man fråga sig varför de gamla har varit så dåliga på att mäta detta parti. Opinionsinstituten borde glädjas åt konkurrensen som ger dem möjlighet att utveckla sina egna, numera uppenbart bristfälliga, metoder.

Simon O. Pettersson är germanist och frilansskribent, bosatt i Uppsala. Stort intresse för humaniora i allmänhet och litteratur i synnerhet. Skriver skönlitterärt, både prosa och poesi. Debuterade med diktsamlingen Athens ruiner (Aguéli förlag, 2015).