Patrik Engellau

Två olika mått på migranters inträde på arbetsmarknaden är nu allmängods. Det ena är Riksdagens utredningstjänsts uppgifter till riksdagsman Staffan Danielsson att 25 procent har helårsarbete efter åtta år i Sverige och 34 procent har helårsarbete efter 15 år. Helårsarbete kan vara på hel- eller deltid. Det andra måttet, som på något sätt var vedertaget fram till denna rapport från utredningstjänsten, var att hälften av migranterna kommit i arbete efter sju eller åtta år. Vad ”komma i arbete” betyder är oklart. Det kan exempelvis vara att under någon kortare period ha gått en kurs hos Arbetsförmedlingen. Utredningstjänstens uppgift känns stabilare.

Patrik Engellau

Eftersom biståndsminister Isabella Lövin är påtänkt som nytt miljöpartistiskt språkrör och kanske vice statsminister tar jag mig friheten att återigen publicera den här texten om denna framstående kvinna.

Först tänkte jag rubricera den här krönikan ”Hur djävla dum kan man bli?”, men sedan hölls jag tillbaka av min mammas goda uppfostran och min motvilja mot att approchera regeringsmedlemmar som om vi hade umgåtts på erkänt oförskämda sociala medier.

Patrik Engellau

(Denna artikel har nyligen publicerats i Axess 3/16.)

I Axess nr 2/16 utnämner Torbjörn Elensky ”tredjevärldismen” till en av Sveriges ”överideologier” tillsammans med sådana idékoncept som demokratin, feminismen och antirasismen.

Tredjevärldismen är det där med att (med mina ord) u-länderna på något vis är mer rättfärdiga än i-länderna eftersom de senare byggt sitt välstånd på förtryck och utsugning av de förra och att de senare därför har en skuld till de förra. Sveriges anslutning till synsättet började med Palme och har utvecklats genom årtiondena och nu nått triumfatoriska höjder exempelvis genom Wallströms feministiska beslut att erkänna Palestina.

Patrik Engellau

Jag ska inte påstå att jag är expert på företag – vem är det? – men jag har en del erfarenhet, inte minst som ägare av en börs för små och medelstora företag, där jag rätt nära kunnat följa ett stort antal företags öden.

En provisorisk lärdom jag dragit är att när ett företag verkar bra så är det ofta mycket bättre än det inledningsvis tycks vara. Om man rotar i ekonomin och företagets situation så ser allt ännu ljusare ut än man först trott.

Även det omvända gäller. När man anar att något inte står rätt till i ett företag visar det sig häpnadsväckande ofta att verkligheten är ännu värre, vilket man upptäcker om man snokar och gräver.

Patrik Engellau

Det fanns en tid, jag minns den som igår, när invandringen ansågs värdefull och en god affär för Sverige eftersom invandrarna påstods vara så välutbildade. Syrierna var läkare praktiskt taget allihop och Sveriges stora problem var att vi inte tog vara på alla irakiska civilingenjörer utan förvisade dem till att köra taxi.

Den tiden är förbi sedan några månader. Den luttrande insikten att migranterna på det hela taget har dålig utbildning med många analfabeter sprider numera förstämning i migrofila (invandringsvänliga) kretsar.

Patrik Engellau

Jag blir rätt ofta kontaktad av läsekretsen. Många frågar vad de själva kan göra för att påverka situationen i Sverige (”Jag har ingen lust att ruttna bort utan att ens ha försökt få styr på landet”). Jag hade nyss ett möte med två personer och följande idé, som härmed går på remiss till läsarna, tog form. Idén bygger på den möjligtvis naiva tanken att demokratin kan förmås att fungera om dugliga och målmedvetna människor, som läsarna på den här sajten, engagerar sig i politiken.

Patrik Engellau

Mitt husorgan Dagens Nyheter förklarar att Ryssland numera, genom sin ”alltmer intensiva psykologiska krigföring”, är mer bakslugt illasinnat än någonsin. Ryssland ”lägger stora resurser på att vilseleda och förvilla sin egen och andra länders befolkning”. Såväl försvarsminister  Peter Hultqvist som inrikesminister Anders Ygeman vill ”motverka sådana här kampanjer” och ”destabiliserande information”. Det känns bra. Jag kanske skulle bli sosse i alla fall.

 

 

 

Patrik Engellau

Politiker har egentligen bara två verktyg i sin verktygslåda: budgetar, alltså pengar som ger dem möjlighet att köpa saker, samt lagstiftningsmakten, som gör det möjligt för dem att skriva och ändra regler. Dessutom kan de uttala besvärjelser, ofta på temat att ”vi måste” göra något som de inte kan göra.

Alltfler samhällsproblem verkar vara av en typ som inte låter sig lösas med hjälp av pengar och regler (och självklart inte med besvärjelser). Skolan är ett exempel. Skolans problem är en sjuk kultur med demoraliserade lärare, föräldrar som abdikerat från sitt föräldraansvar och elever med försvagade lydnadsgener. Då hjälper det inte med mer pengar eller fler föreskrifter från skolmyndigheterna.

 

 

 

Patrik Engellau

När jag först började berätta om Sverige för min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro snörpte hon på munnen. Efteråt har hon förklarat att hon inte trodde på mig. Inget land kan vara så korkat hade hon sagt sig. Men hon ville inte vara oartig nog att öppet ifrågasätta mina beskrivningar. Jag var ju ändå en betalande elev.

Det där var snart två år sedan. Hon har sedermera blivit varse. Dels har hon forskat lite om Sverige på internet, dels har hon en brasiliansk kompis i Malmö, en person som i kraft av sin nationalitet framstår som mer tillförlitlig för min lärarinna, och kompisen säger att jodå, svenskarna är faktiskt knäppa.

Patrik Engellau

Jag är oense med de flesta på en viktig punkt, nämligen huruvida politiska partier behöver genomtänkta politiska program. Jag anser att partierna borde ha sådana program på varje område som de tänker sätta tänderna i, till exempel skola, invandring, integration, energiförsörjning och så vidare.

Partierna har nämligen inga seriösa program – eller ännu hårdare: jag hävdar att inget politiskt parti har något seriöst program på något enskilt område. Jag har hittills inte stött på någon medborgare, varken bland engagerade politiker eller vanliga väljare, som haft några invändningar mot att partierna saknar program. Eller så kanske folk tror att partierna faktiskt har program.

Patrik Engellau

Så här skriver myndigheten Sveriges Domstolar:

I Sverige har vi tre typer av domstolar: de allmänna domstolarna som består av tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen, de allmänna förvaltningsdomstolarna, det vill säga förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen, samt specialdomstolarna som avgör tvister inom olika specialområden, till exempel Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen.

De allmänna domstolarna hanterar mål där staten varken är förövare eller offer utan bara domare. Förvaltningsdomstolarna hanterar mål där staten är en av parterna och domare tillika. Låter det snurrigt? Staten både part och domare? Är staten då inte jävig? Kan man tänka sig annat än att staten tid efter annan dömer till sin egen fördel? (Systemet inrättades av den enväldige konungen Karl XI och finns Sverige och Finland, som då var en del av Sverige, samt i ett antal andra länder.)

Patrik Engellau

Ibland blir jag bedrövad och upprörd över regeringens sorglöshet inför Sverige kris – betänk att statsministern nyligen i Financial Times betonade hur ”surrealistiskt” det är att medborgarna oroar sig när allt är på väg åt rätt håll med nationen – och över att oppositionspartierna knappt vill opponera och i varje fall inte vill ta makten och regera.

Men jag borde inte bli förvånad, ty detta är precis vad man kan förvänta sig om min analys av Sverige är korrekt.

Patrik Engellau

Den 24 november förra året insåg regeringen att migrantsituationen var ohållbar och beslöt att vidta åtgärder. Den officiella linjen var att Sveriges migrantpolitik tillfälligt skulle ”anpassas till minikrav enligt internationella konventioner och EU-rätten”.

Det finns en utbredd föreställning i nationen om att något sådant faktiskt också inträffat och att detta, i kombination med ID-kontrollerna på Kastrup, fått det resultat som empiriskt kan iakttas, nämligen att antalet asylsökande per vecka gått ned från över tio tusen till några hundra sedan förra hösten.

Men betrakta följande diagram från EUs egen statistik över antalet asylansökningar per månad år 2015 till EU-länderna sammantagna.

Patrik Engellau

Livet består inte bara av de storskaliga, rubrikbraskande skeendena – migration, skola, krig, presidentval och sådant där – utan också av vardagens – fast i det här fallet helgens – förtretligheter och eventuella glädjeämnen.

På påskdagen la mitt mejlprogram av. Det heter Mozilla Thunderbird och är inställt på att hämta och skicka mejl via en Microsoftportal i det så kallade Molnet, vilket betyder en server någonstans i världen (tror jag). Thunderbird-programmet på min dator blev helt enkelt inte insläppt i portalen. Pärleporten var obönhörligt stängd.

Jag mekade efter bästa förmåga. Datorer är luriga även om de försöker vara hjälpsamma för de ger sällan särskilt exakta besked och en del av beskeden är felaktiga. Till exempel hoppade det upp en ruta som sa att mitt lösenord till molnportalen gått ut, men det trodde jag inte på eftersom andra program som Word kunde ta sig in i portalen med det gamla lösenordet.