Det finns en dikt som jag tycker passar bra att läsa både på nyårsafton och på nyårsdagen. Det ger stunden lite mer av allvar och högtidlighet. För visst ska man ha kul när man firar nyår, men några minuters eftertanke behöver inte förstöra kvällen, särskilt inte när tanken är klädd i ett poetiskt språk som gör framförandet till en skönhetsupplevelse.

Det är Heidenstams dikt ”Sverige” som jag valt till den bästa nyårsdikten. Klinga i glaset under middagen, begär uppmärksamhet och läs högt och tydligt. Hemma med familjen eller borta bland vänner.

”De flyr från förtryck. De flyr för sina liv”, säger politiker, journalister och aktivister. Eftersom sådana kategoriska generaliserar om migranterna riskerar att lura lättlurade människor, så är de farliga. De lurade kan inte längre tänka klart och nyktert. För det är inte alla migranter som flyr från förtryck, vissa kommer hit med sitt förtryck. Och det är inte alla som flyr för sina liv, vissa kommer hit och tar liv.

Den 22 september 2015 skrev sångerskan Malena Ernman, en av dåtidens godhetsapostlar, tvärsäkert på Facebook att det där med jihadister i flyktingströmmarna bara var en myt och att det är viktigt att ”vi rustar oss mot myterna”.

När år 2017 strax är slut kan vi konstatera att det skjuts mycket i Sverige. I förhållande till folkmängden sker fyra till fem gånger så många skottlossningar med dödlig utgång i Sverige som i Norge och Tyskland, visar en färsk forskningsrapport.

Forskarna försöker förstå varför. Jag kan försöka förklara varför. Det blir inte politiskt korrekt. Jag skulle tro att vi har fler skjutningar eftersom vi har en extremare massinvandring än andra europeiska länder. Det hänger ihop.

För tittar vi på vilka som skjuter så är det unga män med invandrarbakgrund. Det är inte Kalle och Pelle, utan Ahmed och Mustafa. Det är inte invandrare från Tyskland och Frankrike, utan från Syrien, Irak och Somalia.

Idag är det den 28 december och i kalendern står det att det är ”Värnlösa barns dag”. Dagen var allmän helgdag i Sverige fram till 1772. Vilka är de värnlösa barnen?

Dagen firas för att minnas de barn som kung Herodes lät mörda i Betlehem. Han hade hört av de tre vise männen, stjärnskådarna från öster, att ”judakonungen” skulle födas där. Herodes ville inte veta av någon rival. Han kunde ju inte veta att Jesu rike inte var av denna världen.

”När nu Jesus var född i Betlehem i Judeen, på konung Herodes tid, då kommo vise män från österns länder till Jerusalem och sade: ’Var är den nyfödde judakonungen? Vi hava nämligen sett hans stjärna i östern och hava kommit för att giva honom vår hyllning.’ När konung Herodes hörde detta, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom.”

Fredagen den 22 december blev en kyrka söder om Kairo härjad av en ilsken pöbel. Det skedde strax efter den islamiska fredagsbönen, så troligen blev de upphetsade av imamen. Det är inget konstigt. Det är ganska vanligt att protester och upplopp bryter ut efter fredagens predikan i moskéerna. Vi såg det tydligt under den så kallade ”arabiska våren”.

Muslimerna som attackerade kyrkan påstår att den höll på att byggas och att man inte ville ha någon kyrka där. De krävde att det som fanns skulle rivas.

Men vad var den omedelbara anledningen till deras ilska? Det som gjorde att man gick till attack just nu. Jo, man trodde att de kristna hade installerat en klocka. De hade hört klockan klämta. Ryktet spreds snabbt att ”de kristna ringer i sina klockor” och det var detta som hade upphetsat dem och lett till att man samlades efter fredagsbönen i moskén för att tillsammans förstöra kyrkan.

Påven Franciskus firade midnattsmässa på julnatten i Peterskyrkan även i år. Det är en mässa som hela världen följer via direktsändningar i radio och tv. I sitt jultal jämförde han dagens extrema massinvandring till Europa från Afrika och Mellanöstern med Josef och Maria som sökte någonstans att övernatta i Betlehem.

I julevangeliet, evangelium enligt Lukas, kapitel 2, vers 1-20, läser vi att på kejsar Augustus tid skulle ”hela världen” skattskrivas. Josef och Maria reste då till Betlehem, som var Josefs hemstad. Det var fullt på alla härbärgen, så paret fick tillbringa natten i ett stall. Där födde Maria sin son, Jesus. Det är denna scen som avbildas i julkrubban:

”Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.” (Luk. 2:7)

En fredag i Uppsalamoskén år 2011 lyssnade jag till en svavelosande predikan som fördömde och förbannade den ”otrogna regimen” i Syrien. Regimen hade satt sig upp mot Guds lagar. Efter sina uppmaningar till jihad och kamp för att störta Assad (och så klart alla andra ”otrogna regimer”, som till exempel den svenska, den franska, den tyska med flera) lyfte han sina händer mot skyn och bad snyftande, med upprörd och skälvande röst: ”O, Gud, förgör de otrogna! Förgör dem, såsom du dränkte allt folk på Noaks tid!”

”Amen!” svarade församlingen i kör. Därmed tog de en stor risk, tänkte jag. För tänk om imamens bön skulle besvaras. Ja, tänk om Gud verkligen skulle förgöra alla otrogna, det vill säga alla som inte är sunnifundamentalister (och säkert även en del sunnifundamentalister av fel slag). Där har vi ett uppslag till en saga, tänkte jag. Den skulle kunna bli en slags islamisk version av Dickens berömda julsaga. Som titel föreslår jag ”Imamen som blev bönhörd”.

På sajten Politism kan man gå in för att hålla sig a jour med de senaste vänsterfjanterierna. Den 19 december manar Mohammed Ryback oss att kasta ut jultomten: ”Är det inte dags att vi gör oss av med jultomten?”

Jultomten är ju sådan där ”en vit gubbe” som man inte har någon nytta av. Ja, ungefär som Shakespeare och Newton med flera med flera. Dessa vita gubbar som får de ”rasifierade” att känna sig utanför.

Så först vill Ryback att vi kasserar tomten för att han är vit. Sedan påstår han att svenskarna är så korkade att de inte ens känner till att tomten är turk: ”Jag menar, skyddshelgonet Sankt Nikolaus som jultomten grundar sig på var ju ändå turk.”

Julen är en urgammal nordisk fest. Men sedan tusen år tillbaka har ett viktigt inslag i julfesten varit berättelsen om Jesu födelse i stallet i Betlehem. Så här sjunger vi: ”Och över stad och land i kväll, går julens glada bud, att född är Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Gud.”

Inte undra på att Sveriges Imam Förbund, som år 2009 fick 416 000 kronor av de svenska skattebetalarnas pengar för att ”bekämpa islamofobi”, på sin sajt muslim.se förklarade att den muslim som sjunger med i ”Nu tändas tusen juleljus” ska räknas som avfälling eftersom budskapet ”fullkomligt avviker från islams troslära”. Det finns knappast något som är mera hädiskt för en muslim än att påstå att Gud skulle ha blivit människa!

Debattören Jenny Sonesson, som vid flera tillfällen har kritiserat Svenska kyrkans ansvarslösa hållning i invandringsfrågan, uppmärksammade i ett inlägg på Facebook den 20 december en tweet av Växjöbiskopen Fredrik Modéus. Hon skriver:

”En färsk tweet av biskopen i Växjö stift. Sammanfattar problemet med Svenska kyrkan. Total sammanblandning av Bibeln och dagspolitik. Finns olika politiska åsikter om vad ’human migrationspolitik’ innebär! Bisarrt att använda 2000 år gammal religiös berättelse för att ställa krav på samtida lagstiftning. Det finns gott om kristna i t ex Kanada som inte förordar svensk huvudlös migrationspolitik a la 2015 som Svenska kyrkan. Bedrövligt att Annie Lööf, EBT och Jan Björklund förra året skrev under Juluppropet. Religion och politik måste skiljas åt! Heder åt AKB och Moderaterna som principfast inte skrev under.”

Och så här skrev biskopen i sin tweet tidigare samma dag:

”Lek med tanken att Jesus, Maria och Josef tvingades fly till Sverige. Hit hade de inte varit välkomna. Här råder murarnas politik. Vi behöver en mer human migrationspolitik, för barnens skull.”

Igår, på morgonen den 19 december, greps fyra män vid räder i Sheffield i Storbritannien. Männen misstänktes för att ingå en islamistiska grupp som höll på att bygga bomber i syfte att attackera julmarknader.

Terrorgruppen Islamiska Staten gick nyligen ut med en varning om att attackera julmarknader i Storbritannien. IS publicerade bilder av blodiga knivar, en jultomte på väg att slaktas och budskapet ”Vi skall förgöra ert land”.

Måndagen den 11 december skakades bussterminalen Port Authority i New York av en explosion. Det visade sig att en 27-årig jihadist, Akayed Ullah, hade en rörbomb fastsurrad på kroppen som oavsiktligt utlöstes i en passage i terminalen. Folk flydde i panik.

I boken Vakna upp! Dags att dö! avfyrar författaren Dan Ahlmark en dundrande bredsida mot vår tids politiska, kulturella och mediala etablissemang.

Bokens titel hämtade han från filmen Blade Runner från 1982. Det var Leons sista ord (Wake Up! Time to die!) till den omtöcknade replikantjägaren Deckard (Harrison Ford), som han avsåg att döda.

Filmen är en dystopi och det är så Ahlmark ser Sveriges framtid om vi fortsätter på den inslagna vägen. Det finns en känsla av kris i denna bok, att vi står inför undergången:

”Bara med ryggen mot väggen inser och gör man vissa saker, och vilken vägg är hårdare och mera definitiv än döden.”

En märklig scen utspelade sig på torget i Uddevalla fredagen den 15 december. Vid 12-tiden på dagen höll Islamiska centret en manifestation för att ställa krav på en större moské. Det är politikernas ansvar, menar de, och skanderade ”Jalla, jalla, moské för alla!”

Manifestationen bestod av en gemensam fredagsbön. En fredagsbön innebär att männen ställer sig i raka led och sedan böjer knä och faller ner på sitt ansikte. En imam reciterar Koranen högt och håller en predikan.

Hade den arabiska våren kommit till Sverige? För alla minns väl bilderna av Muslimska Brödraskapets massböner på Tahrir- och sedan Rabiatorget i Kairo.

En av de saker som fick mig att lämna islam var Lucia. Jag tror att året var 2007. Jag är dock inte säker. Det var morgon och jag råkade befinna mig på universitetsbiblioteket i Uppsala. På Carolina Rediviva. Jag hade ingen tanke på vilken dag det var.

Plötsligt hörde jag en bekant ton. Sankta Lucia. Det var överjordiska röster. Så skrev luciatåget sakta in i salen. Då mindes jag barndomens lucia. Ljusen i mörkret och de vita dräkterna. Staffan var en stalledräng. De där dofterna.

När jag stod där och tittade på Lucia med ljus i sitt hår, tänkte jag: ”Vi har så mycket vackert i vår svenska kultur. Och det finns här, så nära. Varför har jag sökt mig så långt bort?”

Blade Runner 2049 är uppföljaren till den moderna klassikern Blade Runner från 1982, Ridley Scotts dystopiska science fiction-film som utspelar sig i ett mörkt Los Angeles 2019. Det är en noir-deckare à la Raymod Chandler med hårda män som dricker whisky och en kedjerökande femme fatale med fyrtiotalssfrisyr, men alltså förlagd i framtiden.

Den nya filmen utspelar sig alltså 2049, trettio år efter den första. Harrison Ford hade huvudrollen i den första filmen som polisen Deckard. Han är en så kallad ”blade runner”. Det är hans jobb är att jaga replikanter, människoliknande robotar, och eliminera dem.

Det är ingen lätt uppgift då de organiskt framställda robotarna nästan är omöjliga att skilja från riktiga människor. Det finns dock en viktig skillnad: replikanterna lever bara i fyra år. De föds vuxna och har varken ett förflutet eller en framtid. Replikanternas barndomsminnen är inplanterade.

Hundratals demonstranter samlades på Möllevångstorget i Malmö torsdagen den 7 och fredagen den 8 december. De var arga för att Donald Trump beslutat att flytta USA:s ambassad till Jerusalem.

Men ramsorna som skanderades återkallade minnet av mycket äldre händelser, nämligen profeten Muhammeds heliga krig, eller jihad, mot judarna i Arabien på 600-talet: ”Khaybar, Khaybar ya yahud, jaysh Muhammed saufa ya’oud!”

Det betyder: ”Khaybar, Khaybar, o judar, Muhammeds armé kommer tillbaka!”

Ramsan handlar om när profeten Muhammed belägrade Banu Kuraizas fästning i Khaybar. Banu Kuraiza var en av flera judiska stammar som bodde i Arabien före islams uppkomst. Judarna kapitulerade och Muhammed bestämde att alla män skulle dödas, kvinnorna och barnen göras till slavar.

Den 2 december högtidlighöll SVT profeten Muhammeds födelsedag med ett halvtimmeslångt program. Här kan du se det på SVT Play

Prästen Mikael Billemar intervjuade sin vän, imamen Ali Bourouine, som berättade om hur han firade denna dag. Billemar ställde inga kritiska frågor utan det var idel myspys. Det är synd, för det behövs mer kunskap om Muhammed.

I programmet berättade imamen att man på profetens födelsedag högläser ur en dikt som kallas Al-Burda, på svenska ”Manteln”.

Idag är det den 3 december och den första söndagen i advent, kyrkoårets första dag. Det kan vara intressant även för en ateist som jag. För den kristna traditionen är en del av vårt arv som svenskar, och att lära sig om den är alltså att lära sig om svensk kultur. Men det är också nyttigt att göra jämförelser mellan kristendomen och islam. Så kan man bättre förstå händelser i vår samtid.

Det finns en psalm som sjungs mycket i adventstider, Bereden väg för Herran, skriven av biskop Franzén år 1812. Den handlar om Jesus intåg i Jerusalem. Hur han kommer ridande på en åsna och blir mottagen som Messias av folket som ropar hosianna. I psalmen sägs det om Jesus att han stred med ”andens svärd”, inte med riktiga svärd. Och att han kom utan härar. Han var inte kung över något jordiskt rike.

I åtta månader, sedan i mars år, har ett tusental muslimer protesterat framför stadshuset i stadsdelen Clichy-la-Garenne i Paris genom att ockupera gatorna under varje fredagsbön. Men den 10 november uppstod en konfrontation när parisare samlades till motdemonstration. De störde bönen genom att sjunga marseljäsen, den franska nationalsången. Motdemonstranterna leddes av borgmästaren Remi Muzeau.

Nu har inrikesministern sagt att offentliga, islamiska böner på gatorna inte mer ska tolereras. ”De ska inte få be på gatorna, vi kommer att förhindra gatuböner”, säger inrikesminister Gerard Collomb. Samtidigt säger han att det ”behövs fler moskéer i landet”.

På morgonen tisdag den 28 november plingade det på min dörr. Det var polisen. Hon berättade att en sprängning hade skett i närheten av Polishuset och undrade om jag sett eller hört något. Det hade jag inte för jag hade kommit hem efter midnatt. Sprängningen skedde vid 23-tiden.

Det var en handgranat som hade kastats mot Polishuset, men den hade studsat och exploderat på en parkeringsplats invid ett bostadshus. Åtta bilar hade skadats. Det var bara tur att ingen människa skadades. Händelsen rubriceras som allmänfarlig ödeläggelse och försök till mord

När jag gick ut senare på dagen såg jag tungt beväpnade poliser som vaktade Polishuset och i kvarteret gick poliser runt och sökte spår och pratade med oroliga grannar. Jag pratade med en äldre man. Det hade tydligen varit en ordentlig smäll. Han var skakad, men inte förvånad. Det har ju skett flera attacker mot poliser och polisstationer på sista tiden.

I kölvattnet av hashtaggen #metoo har ”den gode imamen” Kashif Virk gjort ett uttalande för hur detta problem ska kunna avhjälpas. Att jag kallar honom ”den gode imamen” beror på att det är den roll som media har gett honom, när han efter terrorattacker får rycka in för att visa att islam också har en fin sida.

Den 14 november tweetade han att han var bekymrad över alla sextrakasserier, och att detta borde få oss att förstå visdomen bakom den islamiska hijaben, huvudduken som muslimska kvinnor måste täcka sig med enligt sharia:

I kölvattnet av hashtaggen #metoo har ”den gode imamen” Kashif Virk gjort ett uttalande för hur detta problem ska kunna avhjälpas. Att jag kallar honom ”den gode imamen” beror på att det är den roll som media har gett honom, när han efter terrorattacker får rycka in för att visa att islam också har en fin sida.

Virk har varit tyst under alla år av våldtäkter av framför allt män från Mellanöstern mot framför allt etniskt svenska flickor, stundtals med tydliga rasistiska förtecken. Men nu väljer han alltså att ta bladet från munnen och ”stå upp för kvinnorna”:

I december förra året nekades Sveriges Unga Muslimer (SUM) statsbidrag av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Beslutet var riktigt och grundat i SUM:s nära relationer till islamister.

SUM bestred beslutet och överklagade till Förvaltningsrätten. Den 14 november kom domen som gav SUM rätt, vilket fått ordförande Rashid Musa att utropa seger i en debattartikel i Aftonbladet den 21 november under rubriken: ”Unga muslimer fick rätt – då är ni plötsligt tysta”.

Men man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken. Att få rätt och att ha rätt är inte alltid samma sak. SUM:s nära relationer till islamister är ett faktum, vilket den liberale debattören Bawar Ismail påpekade i en debatt i Sveriges Radio den 16 november. Ismail lyfte fram att MUCF inte hade lagt fram alla belägg för hur SUM gång på gång bjudit islamister och hatpredikanter till sina möten där de fått en plattform för att påverka unga muslimer.

Fredagsmorgonen den 10 november kapades radiostationen Mix Megapol i Malmös sändning av någon som bytte ut sändningen mot vad som kallats ”jihadistmusik”. Sången som spelades, ”For the sake of Allah”, beskrivs i flera medier som ”en rekryteringslåt för terrorsekten IS”.

Jag har lyssnat på sången och läst låttexten och tyvärr måste jag göra er alla, ni som övertygats om att Islamiska Staten ”inte har något med islam att göra”, besvikna. För jag fann nämligen att samtliga idéer i låten kom från islams båda huvudkällor: Koranen och profeten Muhammeds undervisning.

När man påtalar våldet i Koranen och i profeten Muhammeds liv och lära, får man ganska ofta höra att Bibeln minsann inte är bättre. De som svarar så har dock inte tänkt så djupt. Det är stor skillnad mellan Koranen och Bibeln. Våldet i Bibeln, och det är i Gamla Testamentet man finner det, består för det mesta av skildringar av krig och grymheter i det förflutna, inte av ännu gällande påbud att gå ut i krig. I Koranen däremot hittar vi påbud, som är menade att gälla i dag, om att gå ut i jihad, heligt krig.

Förra veckan var jag och klippte mig. Frisörerna där är invandrare från Syrien. De klipper bra och är alltid trevliga mot mig, men det finns någonting som jag inte gillar: att de pratar med varandra på arabiska utan att de svenska kunder begriper vad de säger. Man känner sig utanför. Det vore mer respektfullt att prata ett språk som alla förstår, nämligen svenska.

Jag har fått höra från andra att de känner sig osynliggjorda när de är hos frisören eller i någon butik och personalen pratar med varandra på ett annat språk. Det är som att man bara är en kund som ska betala, men i övrigt helt ointressant.

På partiledardebatten i SVT:s Agenda i söndags, den 8 oktober, tilldrog sig en märklig scen. På första parkett bakom programledarna satt Fatemeh Khavari, talesman för afghanerna som sittstrejkat på olika torg i Stockholm. De vill stanna i Sverige trots avslag på asylansökningar.

Vänsterledaren Jonas Sjöstedt vände sig mot Jimmie Åkesson och sade med darrande stämma: ”Här sitter Fatemeh. Kan du titta henne i ögonen. Titta Fatemeh i ögonen!”

Nu har jag läst Den allvarsamma leken. Jag vet att det är väldigt sent. Jag borde ha läst den för länge sedan. Men saken är den, att det tog tid, för att jag fått för mig att jag redan läst den.

Det är en onekligen en stor roman. Drömsk och påtaglig på samma gång. Det brukar framhållas att Hjalmar Söderbergs roman säger något om hur ofri kärleken var på den tiden; boken kom ut för mer än hundra år sedan 1912.

Natten mot tisdagen den 26 september brann moskén i Vivalla i Örebro. Det är en moské som är ökänd för sin extrema salafism. En småkriminell sydamerikan greps för branden. Motiven är inte klarlagda.

Jamal Lamhamdi, vd för stiftelsen Örebro moské, vill att svensk yttrandefrihet anpassas till islams hädelselagar. År 2007 demonstrerade han utanför Nerikes Allehandas redaktion i Örebro och krävde förbud mot vad han uppfattar som kränkningar av profeten Muhammed. Tidningen hade publicerat en Muhammedbild.

Idag den 1 oktober genomförs en folkomröstning om självständighet i Katalonien. Väljarna tar ställning till frågan ”Vill du att Katalonien ska bli en självständig stat i form av en republik?”

Men den 1 oktober är också den svenske konstnären Ivan Aguélis dödsdag. Han dog i Katalonien år 1917, i byn Hospitalet utanför Barcelona. Han blev påkörd av ett tåg. Lomhördhet gjorde att han inte hörde när det kom.

Aguéli, som föddes den 24 maj 1869 som John Gustaf Agelii, är i Sverige mest känd som avantgardistisk konstnär, men också som en tidig konvertit till islam. Han var dock långt ifrån en vanlig muslim. Han var en mystiker, en lärjunge till den svenske profeten Swedenborg och medlem i teosofiska samfundet i Paris. Det han drogs till i den islamiska traditionen var en extrem form av sufism, islamisk mystik, långt utanför islams huvudfåra.