Bitte Assarmo

Man kan tycka vad man vill om det moraliska i SD:s kampanj mot tiggeriet. Personligen anser jag att det är fullkomligt galet att förbjuda tiggeri eftersom det i grund och botten blir detsamma som att kriminalisera fattigdom.

Vill vi ha ett samhälle där fattiga människor, som inte kan försörja sig annat än genom tiggeri, förvandlas till brottslingar? Jag vill inte det. Jag har dock full förståelse för att det finns människor som vill införa ett förbud, och jag är beredd att lyssna på deras argument.

Jag är däremot inte beredd att släta över våld bara för att jag tycker något annat än det som just kampanjats om i Stockholms tunnelbana. Men det är det många andra som är. Att våldsverkare misshandlade en journalist ursäktas på flera håll med att våldsverkarna känner vrede över SD:s kampanj. Som vanligt betraktas vänstervåldet som ursäktligt, förståeligt, närmast rättmätigt. Inte ens polisen lär ha ingripit när journalisten misshandlades inför deras ögon, men det får vi kanske ha överseende med – polisen kan ju inte lyfta ett finger numera innan det blir storm bland vänstertrollen på sociala medier. Och det vet ju alla att det är livsfarligt att bli uthängd på sociala medier.

Men de som ursäktar och slätar över händelserna i Stockholms tunnelbana har fel. För varför slåss våldsvänstern egentligen? Inte är det av helig vrede över samhällets orättvisor i alla fall. Våldsvänstern slåss därför att våldsvänstern är en antidemokratisk rörelse full av hatiska och aggressiva människor som saknar vettiga argument. Under etiketten ”antirasister” kan de, har de upptäckt, göra i princip vad som helst utan att det blir särskilt kännbara konsekvenser. Tvärtom kan de faktiskt bli mediernas gullgrisar om de agerar ut sin ilska eftersom vänstervåld av mångårig tradition knappt ens anses som våld utan mer som ett försvar mot det onda kapitalistiska samhället.

Detta är anledningen till att våldsvänstern klistrat på sig själva just den etiketten. Vad rasism och antirasism egentligen är har de en ganska luddig uppfattning om, och inte heller vet de särskilt mycket om vad de själva tycker. Allt är orättvist och alla ska ha allt, är budskapet, och får man inte gehör för slagorden så slåss man istället.

Om de här människorna verkligen vore demokrater och om de, som de påstår, brydde sig om tiggarna på våra gator och torg så skulle de använda sina röster istället för knytnävarna. Argumentera. Förklara för medborgarna varför det ska vara en rättighet att tigga på våra gator, och förklara varför tiggare ska ha rätt att slå upp tält och bygga skjul på allmän plats i strid med allemansrätten – helt enkelt förklara varför ett förbud är fel. Att så inte sker beror på att våldsvänstern helt enkelt inte har något annat än slagord och knytnävar att komma med.

Om tiggarna bryr de sig inte ett skvatt, det är fullkomligt uppenbart. Det är faktiskt precis tvärtom. De utnyttjar tiggarna. För dem är tiggarna bara ett alibi för att kunna ge sig ut på gatorna och vandalisera och slåss. Tiggarna blir helt enkelt till brickor i deras antidemokratiska våldslekar.

Det är inte civil olydnad. Det är inte civilkurage. Det är ett hot mot demokratin.