Lena Adelsohn Liljeroth

Kvinnor läser mer än män och högutbildade mer än lågutbildade. Detta står sig fortfarande och ska man tro Mediebarometern är våra läsvanor tämligen stabila, år efter år. Drygt en av tre svenskar mellan 9 och 79 år läser i en bok en genomsnittlig dag, vilket placerar oss i Europa-toppen. Men all ny teknik till trots domineras läsandet av den tryckta boken.

På biblioteken lånas framför allt barn- och ungdomsböcker och för oss läs-missionärer är det hoppingivande att också försäljningen av barn- och ungdomsböcker i fjol faktiskt ökade med 11,5 procent. Så låt oss tro att den negativa läs-trenden därmed är bruten.

Den som läser mycket utvecklar sitt språk och får nya kunskaper och insikter. Men vad händer mer? Hur påverkas vi av våra bokval? Svårt att veta men en inte alltför djärv gissning är att åsikter och val av diskussionsämnen tar intryck av det vi läser. Konstigt vore det annars.

Så, vad betyder det då att deckare och kriminalromaner säljer strålande bra och att författare som Lars Kepler, Viveca Sten, Leif GW Persson, Liza Marklund, Henning Mankell, Camilla Läckberg och många andra i genren ligger högt på både försäljnings- och bibliotekslistor? Blir vi mer våldsamma? Nej, knappast.

Det sägs att bokligt ”underhållningsvåld” framför allt säljer i fredliga och demokratiska länder. Där våldet är vardag finns ingen förståelse för denna form av verklighetsflykt. I den meningen kan svenskarnas vurm för makabra styckmord ändå ses som något positivt.

Likt många andra läser jag också med nöje en eller ett par kriminalromaner varje sommar och försöker också vara smartare än polisen. Men den mörka samhällssyn som bildar kuliss i merparten av dessa böcker gör mig fundersam.

Min hypotes är att Alliansens valförlust 2014 till viss del kan förklaras av semesterdeckarna!

Ni kommer förmodligen ihåg uttrycket ”någonting har gått sönder i Sverige”. Så löd socialdemokraternas mantra hela förra mandatperioden. Det var fel på det mesta; sjukvården, äldreomsorgen, skolan, apoteksavregleringen, bostadsbyggandet… Och framför allt, påstods det, for människor illa av skattesänkningar och vinstjakt i välfärden.

Samma tema återfinns i kriminalromanerna, som varvar de bestialiska morden med huvudpersonernas stökiga privatliv. Bussen är som vanligt försenad, hemtjänsten kommer inte till gamla mamma, det är trångt i barngrupperna på dagis, föräldrarna bråkar om vem som ska ”vabba”, polisen har inte tillräckligt med resurser, skolan har inte koll på den skolkande tonåringen, familjen inte råd ge barnet en Iphone eller åka på semester och vädret är uselt. Exemplen kan bli många fler. Det är självklart att läsarna tar intryck. ”Någonting har gått sönder i Sverige.” Misären är här!

Det är sant att många skolor har stora svårigheter, att hemtjänsten inte alltid fungerar så väl som vi skulle önska och att det är brist på bostäder. Jag kan utan problem själv leverera en lista med angelägna förändringar och önskemål. Men Sverige är trots allt ett av världens rikaste länder med samhälleliga förmåner som får människor från hela världen att vilja söka sig hit.

Enligt Medieakademien, som årligen presenterar sin förtroendebarometer, leder för närvarande universitet och högskolor (68 procent stort eller mycket stort förtroende), tätt följt av sjukvården (60 procent). För båda dessa sektorer har förtroendet dessutom ökat mellan 2014 och 2015. I förtroendeligans botten ligger bankerna, EU-kommissionen och de politiska partierna och skvalpar, men även där syns en viss positiv ökning jämfört med året innan.

Vad vill jag säga med det? Jo, att Sverige inte är något paradis på jorden och så heller aldrig kommer att bli. Men medge att det är intressant att fundera över hur vi formar vår världsbild.