Gästskribent Ulf Ulfvarson: Vem är det som arbetar?

Det är märkligt att något som fyller huvuddelen av de flesta människors vakna tid inte går att fånga in i en enda heltäckande definition.

Det påstås att det är naturligt för människan att arbeta, det skulle vara en för arten unik, inneboende egenskap. För att detta ska verka rimligt krävs en vid definition av begreppet arbete. Stanley H Udy kallar arbete ”varje målmedveten ansträngning att modifiera människans fysiska miljö” (citerat från J Ch Karlsson: Begreppet arbete). Varför bara människans miljö? Karl Marx talade om arbetet som ”Stoffwecksel”, ämnesomsättning, mellan människa och natur. Varför bara mellan människa och natur, varför inte hos alla levande varelser. Vad är fåglars och bins bobyggande och spindlars nätspinnande, om inte arbete?

Arbete är enligt Karlsson (ibid): ”ett görande i nödvändighetens sfär”, dvs arbete är något man gör därför att man måste göra det. Det skulle i och för sig kunna inrymma tiggarens görande. Men det är en alldeles för vid definition. Det är sant att arbete innebär tvång för de flesta människor, något man gör av nödvändighet. Men vore det bara tvånget som kännetecknade arbetet skulle t.ex. ätandet och att vi andas vara arbete.

Arbete är också en ”sysselsättning”, som måste upprätthållas, inte sällan med subventioner. Det ofta använda bibelcitatet: ”Fåfeng gå, lärer mykit ondt.” (Syr. 33:29), anger tonen. Det anses vara en del av individens och gruppens identitetsutveckling och till och med ett sätt att umgås. ‘Arbete’, som etymologiskt har rötter i ord för plåga och träldom, har blivit en mänsklig rättighet. Denna syn på arbetet ligger till grund för FNs deklaration om mänskliga rättigheter: Article 23:(1) Everyone has the right to work, to free choice of employment, to just and favorable conditions of work and to protection against unemployment.

En definition, som utgår från arbetets sociala dimension är: ”arbete är något vi gör till nytta för andra människor”. Definitionen underförstår arbetsdelning och specialisering. Den ena är bäst på att klippa hår, den andra på att laga tänder. Med hjälp av arbetsmarknaden kan alla få välklippta hår och lagade tänder. Men hur var det med Robinson Kruse innan han fick sällskap av Fredag? Visst arbetade han, men inte gjorde han det till nytta för andra människor, utan endast för att klara sin egen försörjning. Själva grundtanken i Daniel Defoes bok är ju att beskriva vad som händer när en människa rycks ur sitt sociala sammanhang.

Arbetsdelning och specialisering förutsätter lön och för över på den till synes enkla definitionen: ”arbete är lönearbete”. Det betyder att om man får lön för det man gör, så är det arbete. Konstnärers och författares och många andra kulturarbetares görande är givetvis arbete, även om de inte lyckas få betalt. Mycket görande, som förut var oavlönad vård i hemmen har flyttats ut och institutio­naliserats till lönearbete. Gränserna är flytande. Egenvård brukar t.ex. inte räknas som arbete i motsats till vård av andra. För att definitionen arbete är lönearbete skall bli förenlig med den sociala dimensionen behövs också en definition av begreppet lön. Varje görande, som är beroende av en penningtransaktion kan inte rimligen kallas arbete. I några länder, men långt ifrån alla, räknas den prostituerades görande som arbete och beskattas. Men ingenstans kallas mutkolvens favörer till den som mutar för arbete? Ingenstans kallas tjuvens och lönnmördarens verksamheter för arbete.

Ulf Ulfvarson är professor em, Industriell ergonomi, KTH