Fram tills för bara några dagar sedan har jag trott att litteraturens främsta uppgift är att ge inblick i andra världar, öka kunskap om andras liv och andra förhållanden, om nutiden och historiska skeenden bakåt i tiden till boktryckarkonsten och ännu längre tillbaka.
I YouTube-dissidenten Pär Ströms nya video får vi en genomgång av olika journalistiska tjyvknep som mainstream media använder sig av.
År 1960 skrev Povel Ramel en sång som heter Vi ska klara av´et. Efter att Martin Ljung sjungit visan blev den ett slags självironiskt monument över den svenska traditionella svenska idogheten som fortfarande 1960 hade ett dominerande inflytande över det nationella kynnet. Här är en typisk strof:
Vi ska klara av´et, både gammal och ung,
om vi enas och spottar i händerna.
Vi ska klara av´et, än om bördan är tung,
så hugg i för båd´ Fosterland och Kung!
Det bondesamhälle jag växte upp i använde bynamn istället för efternamn. Efternamnen var lite ospecifika då påfallande många hette Johansson, Karlsson eller Andersson. Istället talade man om Arne i Flyebo, Rune i Spaksmåla eller Ingegärd i Förlångsö. Talade någon om Erik måste han klargöra ifall det rörde sig om Erik i Gangsmad eller Erik i Månsamåla. Det hade inte så mycket med rötter att göra, som man skulle kunna tro. En grävmaskinist från Kalmar köpte en gård nära min hembygd och blev genast betitlad Yngve i Köhl.
Jag flyttade till Stockholm i januari 1985, för lite drygt 37 år sedan. Hit kom jag från den lilla industristaden Karlskoga, ivrig att hitta ett nytt sammanhang utanför den bruksmentalitet som jag aldrig riktigt känt var min. Och det gjorde jag. Först i Brandbergen, sedan i femtiotalsförorterna Bandhagen/Högdalen. Och jag upplevde Stockholm som en välkomnande, öppen och fantastisk stad.
Den uppfattningen har jag aldrig behövt omvärdera. Jag älskar den här staden, och har aldrig mött några stockholmare, infödda eller inflyttade, som varit mindre vänliga än människor från andra orter. Så för mig ter sig gnällandet om Stockholm och 08-orna rätt obegripligt.
Putin har, naturligt nog, allt sedan sitt makttillträde mött mycket intresse här i Sverige och i andra västländer. Under senare tid har det varit mycket tal om att det är svårt att förstå Putins handlande och Västs bemötande, eller brist på bemötande av detta handlande.
I förrgår lyckades Ursula von der Leyen, EU-kommissionens ordförande, efter månader av villrådighet och utdragna förhandlingar mellan EU:s medlemsländer besluta att kärnkraften och naturgasen fortsättningsvis – för gasen fram till 2030 och för kärnkraften till 2045 – ska inbegripas i EU:s taxonomi och därmed räknas som hållbara energikällor. Det är stort.
Triggervarningar har förekommit i olika sammanhang ett bra tag. Även de klassiska litterära verken förses nu med varningstexter. Nyligen skrev vi här på Det Goda Samhället om ett universitet i London som valt att förse Charles Dickens Oliver Twist med en sådan. Studenterna – vuxna människor som alltså studerar på ett högre lärosäte – kan nämligen bli oroliga och ångestfyllda när de möter den värld som var verklighet på Dickens tid och långt in på 1900-talet.
De flesta länder har sina för-och nackdelar så även Storbritannien. En nackdel som numera hör till ovanligheterna i Sverige är att frysa inomhus. För alla som bott en längre tid i Storbritannien har säkert en sådan erfarenhet.
Innan Sveriges riksdag bestämde att landet skulle bli mångkulturellt borde de ha tittat på hur det ser ut i mångkulturella länder.
Är folk blandade huller om buller i dessa länder? Gör man inte skillnad på varandra? Har olika etniska grupper olika status? Bor folk i olika områden? Gifter sig folk mestadels inom sina grupper eller inte?
Mäns våld mot kvinnor står högt på agendan idag. Och så ska det naturligtvis vara. Män som slår kvinnor är inga riktiga män, de är kretiner.
Det här är jag och mina manliga vänner (och naturligtvis min man, vilket jag knappast behöver nämna) rörande överens om. Ingen av dem utövar våld mot kvinnor utan är i grunden goda, kärleksfulla riktiga män. Inte ens de vita, etniskt svenska männen bland mina vänner, är våldsamma naturer.
Det händer att jag träffar unga människor som jobbar på personalavdelningar. Ja, det heter förstås inte längre personalavdelning utan HM, Human Resources.
Personalavdelningens jobb var att anställa och avskeda folk allt efter bolagets aktuella behov samt att se till att löner utbetalades enligt en ofta noggrant kontrollerad närvaro på arbetsplatsen. Personalavdelningen satte upp stämpelur där de anställda stämplade in vid ankomst till företaget och stämplade ut när de gick hem vid dagens slut.
I DGS den trettionde januari hänvisade Bitte Assarmo till två intressanta artiklar, dels Rebecca Weidmo Uvells artikel Att såga en sågning och dels den artikel i Expressen som Uvell kritiserade. (Expressens artikel ligger bakom betalvägg, men Uvell citerar den utförligt).
Politiker är sig lika. Först fattar de beslut efter beslut som skapar otrygghet och kaos i samhället – sedan får medborgarna ta konsekvenserna. Efter åratal av misslyckad invandringspolitik har Miljöpartiet nu funderat ut lösningen på de problem de själva är orsak till. Barn med svenska som modersmål ska utnyttjas som integrationsverktyg i de invandrartäta områdena.
Amnesty International anklagar Israel för apartheidpolitik i en ny rapport. Israel avvisar rapporten, och kallar den antisemitisk, ett påstående som det möjligen kan finnas fog för, med tanke på Amnestys generalsekreterare Agnes Callamards tidigare utspel mot Mellanösterns enda demokrati.
Sociala medier som YouTube (som jag använder) och Tiktok (som jag inte använder) har en teknisk finess som på det hela taget ökar användarvänligheten, nämligen att sajten lär sig vilket slags nyheter som intresserar mig och sedan skickar fram sådant som jag har visat mig gilla. Jag håller med om att effekten riskerar att bli fördummande om jag fastnar i en ekokammare av egna åsikter men samtidigt är livet fullt av liknande situationer som mänskligheten lärt sig att hantera. Till exempel gillar jag att handla mat men det gör inte att jag sitter fast i ICA-butiken när jag egentligen vill köpa en bok.
Poängen med denna gamla barnvisa är att björnen inte alls sover utan bara låtsas, och att alla vet att den låtsas. Det finns en mängd böcker skrivna om Östeuropa och det moderna Ryssland. Själv har jag bara skummat igenom baksidestexten till några av dem, så min uppfattning får tas med en stor nypa salt. Men jag tycker barnvisan sammanfattar ganska bra hur man kan uppfatta en av vår tids mest kompetenta statsmän, Vladimir Putin.
I sitt senaste YouTube-inslag diskuterar den fristående dissidenten Pär Ström om det är så att civilisationer är dömda till undergång i ett cyklist förlopp på cirka 250 år.
Att den heliga Birgitta är skyddshelgon för både Sverige och Europa vet nog de flesta. Men vem var hennes förebild? Det finns många källor som pekar på att hon inspirerades av sin namne, Sankta Brigida av Kildare, Bridget of Ireland, när hon grundade sin orden.
En god vän till mig fortsätter envist att vara medlem i sitt politiska parti trots att valberedningen tillika de lokala partipamparna ständigt flyttar honom nedåt på valsedlarna så att han inte hamnar på valbar plats. Pamparna ogillar honom och han ogillar pamparna så man kanske bör ta hans bedömningar med en nypa salt. Å andra sidan har han studerat spelet och dess förändringar inifrån i åtskilliga decennier så hans observationer är värda att uppmärksammas (framför allt när de överensstämmer med lyssnarnas, i det här fallet mina, fördomar).
Jag återkommer till somalier i Sverige eftersom de är en intressant grupp när det gäller utebliven integration. Nu har Tjärna Ängar i Borlänge kommit i blickfånget genom UG:s reportage därifrån, men det finns mängder av andra somaliska enklaver i Sverige, till exempel Tensta/Rinkeby och många fler.
Nu varnas litteraturstudenterna på den viktorianska litteraturutbildningens masterkurs på Royal Holloway University of London för Charles Dickens klassiker Oliver Twist. I varningen står att läsaren kommer att utsättas för en bok som innehåller ”barnmisshandel”, ”våld i hemmet” och ”rasfördomar”.
Jag hittade en intervju med den svenska tjejen Maya som konverterat till islam på ”Malou efter tio”.
Temat var ”Kvinna och muslim 2020”.
Efter att ha mått psykiskt dåligt under en längre tid konverterade Maya Fredin till islam. Det blev hennes räddning. Hon började må bra.
Idag pratade jag med en god vän som haft det tufft några år. En allvarlig sjukdom gjorde henne oförmögen att arbeta så mycket som hon hade behövt för att klara ekonomin, men som så många andra vanliga fick hon avslag av Försäkringskassan eftersom de hade bestämt sig för att hon var frisk.
De som åsyftas i rubriken är vårt lands härskare, politikerna. När det talas om politiker i den gängse debatten handlar det nästan bara om procentsatser i opinion och riksdagsmandat samt om taburettchanser och ideologiska preferenser. Själv blir jag för varje år mer upptagen av deras förmåga att härska. När man skaffat sig lite livserfarenhet, inte minst från företagens värld, har man lärt sig att det råder en himmelsvid skillnad i ledarkompentensen hos den ene och den andre. När betydelsefulla saker ska genomföras är handlingskraft och omdöme tusen gånger viktigare än om chefen är socialist eller liberal.
Uppdrag Granskning har gjort ett mycket bra reportage från Tjärna Ängar i Borlänge. Det kanske är menat att beskriva hur misslyckad integrationen är i just detta område, men jag menar på motsatsen.
Är det några som lyckats med sin integration in i det svenska samhället är det just dessa somalier i Borlänge. De har förstått själva kärnpunkterna i vad som utmärker Sveriges allomfattande välfärdssamhälle:
Susanna Gideonsson, ordförande för LO, är ytterligare ett exempel på alla dessa starka, modiga och smarta kvinnor i hög position. En ledstjärna och förebild för mig och mina medsystrar.
Jag har nyss sett Fiskarnas rike, tre program om fiskarnas liv i älven, sjön och havet. De är fascinerande, kanske främst därför att de inte bara sysslar med ekologi utan också med fiskarnas och människornas beroende av varandra. Det som berörde mig mest, upprörde mig mest, var det kallblodiga förintandet av ålens livsmöjligheter i svenska vatten. Från att tidigare, före 50-talet, ha funnits i överflöd, överallt, är den nu snart utrotad – planerat, avsiktligt därför att man inte gett ålen någon möjlighet att kringgå kraftverksdammarna.
Vad gör man som journalist när det blivit tabu att kritisera människor som bor i de så kallade ”utsatta” områdena, oavsett vilka brott de än begått? Svar: Man sätter igång en smutskastningskampanj mot medelklassen istället. Senast i raden av trendkänsliga tidningar, med ett redaktionellt pekfinger ständigt i luften för att kolla vindriktningen, är Expressen. I en artikel med rubriken ”Sveriges dyraste stadsdel – ett reservat för övre medelklassen” skriver tidningens reporter Anna Gullberg:
Ju mer jag funderar på Sveriges moderna historia, till exempel sedan den allmänna rösträtten genomfördes, desto mer slås jag av olikheten mellan den första fasen, ungefär fram till nittiotalet, och det som kommit därefter, det vill säga nutiden. När jag pratar med folk som är över fyrtio år och därför har egna upplevelser av skiftet och förmår känna det i kroppen så känner jag deras nostalgi över den tid som flytt. De – och jag som också tillhör den gruppen – ser den gångna eran i ett romantiskt skimmer som naturligtvis är överdrivet men inte grundlöst. De utgår från att det gamla Sverige är det riktiga Sverige och när de resonerar om vad som fattas det nya Sverige handlar det för det mesta om att återupprätta den gamla ordningen.
DET GODA SAMHÄLLET 