Patrik Engellau

Nina Björk på DN Kultur svarade den 6 juli på min replik på hennes recension av min krönika om tiggeri (puh! http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/nina-bjork-rads-inte-skammen-den-kan-leda-till-forandring/ respektive http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/svart-att-tanka-klart-nar-det-galler-tiggeri/ respektive http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/hyckleri-om-manniskors-lika-varde/ respektive https://detgodasamhallet.com/2015/06/15/min-uppfattning-om-tiggeri/#more-1172).

Jag hoppas jag inte förvränger hennes uppfattning om jag sammanfattar den så här:

Det finns onda, fördomsfulla människor samt andra svårbetvingliga yttre omständigheter som förhindrar romer att försörja sig på normalt sätt, alltså genom normalt arbete [”en ojämlikhet som inte beror på personlig karaktär utan på en kombination av slump, samhälleliga strukturer och individuell tur eller otur”]. Därför

a) hänvisas romer till att tigga [”Samtidigt befinner de sig i en evig mänsklig situation: de måste försörja sig. I vårt samhälle innebär det att de på något sätt måste få pengar för att kunna köpa mat och husrum åt sig och sina barn. Vissa kan erhålla dessa pengar genom a-kassa, vissa genom socialbidrag och vissa har inte tillgång till någonting av detta utan måste sätta sig ned på gatan med en mugg framför sig och be om de pengar som garanterar en överlevnad.”] samt

b) måste vi som inte är onda skämmas och i kraft av vår skam ta hand om romerna [”Engellaus ursprungliga känsla – skam och en vilja att dela med sig – är en känsla som kan leda till förändring.”].

Resonemanget går att begripa, men jag tror inte på det. Jag har tre synpunkter.

• Den befrielse undan utsatthet och fattigdom som romerna rimligtvis önskar sig måste vara deras eget verk. Att lita till snälla, skamsna omvärldsmänniskors insatser är fåfängt. Visst kan skammen medföra allmosor och annat slags välgörenhet, men sådant kan inte vara en långsiktig lösning. Kanske skulle romerna kunna förlika sig med evigt bidragsberoende, men jag tror skattebetalarna har en annan uppfattning.

• När det gäller tillståndets grundorsak tror jag inte på “otur” och “slump”. Visst finns sådant, men ödet skickar inte på ett helt folk sådana förtretligheter i hundratals år. Då kan man lättare föreställa sig att “samhälleliga strukturer”, vilket väl betyder förtryck och fördomar, kan ha spelat roll. Men även här får jag problem med människosynen. Jag medger att det är uppförsbacke för romerna efter hundratals år av ansträngda relationer med majoritetssamhället, men jag tror inte potentiella svenska arbetsgivare är så ingrott och urbota antiziganistiska att de systematiskt och utan grund skulle tacka nej till romska jobbsökande om dessa visade sig ambitiösa, hederliga, arbetsvilliga och även i övrigt engagerade sig för att inlemmas i arbetslaget.

         Jag tror kort sagt inte på den gängse föreställningen om att svenskarna på det hela taget är obevekliga rasister.

• Av detta följer att jag tycker tiggeri är olämpligt, inte i första hand för att åsynen besvärar majoritetssamhället, vilket den gör, utan för att varje dag med tiggeri är en förlorad dag för romernas upprättelse och befrielse.