Folkvandringstid?

IMG_0121

Ilan Sadé

När jag skrev essäsamlingen ”Frommare kan ingen vara”, som nu har ett drygt år på nacken, var avsikten framförallt att belysa de utopistiska tankebanor som präglar svensk politik och samhällsdebatt, samt det puritanska och stundtals sekteristiska förhållningssättet gentemot dem som undgått frälsningen.

Sverige är på många sätt inte landet lagom; det är ett land vars politiska och mediala toppskikt, liksom en försvarlig del av befolkningen, resonerar som om fred och välstånd vore någonting givet och landet kunde användas som råmaterial för ideologiska experiment. Detta är landet som tror sig ha klippt banden till historien och trätt in i en värld av abstrakta principer, värdegrunder och människosyner. Till råga på allt är det den romantiska, naiva 68-vänstern som har tagit greppet om viktiga institutioner och som därmed är den främste skaparen och uttolkaren av de abstrakta principerna.

Det finns nog ingen samtida företeelse som sätter igång det utopistiska, fromma tänkandet så förutsägbart och effektivt som invandringen. Förvisso inte så underligt, eftersom det finns en direkt koppling till utopiska idéer om att bygga ett nytt samhälle utan motstycke i den svenska historien, samt till den uppgörelse med rasism som var helt central när 68-vänstern föddes.

Delfrågorna är som bekant många, men om vi ska hoppa över allt snicksnack och gå rakt på kärnfrågan som är aktuell utifrån dagens migrationsmönster, lyder den: vilka blir följderna för ett nordeuropeiskt, kulturkristet, tämligen homogent land om landet under några årtionden skulle ta emot flera miljoner invandrare från företrädesvis Mellanöstern? Frågan är ytterst relevant. Det är bara att räkna lite försiktigt på dagens migrationsmönster, så kommer var och en att se att Sverige på några årtiondens sikt kommer att ha en helt annan befolkningssammansättning än idag, som ju i sin tur skiljer sig från sammansättningen för 20-30 år sedan.

Enligt SCB:s försiktiga huvudalternativ kommer 22 procent att vara födda utomlands år 2060, vilket ska jämföras med dagens 16 procent. Detta bygger dock på antaganden om minskad asylinvandring på några års sikt och under all tid därefter. Med den nuvarande svenska politiken verkar ett sådant antagande inte särskilt välgrundat – annat än om den ekonomiska och sociala situationen i Sverige urartar fullständigt om ett par år och attraktionskraften minskar. Utvecklingen under de senaste årtiondena talar också mot SCB:s huvudalternativ, givet att politiken inte förändras drastiskt, förstås. SCB:s ”höga” alternativ, som ter sig som mer sannolikt, ger istället resultatet 30 procent utrikesfödda år 2060.

När sedan de barn som föds av utrikesfödda föräldrar vägs in, och man även ser till befolkningens kulturella sammansättning i stort, är det tydligt att Sverige år 2060 kommer att vara ett land där den svenska befolkningen i kulturell bemärkelse (här inkluderar jag alla regionala identiteter och inhemska minoritetsfolk) är i mindretal. De största grupperna som sorterar under den allt mer missvisande samlingsbeteckningen ”invandrare” kommer med all sannolikhet att härstamma från arabvärlden, sydvästra Asien och östra Afrika.

Historien levs framlänges och förstås baklänges. När man är mitt uppe i nuet är det alltid svårt att ta ett steg åt sidan och betrakta det större skeendet. Om man anlägger ett längre tidsperspektiv än, säg, en politisk mandatperiod, ser man att det är fullt befogat att tala om en långsiktig folkvandring norrut: från Latinamerika till USA; från MENA och Sydvästasien till Europa. Är detta rentav jämförbart med den europeiska folkvandringstiden, mellan de två epoker som vi brukar kalla för antiken respektive medeltiden? Ja, varför inte? För mig, som på intet sätt påstår mig vara historiker, förefaller den historiska jämförelsen mest träffande, när alla likheter och skillnader vägs in.

Märk väl: detta skrivs utan normativa anslag, d v s utan ställningstaganden i frågan hur detta bäst hanteras och bemöts. Hur politiken bäst utformas för att hantera migration är en debatt som numera förs dagligdags i Sverige – om än valhänt och full av hätska utfall. Somliga, däribland flera politiska partier och ungdomsförbund, anser att medborgare av Konungariket Sverige faktiskt inte har rätt att bestämma någonting i dess frågor. Detta grundar man på postulatet att alla människor är lika mycket värda och liknande abstraktioner. Sedan får det bli vad det blir. Allt annat är ”att ställa vi mot dem”, uttryck för tvivelaktig ”människosyn”, o s v.

Konsekvent tillämpad skulle denna hållning leda till att nationen och idén om politiska, demokratiska enheter med nationen som bas blev en omöjlighet – ett omoraliskt misstag. Vad dessa personer i stället bereder mark för är de för-nationella imperierna. Men sådant besvärar kanske inte de frälsta ideologerna av dagens datum.

Om vi bara har förmågan att se lite längre fram i tiden än några få år, kan emellertid historien plötsligt göra come back i vårt tänkande. Kanske även i landet som tror sig ha klippt de där banden och flugit upp likt en heliumballong i de abstrakta begreppens himmel.

8 reaktioner på ”Folkvandringstid?

  1. Göran Fredriksson skriver:

    Ren och tämligen enkel matematik vars svar bör preciseras i konkreta politiska alternativ inför nästa riksdagsval. Hur vill vi att våra barnbarn skall leva? Hur går det t.ex. med jämställdheten och toleransen för de sexuella minoriteterna? Våldsnivån i samhället?

    Matematik är uppenbarligen inte den nuvarande politikergenerationens starka sida.

    Gilla

  2. Tritonen skriver:

    Sjuklöverpolitikerna sitter fast i sin egentillverkade bur av ortodox godhet. Olof Palme krattade manegen med sina visioner om internationell solidaritet, och Fredrik Reinfeldt verkställde den nuvarande gränslöst solidariska migrationspolitiken (till mångas förvåning). Verklighetens larmsignaler tränger inte in i buren/kyrkan, där psalmsången ljuder ännu högre ju mer en växande skara väljare ifrågasätter utvecklingen. De infantila slagorden mässas som en besvärjelse mot all kritik: ”alla mänskors lika värde”, ”värdegrundens” okränkbarhet o.s.v. Tyvärr saknar alla utom SD trovärdighet i migrationspolitiken, varför enda hoppet står till att detta parti växer sig så starkt att det inte KAN negligeras.

    Liked by 1 person

  3. Sixten Johansson skriver:

    Det ruggiga är att de uppblåsta politiker- och mediabroilrar som har styrt Sverige de senaste decennierna inte begriper, inte ens anar, hur tunn civilisationens fernissa är även hos oss i Nordeuropa och att de samhällssystem som tas för givet har byggts upp under mycket lång tid, men kan raseras mycket fort.

    Civilisation innebär bl a att man överlåter sin lilla familjs försvar, rättskipning och våldsutövning först till stammen eller klanen, sedan allt ”högre upp” till system som styrs t ex av domare, profeter, kungar, kejsare, presidenter. Man avstår från sin impuls och förmåga – eller oförmåga! – att straffa, hämnas, roffa åt sig, och i stället litar man på ”systemets” rättvisa. Nationalstaten är det ”högsta” system som människan i sin nuvarande utvecklingsfas kan acceptera, hantera och se fler fördelar än nackdelar med.

    Hur kan utopisterna tro att nationalstaten kan skrotas och att vi i stället kan lita till EU- eller FN-poliser, -domare och -myndigheter för vardagslivets alla behov? Global rättskipning? Nej, i stället för att klättra högre upp på civilisationsstegen kommer vi med nuvarande huvudlösa politik och hjärntvätt att falla ner till de lägsta pinnarna, till stam- och klansamhällenas strider och rättskipning.

    Liked by 2 people

  4. rickarddahlin skriver:

    I migrationsfrågan talas det om integration och att ”skapa jobb” – men det talas aldrig om den kulturella effekt denna migrationspolitik kommer att ha.
    Det är tabu att lyfta de negativa konsekvenser som vi redan ser tydligt, det är inte längre små fragment av mångkultur i våra städer utan det vi bevittnar är Sveriges framtid – både ekonomiskt och framför allt kulturellt – där mångkultur börjar likna monokultur helt utan svenska inslag.

    Vi pratar om utrikes födda men glömmer andra generationens invandrare som inte heller pratar svenska (eller gör det med sådan kraftigt brytning att de har svårt att göra sig förstådda än mindre klarar det i skrift) och allt som ofta delar sina föräldrars kultur och syn på samhället vilket sällan korrelarar med majoritetsamhällets.

    Detta är ett gigantiskt problem som i dag lyfts fram som någonting positivt när alla tecken visar på raka motsatsen.

    Liked by 2 people

  5. B skriver:

    Jag tycker det är skrämmande att man inte alls verkar se riskerna för etniska och religiösa konflikter. Så bra att du tar upp detta!

    Gilla

  6. Paul skriver:

    En bra artikel. Med tanke på att Ilan Sadé är med i Borgerlig Framtid hoppas jag att det partiet förespråkar ett stopp för invandringen till Sverige, framförallt den extremt stora och okontrollerade asyl- och anhöriginvandringen från fjärran länder. Inte något av riksdagspartierna förespråkar ett invandringsstopp. Inte ens sverigedemokraterna vill ha det. Som ett nytt parti kan Borgerlig Framtid vinna många röster på migrationspolitiken som är en ödesfråga för Sveriges framtid.

    Gilla

  7. Anna skriver:

    Jag visste inte att det var så många som 16% ! Jag blir faktiskt panikslagen när jag läser din artikel, vad som beräknas inträffa 2060. Om det skedde en riktig assimilation av de som invandrar kunde jag känna mig lugnare, men risken är att den kultur- och människosyn som invandrare från icke-europeiska länder bär med sig kommer att innebära en total omsvängning i de värden vi hittills hållit för självklara i vårt moderna samhälle. Hederskultur, kvinnoförtryck, sharialagar, de riskerar att alltmer bli accepterade ju större del av befolkningen som kommer från dessa kulturer. Och den svenska mesigheten över detta visas ju redan nu, hur kommer det inte att bli i framtiden?Jag vet att samhällen alltid förändras, men just nu har jag en mycket naiv önskan om att få komma tillbaka till min barndoms sextiotal, där busschaufförerna alltid visste var man skulle stiga av och vilken buss man skulle ta för att komma vidare ( för att inte tala om att de förstod och talade flytande svenska), då samhället var homogent och för mig i alla fall kändes tryggt. ( Naturligtvis hände förskräckliga saker även då, men i stort var det nog ett tryggare samhälle). Nu blir jag bara livrädd när jag tänker på det samhälle mina barn ska leva i. Vad ska vi göra?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.