Nils Lundgren

PK: Hej Solveig! Jag behöver verkligen en dubbel espresso. Gud vad trött jag är på allt detta fjäskande för kungahuset. Nu är tack och lov alla kungabarnen gifta, så vi slipper bröllopshysterin. Men nästa år fyller kungen sjuttio och då blir det nya löjligheter. Det är ju skandal att Sverige fortfarande inte har tagit det avgörande steget mot demokrati genom att avskaffa monarkin och införa republik.

STM: Så du menar att Sverige, Norge, Danmark, Storbritannien, Holland och Belgien inte är riktiga demokratier för att de har behållit monarkin, och att Frankrike, Tyskland, Italien och Grekland är mer demokratiska?

PK: Ja, det är väl självklart för tusan!

STM: Men de sex västeuropeiska monarkier jag nämnde räknas nog som de mest stabila och gedigna demokratierna i hela världen och de har i god demokratisk ordning beslutat att behålla monarkin. Hur kan du då hävda att det är odemokratiskt?

PK: Jo, därför att svenska folket aldrig ställs inför den politiska frågan om det är dags att införa republik. Det är den politiska makteliten, alltså de etablerade politikerna och gammelmedierna, som upprätthåller monarkin.

STM: Men det gör de ju därför att de vet att svenska folket, d.v.s. väljarna och läsarna, håller på monarkin. Jag klippte faktiskt ut Jan Guillous Aftonbladskrönika från prinsbröllopet strax före sommaren, därför att han så bittert beskrev hur folket sätter sig upp mot makteliten och vill bevara monarkin. Den ligger här på hyllan. Jag läser upp en bit:

”Förmodligen resonerar den republikanska majoriteten bland våra riksdagsmän på samma sätt som den republikanska majoriteten i medievärlden. Fjäskar man inte för kunglighet springer de jäklarna och röstar på ett annat parti. Fjäskar man inte för kunglighet springer de jäklarna och köper den andra tidningen.
På så vis är systemet självkonserverande på grund av rädslan för valmanskåren eller läsarna.”

Notera att Guillou som en självklar representant för den svenska makteliten föraktar folket och folkviljan och anser det orimligt att folket skall bestämma över maktelitens huvuden. En riktig demokrat skulle aldrig använda uttrycket ”rädsla för valmanskåren”. Vi säger ”respekt för valmanskåren”. Eller hur?

PK: Nej, så enkelt är det inte. Det är ju höjdarna, makteliten som du säger, som skall göra klart för folket att monarkin är orimlig. De skall göra klart att en statschef som ärver sin ställning kan visa sig helt inkompetent eller korrupt och då står du där utan möjlighet att byta statschef.

STM: Men det är ju inte sant. Inget hindrar folket i en demokratisk monarki att avsätta statschefen. Tro mig, jag har just läst på för att min mamma är så intresserad av kungligheter. Det har ju nyss hänt i Spanien. Kung Juan Carlos visade sig ha åkt på svindyr elefantjakt i Botswana våren 2012 mitt under den fruktansvärda finanskrisen som drabbade spanska folket så hårt. Samtidigt hade hans svärson blivit starkt misstänkt för skumraskaffärer och ett trettonårigt barnbarn hade fått skjuta med gevär trots att det finns en fjortonårsgräns för detta (och skjutit sig själv i foten). Juan Carlos fann för gott att abdikera och efterträddes av sin son Felipe VI.

PK: OK, men det där var ju ett rent undantag.

STM: Tja, Belgiens kung Leopold III fick hård kritik för att han på eget bevåg valde att omedelbart kapitulera för Hitler när den tyska invasionsarmen kom 1940. Det ledde fram till en belgisk folkomröstning 1950 om monarki eller republik. Monarkisterna fick belgiska folkets stöd. Men Leopold III ansåg ändå (helt korrekt), att det var folklig misstro mot honom själv som monark som hade utlöst folkomröstning och abdikerade till förmån för sin son Baudouin. Och när den djupt religiöse Baudouin inte ville skriva under en ny abortlag 1990, löstes problemet genom att regeringen tillfälligt tog över styret och sedan återlämnade det till kungen.

PK: OK, OK! Det finns ett och annat undantag. Men du menar alltså på fullt allvar att vi skall fortsätta att ha monarki och riskera att t. ex. sitta fast med dementa statschefer som kan ställa till med vad som helst.

STM: Låt mig påminna om att tre holländska drottningar i rad har abdikerat sedan andra världskriget under hänvisning till ålder och Belgiens kung Albert II gjorde samma sak så sent som i förfjol. Så går det till i civiliserade västliga monarkier.

PK: Men snälla Solveig! Du kan väl inte förneka att ärftlig monarki innebär att demokratiska länders statschefer med nödvändighet blir personer som är socialt helt alienerade från vanligt folk och därmed helt olämpliga att vara sina länders företrädare.

STM: Men snälla Per! Du kan väl inte förneka att den politiska klassen och därmed också statscheferna i västvärldens republiker numera lever i sin egen värld fjärran från vanligt folk. Frankrikes president François Hollande har varit gift med sin energiminister Ségolène Royal och har fyra barn med henne. Hon var socialistpartiets presidentkandidat 2007. Hollande var det 2012. Efter att både George Bush d. ä. och George Bush d. y. har varit presidenter i USA kan det tänkas att den senares lillebror Jeb Bush, Floridas guvernör, blir president. Ja, om inte den förre presidenten Clintons hustru efter sin tid som amerikansk utrikesminister vinner nästa års presidentval förstås.

PK: Jo, jo, jag vet! Och sånt skall vi motarbeta. Men kvar står ändå att kungligheter är mer alienerade från folket.

STM: Jaså! Låt mig påminna om att vår kronprinsessa har gift sig med en gymägare från Ockelbo och hennes bror prins Carl Philip med Sofia Hellqvist från Älvdalen. Och Norges kronprins Haakon gifte sig redan 2001 med Mette-Marit Tjessem Höiby, ”ensamstående mor till en treårig pojke, och tidigare flickvän till en man som dömts flera gånger för misshandel och narkotikabrott” för att nu citera Wikipedia. Mette-Marit är blivande norsk drottning. Och Danmarks kronprins hittade Mary Donaldson, en tjej i reklambranschen från Tasmanien, när han var i Sydney för att titta på de olympiska spelen. Hon blir Danmarks drottning så småningom.

PK: Du kan verkligen få till det Solveig! Snart har du övertygat mig om att monarki är mer demokratiskt än republik. Men inte tror du väl det?

STM: Nja, jag tror att det råkar vara så när vi jämför de nordiska länderna och ”the seafaring nations” alltså Storbritannien, Holland och Belgien med västvärldens republiker i allmänhet. Jag tror de här sex länderna skulle förlora på att införa republik. Jag skulle däremot inte ha drömt om att föreslå att t ex de baltiska republikerna skulle välja monarki när de blev självständiga i början av 90-talet. Och så är det ju också det här med min feminism.

PK: Feminism. Vad i all världen menar du nu?

STM: Jo, i ärftliga monarkier där den förstfödda ärver kronan utan hänsyn till kön, får vi ungefär lika många kvinnliga som manliga statschefer. Det garanterar genetiken. Just nu är det visserligen bara två av mina sex favoritmonarkier som har kvinnliga monarker, men Hollands kung sedan i förfjol är landets förste manlige monark på 122 år och tronföljaren är kvinna där liksom i Belgien och Sverige. Så vi feminister har anledning att tänka oss för. Det är ont om kvinnliga statschefer i republikerna.

PK: Du skall då alltid ställa till det! Vad skall jag göra nu då?

STM: Du skall ta en espresso till och sedan måste vi springa till GD:s personalmöte kl 1630. Ös på!

På förekommen anledning:

1. PK står inte för ”Politiskt korrekt” utan för Per Karleklev, byråsekreterare på Kollegiet för utbetalande av ämbetsmännens löner.
2. STM står inte för ”Självständigt tänkande medborgare” utan för Solveig Törnlund-Mattson, visstidsanställd företagssjuksköterska på Kollegiet för utbetalande av ämbetsmännens löner.