Jag har några frågor att ställa. Därför så måste jag först berätta om min barndoms ö Stora Essingen i början av 1960–talet, som då liksom var en del av stadsdelen Kungsholmen i Stockholm. Ön hade ca 3 500 invånare. Ett 40-tal småföretag fanns på ön. Där fanns glasmästeri, skrädderi, bilverkstad, tapetserare, och måleri. Två bensinstationer, trädgårdsmästare , barnklädesaffär, ” Barnekipering”, fotoaffär och tobaksaffärer där man köpte godis , blomsteraffärer, parfymeri, sybehörsaffär, färghandel, konditori med servering och jukebox, ett antal matvaruaffärer varav en fiskaffär, vidare bagerier, herr och damfriseringar och inte att förglömma: ”Essingebasaren” som saluförde allt från porslinshundar till golvmoppar och vaxdukar. På ön fanns en biograf, ”Orkanen”, bank och post.

Två vuxna och två barn levde på en industriarbetarlön från LUX (Electrolux) som låg på ”Lillan ” Lilla Essingen . Familjen hade en Volkswagen , modell ” Bubbla”, köpt för ihopsparade pengar och TV, också den köpt för sparade pengar. Hyresrätt två rum & kök.

Två vuxna och två barn levde på en tjänstemannalön från Philips som låg på ” Lillan”, Lilla Essingen. Familjen ägde en bil av märket Isabella Borgward. Flyttade till villa på ön från hyresrätt två rum & kök.

Två vuxna och ett barn levde på en flygkaptenslön som räckte till Mercedes, segelbåt, sommarställe utöver hyra för fem rum & kök.

En folkskollärarlön räckte till läraren själv, studerande maka, två barn, barnflicka, Saab och TV och boende i liten villa .

En läkarlön och en barnmorskelön räckte till fyra barn, barnsköterska, städhjälp, villa och två bilar, pool och sommarställe.

Följande service privat eller offentlig, fanns att tillgå utöver det som tidigare nämnts ovan:

Apoteket Måsen – då var apotek privata och ägdes och drevs av en apotekare, minst två tandläkarmottagningar utöver skoltandläkaren som hade sin mottagning i skolan.

Två läkare , privatpraktiserande som gjorde hembesök, även mitt i natten om så behövdes. Distriktsköterska som gjorde hembesök. Öns diakonissa gjorde också hembesök. BVC gjorde hembesök. Gratis vaccinering – polio, kalmett, smittkoppor m.m.

Kvarterspolis som hette Nilsson, husse till polishunden Klang . Polis Nilsson besökte skolan och kontrollerade alla barns cyklar, han lärde också ut trafikvett och annat vett.

Hemsamarit kom hem och tog hand om barnen utifall att vårdnadshavarna var sjuka.

Lekparker varav en med parklek med parklekstant. Lekskola där barnen valde att gå förmiddag eller eftermiddag. Daghem för barn vars föräldrar arbetade. Eftermiddagshem ,ungefär som fritidshem idag men främst för skolbarn vars föräldrar arbetade. Idrottsplats. Ungdomsgård. Ålderdomshem. Skola låg och mellanstadium 1-6 :

Gratis skolböcker, skrivböcker, pennor, ”suddgummin” och linjaler till alla barn liksom bläckpennor, bläck för välskrivning, passare och färgkritor. Vidare:

* Gratis skolmat . Äcklig potatis. Vissa rätter som pölsa, kallat ”Flygolycka”. serveras nog inte idag.

* Skolsköterska på plats var dag.

* Skolläkare. Regelbundna hälsokontroller.

* Skoltandvård gratis och mottagning på skolan.

* Skolbibliotek och bibliotek för allmänheten.

* ”Läsklass” Barn med läs och skrivsvårigheter – dyslexi- fick gå i specialklass med utbildad speciallärare.

* Simbassäng med simundervisning och baderska.

* Skolträdgård där barnen kunde odla blommor, rädisor, morötter m.m.

* Gratis musikundervisning i blockflöjt och fiol.

På ön fanns möjligheter att gå på ”husmorsgymnastik” i Konsums regi eller dansa balett för sträng rysk balettfröken. Det fanns privata pianolärare, ”pianofröknar”, scouter, KFUK, KFUM och Svenska Scoutförbundet och annat nyttigt som fotboll, konståkning och annat skridskoåkande med klubbor.

Det fanns buss in till ”stan”. Flera sjukhus låg i ”stan”. På Kungsholmen låg exempelvis sjukhusen St. Göran, St. Erik och Serafimerlasarettet. Mammor som födde barn låg minst en vecka på BB och minst 2 veckor vid kejsarsnitt.

Essingeborna var trångbodda med dagens mått mätt. Två vuxna och två barn i två rum och kök var vanligt.

Det jag ovan beskrivit är vad jag vet och kommer ihåg. Säkert har jag glömt en del. Så här långt i efterhand så vet jag att vi då vid denna tidpunkt hade tillväxt och stor efterfrågan på arbetskraft, så stor att vi fick locka människor från andra länder att flytta hit.

Skatterna var betydligt lägre då , 1960 var den kommunala skattesatsen ca 15 procent, idag är den ca 30-32 procent. Totala skattetrycket idag ca 51- 52 procent, då under 25 procent. Arbetsavgifterna 13-15 procent – idag minst det dubbla.

En av mina frågor: Kommunalskatt, arbetsgivaravgifter – allt har fördubblats men vad med service till medborgarna? Vad har vi nu som vi inte hade då?

En annan fråga: Köpkraften. Vart tog den vägen? Man var trångbodd men en industriarbetarlön kunde försörja två vuxna och två barn.

En tredje fråga handlar om små företag och hantverksföretag. Pryor (dåtidens prao) kunde välja mellan ett flertal ” riktiga praktikantjobb” och inte som idag då det enda som erbjuds kan vara att städa skolmatsalen. Varför försvann hantverkarna och de små företagen?

Slutligen – kvinnorna. 48 procent av kvinnorna i åldrarna 25 – 49 år förvärvsarbetade, 28 procent av kvinnor 15 – 24 år . Motsvarande siffror för män var 53 procent respektive 15 procent (enligt SCB). 50- och 60-talen beskrivs av vissa som ”hemmafruarnas årtionden”. Varför? Det är inte sant. Kvinnor arbetade då som nu och kvinnor var företagare vilket inte framgår av statistiken. Lottabageriet, ESSO-macken, parfymeriet och damfriseringarna är exempel på företag på ön som ägdes och drevs av kvinnor. Parklekstant, pianofröknar och balettfröken var egna företagare. Äkta par ägde och drev företag ihop – fotoaffären, BP-macken .

Osynliga i statistiken var troligen hushållerskor, hemhjälpar och barnskötare från ”landet”, Tyskland, Finland etc. som arbetade i hemmen. Som framgår ovan kunde en industriarbetarlön försörja två vuxna och två barn. Två heltidslöner innebar en påtaglig inkomstökning för hushållet. Mammorna arbetade heltid eller deltid då barnen var små eller så var de hemma och började förvärvsarbeta i 30- 40-årsåldern. Inga problem. Så vad har blivit så mycket bättre för kvinnor nu då skatteintäkterna utgör drygt 50 procent av BNP? Vad med valfriheten? Vad med friheten?

Yvonne Rosenthal är psykolog m.m. Hon har djupintervjuat människor av alla de slag om nästan allt i syfte att kartlägga föreställningsvärldar och beslutsprocesser. Hon menar att 70-talet går igen och då inte bara i form av platåskor, utställda jeans och långa fladdriga klänningar samt att hon, för att stå ut, nu som då måste få skratta.