PATRIK ENGELLAU: Rubel

I serien förklaringar av saker som jag verkligen inte begriper avser jag nu att spekulera kring rubeln. För någon tid sedan förklarade Putin att ”ovänligt sinnade länder” inte längre skulle tillåtas betala leveranserna av gas och olja från Ryssland i enlighet med ingångna avtal, alltså med ersättning i dollar eller euro, utan i stället skulle tvingas betala med ryska rubler. Tyskarna, som utsattes för kravet, blev upprörda och protesterade.

Varför det? undrade jag. Pengar som pengar. Tyskarna kunde väl gå med sina eurosedlar till Forex och köpa rubel att betala med? Eller ryssarna göra motsvarande men tvärtom med de euros med vilka tyskarna ville gälda sina köp?

Jag frågade några vänner som liksom jag har examen i nationalekonomi och därför borde veta men fick inga bra svar. Det var bara att snoka själv efter förmåga.

Det visade sig att det normalt inte säljs några ryska fossiler för rubel. Nästan 60 procent betalas i dollar och nästan 40 procent i euro plus en liten skvätt i engelska pund. Varför vill Putin ha en ändring på det här och varför är tyskarna så ovilliga?

En tumregel är att när folk bråkar så är det nog pengar som ligger bakom. Viktiga undantag finns förstås men både Hercule Poirot och Sherlock Holmes skulle nog i det här fallet misstänka att Putin vill ha betalt i rubel för att han tjänar på det samt att tyskarna är rädda för att förlora på det.

Att det kan ligga något i den misstanken bekräftas av två priser gick upp på de internationella marknaderna när Putin deklarerade sitt krav. Gasen blev dyrare och likaså rubeln (även om den internationella handeln med rubler är obetydlig eftersom ingen vill ha dem; på två veckor efter det att kriget bröt ut hade rubeln sjunkit med nästan 25 procent mot dollarn).

Diagrammet visar en rubelkurs på ungefär 80 rubler mot dollarn fram till krigets början den 24 februari. Därefter sjönk rubeln kraftigt så att de i början av mars kostade 150 rubler att köpa en dollar. Putin måste ha gripits av panik (om en fisk kan härbärgera sådana upphettade känslor). Dels hade sanktioner tagit ifrån honom – ”stulit” sa han själv med ett mer exakt språkbruk – hans internationella valutor, dels föll nu rubeln under några dagar till hälften av det tidigare värdet.

Det var vid det laget Putin började hota med att fossilaffärerna skulle göras i rubel vilket enligt min tolkning är förklaringen till att rubeln stärktes under de tre sista veckorna i mars. Men, återigen, varför?

Om Putin får betalt för oljan och gasen i euro eller dollar kan han använda betalningssumman för att importera utländska varor vilket hans numera utfattiga land behöver mer än mycket annat. Men om han säljer i rubel behöver tyskarna först skaffa sig rublerna genom att köpa dem i valutamarknaden varvid priset på rubeln går upp eftersom handeln är tunn då knappt någon vill ha den ryska valutan.

Poängen för Putin och nackdelen för tyskarna är att gasen blir dyrare när rubeln stiger i värde vilket bör vara förklaringen till att den känsliga och blixtsnabba marknaden genast höjde gaspriset när Putin formulerat sitt hot. Marknaden gissade vad som skulle hända.

Detta gillar naturligtvis inte tyskarna och de övriga ”ovänligt sinnade länder” som köper rysk gas och olja. De protesterar på grundval av formella hinder som att de redan ingått långsiktiga leveransavtal som stipulerar att betalningen ska erläggas i euro eller dollar. Det är säkert sant men den verkliga förklaringen till deras dåliga humör är nog de extra kostnaderna.

Sedan tror jag att det finns ytterligare en bonus för Putin i att sälja gas och olja för rubler. Om rubeln dagen före hans nya krav på tyskarna är värd en amerikansk cent (låtsas vi) och kravet gör att rubeln går upp till 1,5 cent (eftersom marknaderna genast räknar ut vad de tror ska hända) så får han femtio procent mer betalt för de rubler han själv kostnadsfritt trycker i sina sedelpressar i källaren i Kreml. Och världen accepterar plötsligt rubeln lite villigare eftersom den vet att tyskarna allt framgent kommer att stödja rubelkursen.

Gasmonopolet Gazprom ska i dagarna lägga fram en plan för hur rubelbetalningarna rent praktiskt ska gå till.

Kanske har jag helt fel. Korrigera mig i så fall, tack.

Patrik Engellau