Nu finns det starka skäl att blåsa i vuvuzelor

mohamed omar

Mohamed Omar

I den bästa av världar hade Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson inte fått en guldspade utan en guldgrävmaskin för sitt gedigna, trägna och proffsiga arbete med att kartlägga islamistisk extremism i Sverige. Denna skrämmande religiösa och politiska rörelse, som i vår tid är ett betydligt större hot mot det civiliserade samhället än klassisk europeisk fascism, har tillåtits mobilisera under radarn alldeles för länge.

I ett inlägg på sin blogg den 12 juni avslöjade Gudmundson att ännu en i raden av salafitiska hatpredikanter besöker Stockholm. Det börjar bli svårt att hålla räkningen. Salafismen är en rörelse inom sunnitisk islamism som vill tolka islams grundtexter bokstavligt. De tillåter inga nya idéer överhuvudtaget. Står det stening, så ska man stena. Punkt.

Hatpredikanten Kamal El-Mekki ska framträda nästa vecka både i Folkets Hus och i Stockholms moské. Han hör till en ny skola inom den västerländska salafitiska missionen som försöker göra sig populär bland muslimska ungdomar genom en avslappnad och skämtsam attityd. Men skratten till trots förespråkar El-Mekki samma gamla unkna salafitiska värderingar av drakoniska sharialagar, homofobi och förakt för icke-muslimer. Till och med slaveri!

Den 17 juni framträder han i Folkets Hus i Rinkeby och den 20 juni i Stockholms moské. Det senare eventet arrangeras Stockholms Unga Muslimer. Medarrangör är Islamiska Förbundet i Stockholm som leds av Omar Mustafa, ökänd för sitt samröre med antisemitiska konspirationsteoretiker. Något han fortfarande inte har gjort upp med.

Många forskare har påvisat islamismens ideologiska släktskap med fascismen. Salafismen är den mest intoleranta och bokstavstrogna typen av islamism i vår tid. En svensk som på senare tid har påtalat likheterna mellan salafism och fascism är historikern och vänsterdebattören Rasmus Fleischer. På sin blogg Copyriot använder han termen ”salafi-fascism”.

Progressiva krafter i Sverige – både på vänster- och högerkanten – borde reagera på salafi-fascismens utbredning och öppna mobilisering på gator och torg, skolor och moskéer. När Svenskarnas Parti var på marsch inför valet 2014 möttes de av ringande kyrkklockor.

Salafi-fascismen möts dock inte av något nämnvärt motstånd. Detta trots att den i flera hänseenden är mer totalitär, intolerant och människoföraktande än Svenskarnas Parti. Detta kan bero på att vi har en eurocentrisk syn på vad fascism är. Vi har svårt att känna igen en fascist som är mörkhyad och heter Ahmed. Sedan barnsben har vi fått lära oss att förknippa obehagliga ultrakonservativa värderingar med ”den vite mannen”.

Det är tveksamt om någon av Stockholms kyrkor kommer att ringa i sina klockor för att varna för hatpredikanten Kamal El-Mekki. Han tänker som Ku Klux Klan, förvisso, men ser samtidigt ut som ett av klanens offer. Vi måste lära oss att gå ifrån ett sådant ytligt seende. Se till innehållet istället för till ytan. Medan den svenska ”vita” fascismen jagas med blåslampa av Expo kan den salafitiska, ”mångkulturella” fascismen verka relativt ostört.

De progressiva antirasister som gärna visar sin intolerans mot intoleransen genom att blåsa i vuvuzelor på SD-möten har hittills lämnat salafi-fascisterna ifred. Jag skulle vilja se Dror Feiler tränga sig fram genom leden i Stockholms moské och försöka överrösta Kamal El-Mekki med sin Pippi-visa på saxofon. Eller förresten. Han kanske inte kan komma. Han kanske befinner sig på Ship to Gaza för att ge moraliskt stöd åt nazi-islamistiska Hamas.

Dessutom, även om Dror finns i Stockholm, håller han sig nog undan. Det är ett billigt sätt att vinna hjältestatus att bråka med mesiga SD-are. Man riskerar inte så mycket. Med de hårdföra salafi-fascisterna är det annorlunda. Man måste vara modig på riktigt.