Mord och misär

Lena

Lena Adelsohn Liljeroth

Kvinnor läser mer än män och högutbildade mer än lågutbildade. Detta står sig fortfarande och ska man tro Mediebarometern är våra läsvanor tämligen stabila, år efter år. Drygt en av tre svenskar mellan 9 och 79 år läser i en bok en genomsnittlig dag, vilket placerar oss i Europa-toppen. Men all ny teknik till trots domineras läsandet av den tryckta boken.

På biblioteken lånas framför allt barn- och ungdomsböcker och för oss läs-missionärer är det hoppingivande att också försäljningen av barn- och ungdomsböcker i fjol faktiskt ökade med 11,5 procent. Så låt oss tro att den negativa läs-trenden därmed är bruten.

Den som läser mycket utvecklar sitt språk och får nya kunskaper och insikter. Men vad händer mer? Hur påverkas vi av våra bokval? Svårt att veta men en inte alltför djärv gissning är att åsikter och val av diskussionsämnen tar intryck av det vi läser. Konstigt vore det annars.

Så, vad betyder det då att deckare och kriminalromaner säljer strålande bra och att författare som Lars Kepler, Viveca Sten, Leif GW Persson, Liza Marklund, Henning Mankell, Camilla Läckberg och många andra i genren ligger högt på både försäljnings- och bibliotekslistor? Blir vi mer våldsamma? Nej, knappast.

Det sägs att bokligt ”underhållningsvåld” framför allt säljer i fredliga och demokratiska länder. Där våldet är vardag finns ingen förståelse för denna form av verklighetsflykt. I den meningen kan svenskarnas vurm för makabra styckmord ändå ses som något positivt.

Likt många andra läser jag också med nöje en eller ett par kriminalromaner varje sommar och försöker också vara smartare än polisen. Men den mörka samhällssyn som bildar kuliss i merparten av dessa böcker gör mig fundersam.

Min hypotes är att Alliansens valförlust 2014 till viss del kan förklaras av semesterdeckarna!

Ni kommer förmodligen ihåg uttrycket ”någonting har gått sönder i Sverige”. Så löd socialdemokraternas mantra hela förra mandatperioden. Det var fel på det mesta; sjukvården, äldreomsorgen, skolan, apoteksavregleringen, bostadsbyggandet… Och framför allt, påstods det, for människor illa av skattesänkningar och vinstjakt i välfärden.

Samma tema återfinns i kriminalromanerna, som varvar de bestialiska morden med huvudpersonernas stökiga privatliv. Bussen är som vanligt försenad, hemtjänsten kommer inte till gamla mamma, det är trångt i barngrupperna på dagis, föräldrarna bråkar om vem som ska ”vabba”, polisen har inte tillräckligt med resurser, skolan har inte koll på den skolkande tonåringen, familjen inte råd ge barnet en Iphone eller åka på semester och vädret är uselt. Exemplen kan bli många fler. Det är självklart att läsarna tar intryck. ”Någonting har gått sönder i Sverige.” Misären är här!

Det är sant att många skolor har stora svårigheter, att hemtjänsten inte alltid fungerar så väl som vi skulle önska och att det är brist på bostäder. Jag kan utan problem själv leverera en lista med angelägna förändringar och önskemål. Men Sverige är trots allt ett av världens rikaste länder med samhälleliga förmåner som får människor från hela världen att vilja söka sig hit.

Enligt Medieakademien, som årligen presenterar sin förtroendebarometer, leder för närvarande universitet och högskolor (68 procent stort eller mycket stort förtroende), tätt följt av sjukvården (60 procent). För båda dessa sektorer har förtroendet dessutom ökat mellan 2014 och 2015. I förtroendeligans botten ligger bankerna, EU-kommissionen och de politiska partierna och skvalpar, men även där syns en viss positiv ökning jämfört med året innan.

Vad vill jag säga med det? Jo, att Sverige inte är något paradis på jorden och så heller aldrig kommer att bli. Men medge att det är intressant att fundera över hur vi formar vår världsbild.

 

 

9 reaktioner på ”Mord och misär

  1. Peter skriver:

    Jag väntar fortfarande på att få läsa en deckare där kriminalkommissarien trivs med sitt yrke och sitt liv, är gift med en person som också trivs med sitt yrke och sitt liv samt har ett par tonårsbarn som är duktiga och skötsamma i skolan och sysslar med idrott på fritiden.

    Naturligtvis ska kommissarien heller inte lyssna på avancerad jazzmusik eller tårdrypande soul- eller countrymusik (tänk så lustigt det är att så många poliser i deckargenren har begåvats med avancerad musiksmak!) utan gilla dansbandsmusik eller den mer lättillgängliga åttiotalspopen.

    Är kriminalkommissarien dessutom medlem i IOGT (eller åtminstone håller sig borta från alkoholen så mycket som möjligt) och medlem i någon frireligiös kyrka så är lyckan gjord …

    Gilla

  2. Ingrid Clenman skriver:

    Jag läser med nöje svenska kriminalromaner på semestern, även danska, norska och isländska. Andra dagen vi är här, är jag på det lilla biblioteket i byn och pumpar bibliotekarien på vad som är nytt och bra i bokväg. Ingen dag utan en bok på gång, det vore ohälsosamt. Väldigt många svenska författare av spänningsböcker är populära i Kanada och USA. The Girl with the Dragon Tattoo (“Men som hatar kvinnor” vore en alltför upprörande titel i USA) låg etta på bästsäljarlistan länge, liksom The Hundred-Year-Old Man Who Climbed out of the Window and Disappeared. Bra och framför allt annorlunda kriminalromaner är äntligen något positivt som Sverige har blivit känt för i utlandet. Det måste strömma in massvis med pengar till Sverige från alla dessa utländska läsare. En svensk som talar illa om den här sortens romaner är helt enkelt ur takt med tiden.

    Gilla

  3. dolf skriver:

    Sådär har det alltid varit, eller i alla fall var så redan på 70-talet. Typiska barnprogrammet var en övergiven unge vars mamma horade för att finansiera sitt heroinmissbruk när hon inte var altlför blåslagen av sin supande man (styvfar till den mobbade ungen) osv. osv.
    Se t.ex. bara den _hyllade_ Karl-Bertil Jonssons julafton som faktiskt uppmuntrar till stöld!

    Gilla

  4. Lennart Jonasson skriver:

    Att läsa böcker på semestern, i segelbåten efter angöring på Kärringön till exempel, är ljuvligt.
    Bort faller tankar om 190 utanförskapsområden, 55 nogo zoner, gängkriminalitet, en skola i förfall, ett rättsväsende som fungerar nödtorfigt osv. Tankar om en politikermajoritet som slutat att lyssna på sina väljare försvinner också då man befinner sig i romanernas värld.

    Min tes (ej hypotes) om varför valet på sätt och vis förlorades av hela sjuklövern (som sedan enades genom DÖ) skiljer sig från din. Mer behöver inte sägas.

    Gilla

  5. Eva skriver:

    Ingrid

    (“Men (sic) som hatar kvinnor” vore en alltför upprörande titel i USA) Nej, men den ansågs kanske banal och hade knappt något med boken att göra.

    Gilla

  6. Lennart Bengtsson skriver:

    Jag brukar ibland jämföra klassiska deckare av Edgar Allen Poe och Arthur Conan Doyle där detektiven är den beundransvärde och där den analytiska förmågan hos denne är det mest iögonfallande. Dessa berättelser är för mig fortfarande lika läsvärda. Vår tids kriminalromaner med sitt sociala och semi-politiska budskap finner jag ganska tröttande. Ännu mera negativt finner jag frossandet i makabra detaljer och har svårt att förstå att detta kan roa så många. Det verkar på sitt sätt lite skrämmande.

    Gilla

  7. Anonym skriver:

    Hej. före valet, då borgerlig allians styrde här i västerås var det så gott som dagligen insändare i VLT och hur hemskt det var i sverige. Det var en grupp på cirka 12 pesoner , många hörande till det Gamla Gardet(S) som hade satt isystem att skriva. Nu när S sitter i ledningen så har dess artiklar helt upphört. Dock är det mesta sig likt. med skolan, vården, bussarna ,våld i parker och trapphus. Ingen ökning på pensionen för oss med lägsta nivån det konstiga är att stömmen av insändare minskat betydligt. Kanske inte konstigt, med tjat och skrämsel kan man få 5% att rösta rätt= rött och sedan behövs inte orättvisor och fel påpekas längre. Ruggigt tycker jag. Eva Date: Wed, 5 Aug 2015 07:00:36 +0000 To: trevaeva@live.se

    Gilla

  8. Ingrid Clenman skriver:

    Eva, ursäkta min svengelska stavning! Jag tror inte det var för att den var banal. Det är ett känsligt ämne i Kanada, kvinnohat. De vill helst att det inte finns, men så är det ju inte tyvärr. De vill inte bli påminda om det.

    Gilla

  9. Paul Reichberg skriver:

    Tragiskt att skapande kreativa processerna i författarens regeringar (alliansen) lågprioriterades.
    Motverkar lusten till läsande.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.