Gästskribent: Mångfaldsflummet

Gästskribenten Carl-Johan Westholm skriver här om den idéhistoriska bakgrunden till begreppet mångfald.

Många säger kategoriskt att ökad mångfald är bra. Men om det till en vanlig grupp människor kommer en seriemördare? Vem kan gilla den ökningen av mångfalden?

Mångfald kan knappast diskuteras seriöst utan kvalitetskriterier. Det är inget nytt. Wilhelm von Humboldt (1767-1835), Berlinuniversitetets grundare, skrev i sin bok om statsmaktens gränser, om ”mänsklig utveckling i sin rikaste mångfald”, en formulering som John Stuart Mill (1806-1873) citerade i början av sin bok ”On Liberty” 1859. Denna stora princip vägledde Mill när denne författade sitt frihetscredo.

Formuleringen kan låta självklar och enkel, men innehåller flera markeringar:

För det första: det gäller att sträva efter mänsklig utveckling, inte omänsklig.

För det andra: All förändring är inte bra. Men mänskligt stillastående är inte heller något att sträva efter; utveckling är det.

För det tredje: Mänsklig utveckling kan vara av bra eller dåligt kvalitet. Mångfalden ska vara rikast möjlig, inte fattig. Det handlar inte främst om det som kan prissättas i pengar, utan följderna av omätbara, oskattbara värden, bland annat yttrandefriheten och andra friheter som kan hotas av politiska och ekonomiska makthavare. Var och en ska ha rätt att förkovra sig, att utnyttja friheten till något gott.

Tillämpningen av principen är besvärligare än själva idén – för då måste det göras skillnad mellan individer. Att göra skillnad på folk och folk anses fult. Och det med rätta. Men inget samhälle skulle fungera utan att individer konstant värderar varandra som individer och ser likheter och skillnader. Uttrycket ” att göra skillnad på folk och folk” avser en fördom, en dom på förhand, som bedömer en människa inte som en individ utan efter vilka grupper den tillhör: kön, ålder, hudfärg, ursprung, utbildning, status etc. Inom politiken är detta i vissa kretsar eftersträvansvärt, och kallas då ”kvotering”.

Ska lagstiftaren, staten, också göra skillnad på individer? Ja, staten måste skilja mellan mördare och poliser. Men mycket annat, allt som är lagligt, det lägger sig staten inte i, eller?

Jo, och det var just vad von Humboldt och Mill funderade över. De började inte med ekonomiska kalkyler, utan med den bästa av stora principer.

Ökad mångfald är inte alltid bra, och inte heller alltid dåligt. Det kategoriska mångfaldsprisandet i den offentliga debatten är flum. Mänsklig utveckling i sin rikaste mångfald är en bättre idé.

Carl-Johan Westholm är fil dr, organisationsledare i näringslivet och skribent

En reaktion på ”Gästskribent: Mångfaldsflummet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.