Gästskribent Ronie Berggren: Vad vi bör lära av USA:s atombomber

Idag är det 70 år sedan Japan kapitulerade i andra världskriget. Många minns USA:s atombomber över Hiroshima och Nagasaki. 250 000 människor dog och ett nytt fruktansvärt vapen hade introducerats.

Atombomberna vänds ofta mot USA. De måste dock sättas i rätt perspektiv.

Under 1940-talet rådde en atombombskapplöpning där USA hann före både Nazityskland och Japan. Det bör vi vara mycket tacksamma för.

Albert Einstein ångrade att han rekommenderat USA att utveckla bomben, men ansåg ändå att det var rättfärdigat:

I made one great mistake in my life—when I signed the letter to President Roosevelt recommending that atom bombs be made; but there was some justification—the danger that the Germans would make them …

Om Tyskland hunnit före så skulle Hitlers dröm om ett tusenårigt imperium ha fullbordats. Men nu hann alltså USA först.

President Harry Truman beslutade sedan att använda bomben i kriget mot Japan där de allierade mötte japanska självmordspiloter och förlorade 7 000 man i veckan.

USA planerade en invasion av det japanska fastlandet som beräknades pågå till hösten 1946 innan japanerna kapitulerade. En halv miljon amerikaner uppskattades dö – liv atombomben skulle kunna rädda.

Från Potsdamkonferensen i juli 1945 manade man Japan att kapitulera eller ödeläggas. Japan sa nej och bomben fälldes över Hiroshima den 6 augusti. Efteråt sa president Truman:

Det var i avsikt att bespara japanska folket den totala förstörelsen som vi den 26 juli sände ut vårt ultimatum från Potsdam. De japanska ledarna avslog det utan vidare. Om de inte antar våra villkor kan de vänta en ödeläggelse från luften utan tidigare motstycke.

Japan fick nu tre dagars betänketid, när de inte kapitulerade fälldes bomben över Nagasaki. Därefter kapitulerade Japan villkorslöst.

När beskedet nådde de amerikanska soldaterna i Europa – som väntade på att skeppas till Asien för den invasion de visste skulle innebära många förluster – brast de i gråt av lättnad.

Atombomberna hade avslutat kriget. Den demokratiska världen hade segrat och världen var tryggad från två totalitära system som båda bedrivit massiva folkmord på två kontinenter.

USA var nu världens supermakt. Men istället för att bygga ett eget imperium återuppbyggde man Japan, införde demokrati och en västerländsk människosyn samtidigt som man lät landet behålla sin nationella särprägel och styra sig själva. President Truman skrev:

Vi hade vunnit kriget. Jag hoppades bara nu att de tyska och japanska folken skulle rehabiliteras under ockupationen. Förenta staterna önskade inga territorier, inget skadestånd, det hade jag tillkännagivit i Berlin. Fred och trivsel för alla folk var det mål som vi hade kämpat för och skulle fortsätta arbeta för. Det hade aldrig förekommit i historien att en stor segrare intog en sådan ståndpunkt. Inget land med Förenta staternas militära makt hade varit så ädel mot sina fiender och så hjälpsam mot sina vänner.

Idag är USA och Japan Asiens närmaste allierade.

Ifråga om atombomberna anser japanerna att de var övervåld, medan amerikanerna anser att de behövdes. Men även japansk förståelse finns. 2007 sa Japans försvarsminister Fumio Kyūma:

I now have come to accept …that in order to end the war, it could not be helped that an atomic bomb was dropped on Nagasaki and that countless numbers of people suffered great tragedy.

Uttalandet tvingade honom att avgå men säger likväl en hel del. USA släppte inte atombomberna för att utrota det japanska folket, utan för att snabbt få slut på kriget med så få förluster som möjligt.

Efteråt blev man vänner och dagens Japan har USA att tacka för mycket.

Vad har vi lärt oss?

Många här i Europa tror att världen blir säkrare om USA blir svagare och att totalitära krafter bara är ett gensvar på USA.

Atombomberna för 70 år sedan visar dock att motsatta förhållanden råder. När USA var som starkast, var världen som säkrast och den fria världens fiender höll sig på mattan.

Idag är USA försvagat. Och väst befinner sig i en ny kollisionskurs med ett Ryssland som i motsats till USA har alla intentioner i världen att överta just territorier.

Idag har Iran också fått behålla en kärnkapacitet som sannolikt innebär att de bygger en egen atombomb så fort det internationella samfundet distraheras. Men i motsats till USA, som aldrig önskade förinta Japan, så är förintelsen av Israel ett av Irans uttryckliga mål.

Världen idag är mycket farligare än den var för 70 år sedan när atombomberna föll och USA:s dominans var total.

Den lärdomen bör hållas levande. Görs inte det så kommer det som för 70 år sedan förhindrades, nu att fullbordas: ”Tyskland” kommer att vinna kapprustningen, och Hitlers totalitära ättlingar att vrida historien bakåt.

Det är det vår uppgift, som Västvärldens försvarare, att förhindra.

Ronie Berggren, USA-expert från Örnsköldsvik, leder bloggen och podcasten Amerikanska Nyhetsanalyser (usapol.blogspot.com). Han vill se starkare band mellan Europa och USA och en enad västvärld, mer inspirerad av amerikansk och brittisk politisk tradition, som kan stå upp för västerländska, demokratiska värden i en tid då totalitarismen gör framryckningar.