Möte med en bohuslänsk målarmästare

8-26-13_11971

Patrik Engellau

På sommaren har bohuslänska hantverkare bråda dagar. Sommargästerna vill ha sina hus fixade. Jag hamnar i samtal med Erik, målarmästare från Uddevalla.

– Mycket att göra nu?

– Det här är högsäsong.

– Hur många anställda har du?

– Det är väl tio stycken.

– Du hjälper verkligen till att hålla sysselsättningen uppe i Sverige!

– Inte så särskilt. Jag har inga svenskar anställda.

– Jaså? Varför inte?

– Det var länge sedan jag hade några svenska målare och snickare anställda.

– Är lönerna för höga?

– Nja, det är snarare att de inte jobbar så mycket.

– Hur menar du?

– De jobbar så långsamt. I år är alla mina anställda från Ukraina. Trevliga killar och så är det en himla fart på dem. Och så nöjer de sig med lite lägre löner.

– Blir de inte missnöjda om de inte får kollektivavtalslöner?

– Fråga dem.

En av Eriks anställda heter Sasja. Han talar hygglig engelska.

– Sasja, vad tycker du om lönen i Sverige?

– Mycket bra. I Ukraina hade jag kanske tjänat 150 euro i månaden om jag över huvud taget hittat ett arbete. Min mamma är statsanställd läkare. Hon tjänar 80 euro i månaden. Jag har fru och två barn och måste jobba ihop pengar. Det är fantastiskt att kunna komma hit. Ni har ett vackert land. Vår flagga är också gul och blå.

Jag vänder mig åter till Erik.

– Jag har bara anställt folk från gamla östeuropeiska länder på senare år, säger han. Ukrainarna är bra, bättre än rumäner. Dom här killarna rätt kvalificerade. Sasja, till exempel, hade en internetbutik innan krisen slog till i Ukraina.

– Men är det inte jobbigt att hämta hit folk från Ukraina? Det finns ju en massa arbetslösa invandrare. Varför anställer du inte dem i stället?

– Det går inte. De tar hellre bidrag. Om man har några ungar så får man lika mycket i bidrag som jag kan betala i lön. Jag kan inte konkurrera med bidragssystemet, det är bara att inse.

Jag begrundar dessa förhållanden. Här strömmar det in arbetskraft i landet och lik förbannat måste det importeras ukrainare för att få bohuslänska stugor målade. Och att pigga, arbetslösa svenska ungdomar skulle idas åta sig sådant jobb har vi väl slutat räkna med.