Patrik Engellau

Ett vanligt argument för invandringen är att Sverige behöver importera människor eftersom svenska kvinnor inte får tillräckligt med barn för att befolkningen ska hållas stabil. Farhågan är alltså att Sveriges befolkning ska krympa. (En annan farhåga är att antalet försörjda ska öka i förhållande till antalet försörjare, men det är en så komplicerad fråga att jag inte tänker ta upp den. För övrigt är det svårt att förstå att import av människor varav nära hälften inte alls kommer i arbete skulle kunna tänkas avhjälpa ett sådant problem.)

Eftersom jag bekänner mig till mottot ”Var skeptisk” så vill jag gärna kolla fakta innan jag tror på uttalanden som jag misstänker är tendentiösa. Och tack vare internet är fakta bara några knapptryck bort.

Det så kallade reproduktionstalet är det antal barn en kvinna i genomsnitt måste föda för att befolkningen ska hållas konstant. Reproduktionstalet varierar en aning mellan länderna. För Sverige är det 2,1.

Sverige når inte upp till sitt reproduktionstal, där ligger det något i invandringsargumentet. Svenska kvinnor föder numera bara 1,9 barn under sin livstid. För att kompensera för detta, om det nu är så nödvändigt att kompensera, måste Sverige importera folk.

2,1 är tio procent mer än 1,9. Vi måste därför varje år importera tio procent av en årskull. En årskull uppgår till strax över 100 000 personer. Vi behöver alltså en invandring på omkring 10 000 personer. En första slutsats är därför att just detta invandringsargument inte kan användas för att motivera en invandring som är 15 – 20 gånger större.

Sedan är det en annan sak, nämligen att svenskorna med europeiska mått är ganska bra på att föda barn. Danskorna ligger på 1,7. Om Danmark har samma reproduktionstal som Sverige så skulle det där behövas en invandring på nästan 25 procent av antalet årligen födda, vilket blir 15 000 personer eftersom det föds ungefär 60 000 danskar per år. Enligt samma sätt att räkna skulle Spanien behöva 170 000 invandrare per år, Kuba 50 000, Polen 230 000, Tyskland 340 000, Ungern 45 000, Grekland 47 000, Italien 250 000 och Kina 5 230 000.

Om det nu är så viktigt att motverka en befolkningsminskning skulle man vänta sig att Kina, Polen, Ungern, Italien, Grekland och framför allt Kina slogs om förstärkningarna, men så är inte fallet. Tills motsatsen är bevisad tror jag inte det gör så mycket om ett lands befolkning krymper lite.