Idag är det nyårsafton, och med den kommer löften om ljusare tider. I alla fall ljusare i bemärkelsen längre dagar. När det gäller det mentala tillståndet i Sverige är jag mer tveksam. Jag försöker se positivt på framtiden, men det är så mycket som är skevt i landet jag lever i att det blir allt svårare. När jag ser tillbaka på 2022 ser jag en rad företeelser som är oerhört provocerande för alla oss som tror på ett demokratiskt samhälle, och mest oroväckande är den allt mer nonchalanta synen på yttrandefriheten. Högt uppsatta politiker såväl som ledarskribenter på de största plattformarna tycks numera nicka bifall till villkorad yttrandefrihet. Och det är riktigt, riktigt illavarslande.

Jag har aldrig förstått mig på det där med så kallad klimatkompensation. I mina öron låter det ungefär som att man betalar grannen för att hon ska vara trogen mot sin man så att man själv kan ligga runt utan dåligt samvete. Rika människor betalar för att göra sånt som de uppmanar vanliga dödliga att inte göra, liksom. Nu kan man dessutom ”diktaturkompensera” genom att betala en slant till Anne Ramberg och resten av gänget i Civil Rights Defenders.

Det har länge varit en obestridlig sanning att svenska medier, inte minst public service, ofta intar ett amoraliskt förhållningssätt till offer kontra gärningsmän. Det tydliggjordes på ett ovanligt provocerande sätt när SVT presenterade pressträffen som hölls efter att dom avkunnats i fallet med den grova våldtäkten och mordförsöket i Skellefteå.

För ett par år sedan publicerade jag en intervju med en stolt PK-ist. Det var en sällsam upplevelse att göra den intervjun, och höra hennes argument, men hon är sannerligen inte ensam. Nyligen hade jag ett samtal med en annan PK-ist. Det är alltid intressant att försöka förstå hur människor tänker, särskilt när deras tankegångar går i helt motsatt riktning från ens egna.

När Mariehemsskolan i Umeå rustar för luciatåg ska julinslaget bort. Varför? För att muslimska föräldrar inte accepterar de svenska traditionerna.

Nej, det här är inte fejk news, som det så ofta påstås så fort någon rapporterar att julinslagen i julen ska tas bort på grund av muslimskt påverkansarbete. Det här är helt och hållet sant, i alla fall om man får tro körledaren själv. Så här säger han i inslaget:

Aftonbladets Anders Lindberg har haft bråda dagar sedan svenska folket röstade bort den rödgröna regeringen. Den nya regeringen måste smutskastas och misstänkliggöras dagligen och stundligen, och han jobbar stenhårt! Man kan förstås hans vånda, för han är trots allt en trogen socialdemokrat som köper allt S-ledning säljer. Och han är inte ensam. Socialdemokratin har fostrat mången Anders Lindberg som lapat i sig lögnen om att demokrati stavas med social- före och att allt annat är fascism.

I morgon är det Nobelfest igen och i vanlig ordning har Jimmie Åkesson, ledaren för det näst (eller tredje, beroende på opinionssiffrorna för dagen) största partiet i Sverige, uteslutits. Han har fel värdegrund, tycker Nobelstiftelsen, som däremot välkomnar en rad hårdföra diktaturer med öppen famn. Det är ett vämjeligt hyckleri, som gör hela Nobelspektaklet till en fullkomligt irrelevant tillställning.

30 minuter är programmet där SVT:s Anders Holmberg, enligt programpresentationen, ”söker svar och går på djupet med en aktuell makthavare”. Onsdagen den 7 december var det komikern Jonas Gardells tur att bli intervjuad.

Man kan drista sig till att undra varför SVT definierar Jonas Gardell som en makthavare. Men om man kan sitt public service är det rätt lätt att förstå varför. Gardell är inte bara stenrik och egotrippad utan är dessutom sedan länge en av Kändissveriges mest uttalade SD-hatare. Det räcker för att public service ska se honom som en mäktig och viktig person.

Ända sedan Tidöavtalet ingicks har medierna försökt överträffa varandra i vem som kan uttrycka skarpast kritik. Det tycks vara en tyst överenskommelse mellan mediehusen och deras anställda att formligen banka in i medborgarnas kollektiva medvetande att alla reformer som föreslagits för att försöka rätta till sådant som blivit fel under Reinfeldts och Löfvens/Anderssons regeringar är av ondo och urholkar demokratin. Allt blir förvrängt och förvridet i mediernas tolkningar, och åtgärder som gynnar hela samhället utmålas som omänskliga, och public service tar som vanligt täten.

Jag minns min barndom som rätt bekymmersfri och lycklig. Det är klart att massmediernas domedagsprofetior om oljekrisen skapade en viss oro, men har man kloka och förståndiga föräldrar behöver det inte bli så illa. Trots mediernas bild av den nära förestående apokalypsen behöll jag både trygghet och framtidstro. Men hur är det med dagens barn? Både i Sverige och resten av västvärlden finns idag mängder med vuxna som leder in unga människor i en undergångssekt, genom att proppa dem fulla med klimatångest.

”Jag var jätterädd för att någon skulle skada mig eller för att jag skulle dö. Jag var jätterädd att någon skulle tappa det. En bilist skulle tappa det och köra över mig eller någon av de andra.”

Det säger Extinction Rebellion-aktivisten Tina, som sysslar med att slå sig ner på motorvägar i rusningstrafik i syfte att hindra människor från att ta sig till och från sina jobb. I Svenska Dagbladets podd Blenda utmålas hon som en hjältinna, vars upphöjda mål står över andra människors rätt till en fungerande vardag. Men det är inte hon som är utsatt när hon parkerar ändan på motorvägen. Det är bilisterna som är utsatta, inte bara för hennes allmänt osympatiska arrogans utan också för risken att bli involverade i en olycka som de inte är skuld till.

”Obama låter sig inte luras av Ulf Kristersson”, trumpetar Aftonbladets Anders Lindberg ut i en text där han triumferande berättar att den förre presidenten oroar sig över oss svenskar, för att vi har röstat fram en regering som vill ha en mer restriktiv invandring.

Om Anders Lindberg vore lojal mot det svenska samhället och de svenska medborgarna borde han rimligen ta anstöt av den amerikanske expresidentens underkännande av svenska folket. Istället blir han alldeles till sig över att Obama delar hans egen uppfattning. Han förmår dock inte förklara på vilket sätt det angår Obama hur svenska väljare röstat, eller varför vi förväntas bry oss om vad en amerikansk expresident tycker om oss. Han nämner inte heller att Obama själv propagerat för en restriktiv invandring till USA.

Liberalerna är ett märkligt parti. De har svårt att veta vilket ben de ska stå på. Å ena sidan vill de så förfärligt gärna sitta i regering att de glatt och bekymmerslöst ingår en överenskommelse där Sverigedemokraterna får inflytande över den förda politiken. Å andra sidan är de så måna om att vara alla andra till lags att de lika glatt och bekymmerslöst fortsätter att brunsmeta sitt samarbetsparti. Det är inte bara uppseendeväckande svajigt, det är också smaklöst. Det visar också att det finns ett mycket tydligt stråk av storhetsvansinne inom Liberalerna, som tillåter sig ha en så hög svansföring trots att de bara med nöd och näppe klarade riksdagsgränsen.

Det är sedan länge en populär syssla bland människor i landsbygderna, och de mindre städerna, att driva med stockholmare när snökaoset slår till. Det spelar liksom ingen roll om det kommer en halvmeter snö på en eftermiddag – när Stockholmstrafiken står still beror det, enligt landets alla besserwissrar, på att stockholmarna är så bortskämda och dåligt förberedda. För att bevisa den tesen intervjuar medierna gärna pensionerade plogförare från Norrbotten, som ges utrymme att hånskratta åt trafikkaoset i Stockholm samtidigt som de förklarar att det minsann aldrig blir kaos norr om Dalälven.

Det är givetvis struntprat. Det blir samma snökaos även i andra delar av landet. Men det är klart att det är betydligt enklare att ploga och snöröja på orter som bara har en bråkdel av det invånarantal, gator och antal busslinjer, som huvudstaden har. Det kan ett barn räkna ut.

För inte alltför längesen var så kallade preppers ansedda som foliehattar. De förknippades med white supremacy-aktivister i USA:s djupa söder och preppandet i sig betraktades som misstro mot svenska staten. Det går inte an! Svenska staten är god, omtänksam och vet bäst. När jag för några år sedan skrev en artikel om prepping för en svensk kulturtidskrift, var det därför flera av intervjupersonerna som ville vara anonyma eftersom de var rädda att bli betraktades som rättshaverister.

Ännu ett klimatmöte går mot sitt slut. Ett möte då världens toppskikt ska samlas och slå sina huvuden ihop för att rädda jorden. Men hur seriösa är egentligen dessa klimatmöten? Med tanke på att hundratals av deltagarna tar sig dit med privatjet skulle jag säga att de är eventen främst verkar vara trendiga jippon för det absoluta toppskiktet.

För några dagar sen fick jag sms från en vän som bor i närheten. Hon var både förbannad och förtvivlad. För andra gången på bara några veckor har det brunnit bilar på parkeringen utanför hennes hus. Och hennes dom över de senaste regeringarna är hård:
– Det är skit med allting i Sverige idag. Ingenting är normalt längre.

Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag någonsin skulle hålla med miljöpartisten Per Bolund om någonting men plötsligt händer det. När jag läste hans uttalande om att den nya regeringen beslutat sig för att behålla den fullkomligt vansinniga plastskatten kunde jag inte annat än nicka instämmande:

”Det är närmast ironiskt. Så mycket som de här partierna har ägnat sig åt att baktala den”.

Exakt så. Medan de borgerliga partierna befann sig i opposition riktade de ofta in sig just på plastskatten när de kritiserade den rödgröna, och senare den röda, regeringens klimat- och miljöpolitik. Nu är det alltså annat ljud i skällan.

Titeln ”läkare” kan användas till mycket, inte minst för att driva aktivism. När nu vissa läkare går ut i pressen och protesterar mot att Tidöavtalet innehåller formuleringar om att rätten till välfärdstjänster ska vara hårdare knuten till medborgarskap måste man fråga sig vad de egentligen är ute efter. När blev det farligt och fult att medborgerliga rättigheter åtnjuts av medborgare – och på vilket sätt skulle det gå emot läkaretiken?

En statlig litteraturkanon hör inte hemma i en demokrati. Det ”förklarar” 35 svenska författare, som skrivit under ett klagande upprop som publicerats i Expressen. Ingen av dem verkar vara medvetna om att de flesta länder i Europa har just en litterär kanon. Eller menar Camilla Läckberg, Theodor Kallifatides, Inger Edelfeldt, Viveca Sten och de övriga att Europa främst består av diktaturer? Kan någon räcka mig en skämskudde, tack!

Under de senaste åren har oändligt många av de beskäftiga påståenden som politiker, ofta med hjälp av journalistkåren, förklarat för sanning visat sig vara rena fantasierna. Invandringen har inte räddat vare sig välfärden eller pensionerna, fusket bland de ensamkommande barnen var utbrett, gruppvåldtäkter begås i större utsträckning av män från våldskulturer och islamistiska moralpoliser har delar av förorterna i sitt våld. Allt det där som för inte särskilt längesen medförde naziststämpling är idag vedertagna sanningar som ingen förnekar, även om vissa ännu inte är helt bekväma med att uttala dem högt.

”På Klara K-dagen 2022 samlas nytänkare, experter och makthavare för att tillsammans höja blicken och ta ut kompassriktningen mot en hållbar framtid. På scenen träffar vi framåtlutade näringslivsprofiler, nyfikna forskare, modiga aktivister och hängivna samhällsskulptörer.”

Pressmeddelandet kom från en DGS-läsare och det fångade genast min uppmärksamhet. Det var faktiskt längesen jag såg så många floskler inbäddade i ett par ynka meningar och eftersom jag dittills varit helt ovetande om Klara K blev jag förstås tvungen att ta reda på vad detta är för fantastiskt framstående (och framåtlutad?) organisation.

Antje Jackeléns tid som ärkebiskop lider mot sitt slut och efter åtta år av smekningar medhårs från medierna har Upsala Nya Tidning publicerat en intervju som är långt ifrån de vanliga hyllningsreportagen. Här avslöjar sig Antje Jackelén som en alldeles osedvanligt egenkär och maktfullkomlig individ. Men inte bara i själva intervjun – utan än mer i det mejl hon själv skrev till tidningen och där hon uttryckte sitt missnöje med den färdiga intervjun. Ett mejl som alla nu kan läsa eftersom det har begärts ut som en öppen handling och finns på kyrkligdokumentation.nu.

Sverige har fått en ny regering. Men var det verkligen folkets vilja att avsätta den socialdemokratiska regimen? Det kan man minsann inte vara säker på. Enligt den före detta klimat- och miljöministern Annika Strandhäll kan valutgången nämligen vara ett resultat av manipulation på sociala medier. Det framkom när hon intervjuades av Anders Holmberg i SVT programmet 30 minuter, som sändes onsdagen den 20 oktober.

Eslövs centrum har blivit en plats dit ingen vill gå. Varför? För att sexåringar hänger i stan och förstör. Ja, du läste rätt. Sexåringar har tagit över det offentliga rummet. Plötsligt har vi alltså inte bara unga vuxna kriminella och tonåriga gangsters att bekymra oss över – utan även sexåringar som tillåts löpa amok.