Patrik Engellau

Jag har som sagt varit statligt anställd framtidsforskare. Framtidsforskning är såklart båg eftersom det inte går att forska om någonting som ännu inte finns, men det är kul. Man kan till exempel göra scenarier, vilket betyder påhittade framtidsbilder. Det gemensamma för alla scenarier är att de inte slår in, men det händer att de pekar i någon sorts riktning som faktiskt förverkligas.

Nu ska jag göra ett miniscenario som oroar mig. Tala gärna om för mig om jag resonerar fel.

Sveriges största akuta ”utmaningar”, vilket är ett modernt sätt att säga jätteproblem, är invandringen och tiggariet. Invandringen är i jämförelse ett superstort problem, men det syns knappt för Migrationsverket gömmer invandrarna i glesbygden och skattehöjningarna har inte riktigt börjat. Tiggarna är ett i sammanhanget litet problem men tiggarna syns och hörs och väcker därför mycket känslor och uppmärksamhet.

Enligt Novus tycker hälften av svenska folket att tiggeriet bör förbjudas. Det är nog bara en tidsfråga innan politikerna måste reagera på denna ”utmaning”. Och vad händer då?

Det sannolika är att politikerna i en del särskilt utsatta kommuner reagerar först. Antag att kommunalrådet Hugo Niklasson i Skäddinge kommun, påhejad av en klar majoritet av den lokala väljarkåren, förklarar att kommunen har fått nog, nu ska tiggarna bort. Han hittar något hyggligt skäl i den kommunala ordningsstadgan och sedan är det bara att verkställa.

Verkställa? Hur då? Ska han skicka sina terapeuter och socialsekreterare och en stark kommunal fastighetsskötare och be romerna dra sig tillbaka? Niklasson är inte dum, han fattar att han skulle göra sig löjlig om han försökte. Romska tiggare flyttar man nog inte så lätt.

Han behöver helt enkelt den statliga våldsapparaten. Han ringer rikspolischef Dan Eliasson och ber om handräckning. Mitt grundtips är att Eliasson tackar nej till den vänliga inbjudan. Polisen är statlig och tar inga order från ett kommunalråd. Men framför allt fattar rikspolischefen att det kan bli hårda tag eftersom det finns en risk att tiggarna spjärnar emot och slåss som vildkatter. I så fall har polisen bara två dåliga handlingsalternativ: antingen att använda sin styrka och därför bli avrättade för rasism och polisvåld i media eller också att sticka svansen mellan benen och ge sig och se ut som fegisar. Om jag var Eliasson skulle jag bli strikt formell och vägra medverka utan skarpa order från regeringen. Eftersom regeringen kan förväntas fortsätta vela så återgår polisen till inre tjänst.

Men medborgarna vet vad som pågår. Om inte annat rapporterar Skäddinge Nyheter dagligen om hur turerna går och om polisens reaktion. Och då händer det grejor.

Det finns en hel del beslutsamma killar med järnrör, särskilt i Skäddinge och övriga Sydsverige, som inte gillar zigenare. De förbereder sig för aktion. Nu djävlar, grabbar! Men det finns också andra killar i exempelvis Antifascistisk aktion (AFA) som redan på hemsidan i ord och bild visar sina avsikter att slåss mot fascister, rasister, kapitalister och böghatare.

Jag kan tänka mig att båda sidor, medvetna om varandras avsikter, rustar för strid på Skäddinge torg och i närheten av romernas boplatser. Det blir inbördeskrig i Skäddinge. Kanske sprider det sig till andra kommuner eftersom staten inte kan bestämma sig för att använda sin våldsapparat.

Detta är ett känt recept för demokratins undergång. Läs gärna min krönika om det goda samhällets behov av en överlägsen, statlig våldsmakt som inte lägger fingrarna emellan, http://patrikengellau.com/2015/02/08/leviatan/.