En fot i varje parti?

8-26-13_11971
Patrik Engellau

Jag blir rätt ofta kontaktad av läsekretsen. Många frågar vad de själva kan göra för att påverka situationen i Sverige (”Jag har ingen lust att ruttna bort utan att ens ha försökt få styr på landet”). Jag hade nyss ett möte med två personer och följande idé, som härmed går på remiss till läsarna, tog form. Idén bygger på den möjligtvis naiva tanken att demokratin kan förmås att fungera om dugliga och målmedvetna människor, som läsarna på den här sajten, engagerar sig i politiken.

Låtsas att vi har en lokal DGS-ordförande på flera orter i Sverige. Vi börjar med Stockholm som experimentverkstad. Henrik är ordförande.

Via den här sajten inbjuder Henrik till en subskriberad lunch centralt i Stockholm. De som vill delta förklarar varför de vill delta i ett mail till Henrik. Henrik väljer ut 20 – 25 personer.

På lunchen säger Henrik ungefär så här:

Nu ska vi gemensamt påverka politiken. Det ska vi göra genom att dela in oss i grupper. Varje grupp bestämmer vilket parti den vill ansluta sig till. Sedan går vi in och påverkar. Eftersom gruppen består av flera personer behöver deltagarna inte känna sig ensamma när det blir diskussion i partiet.

Sedan träffas grupperna på en sådan här lunch en gång i månaden och diskuterar respektive grupps erfarenheter av partiarbetet och lägger upp det fortsatta engagemanget i de olika partierna, till exempel vilka frågor de ska driva i respektive parti.

Jag tror att vi måste ha någon sorts gemensam ideologisk plattform. Jag har hittat en i en bok som visserligen har några år på nacken men som jag tycker funkar bra även idag. (Se efter texten.)

Läsare, skulle ett sådant projekt vara intressant? Skulle det ha en chans att lyckas? Skulle du ställa upp? Säg vad du tycker i kommentarsfältet.

Ideologisk plattform
Vårt samhälle befinner sig under stark förändring. Förändringar i samhället – globalisering, kunskapssamhälle, migration, flexibilitet, nätverksekonomi och så vidare – kräver politisk anpassning, men också ledarskap.

 

Positiv människosyn
Alla medborgare är kompetenta att själva råda över sina liv. Detta är en positiv människosyn och innebär att alla människor är kapabla att bestämma över och ta ansvar för sina liv. Politikens uppdrag är att möjliggöra detta, inte att erbjuda attraktiva alternativ till eget ansvar.

 

Fria medborgare
En primär uppgift inför framtiden är därför att ge makt och ansvar åt de enskilda medborgarna, att stärka deras värdighet som människor. Det gäller i alla situationer: familjeliv, kultur, företagande, arbetsliv. Just detta, den positiva människosynen, måste vara den gemensamma nämnaren för alla delar av det framtida samhället.

 

Förnyelse av demokratin
Det råder en klyfta mellan folk och elit i det svenska samhället. Det finns inte längre någon välfungerande mötesplats där medborgarna kan diskutera fram lösningar på gemensamma problem. Länge sköttes detta uppdrag av de politiska partierna. Men idag är dessa inte tillräckligt välförankrade i det svenska samhället för att kunna fullfölja detta uppdrag. Medborgarna bör få ett ökat inflytande både över politiken och över sina egna liv.

 

Personlig frihet
Endast den personliga friheten kan säkerställa att medborgarna utvecklas till aktiva och initiativrika människor. Det personliga ansvaret är frihetens andra sida. Demokrati förutsätter medborgare som inte bara vill utan också kan ta personligt ansvar.

Människor är olika, med olika förutsättningar fysiskt, psykiskt och intellektuellt, med skilda uppfattningar om det värdefulla i livet och med skilda mål för sin utveckling. Alla försök att stöpa människorna i enhetliga formar är därför dömda att misslyckas.

 

Jämlikhet
Det svenska samhället bör vara ett jämlikt samhälle. Där råder lika rättigheter och lika möjligheter för alla och envar.

Men jämlikhet är inte likformighet eller tvång för alla att utnyttja sina rättigheter på samma sätt. Jämlikhet innebär inte att alla måste bete sig lika, utan att alla ska få chansen att utvecklas efter sina egna förutsättningar. Jämlikhet innebär inte detsamma som utjämning till varje pris.

Vi godtar skillnader mellan människor som grundas på olika arbetsinsatser, yrkesskicklighet, ansvar eller initiativkraft.

 

Välfärdssamhälle
Det bör vara en uppgift för det allmänna att ansvara för att ingen medborgare lider nöd, men inte att det allmänna har ansvar för enskilda medborgares inkomster.

Ett välfärdssamhälle ska inte innebära att folk hindras från att berika sig och ta sig fram i tillvaron. Det viktiga är att ingen gör detta på någon annans bekostnad eller genom att kränka någon annans rättigheter. Det viktiga är att alla får chansen att förkovra sig för att kunna stå på egna ben.

 

Entreprenörskap
En av politikens främsta uppgifter är att ta till vara den entreprenöranda som finns hos folket. För närvarande ses de många små och medelstora företagen enbart som framtida sysselsättningsskapare. Men entreprenörskapet åstadkommer inte bara sysselsättning, utan framför allt välstånd och välfärd. Företagandet representerar en omistlig dynamisk faktor för samhällets utveckling.

70 reaktioner på ”En fot i varje parti?

  1. B i r g i t t a skriver:

    Tanken är verkligen god. Men för att lyckas inom rimligt tidsperspektiv (tungrott och segdraget i partierna) krävs nog en alldeles speciell taktik – helt nya grepp.
    Det är väl närmast rikspolitiken du åsyftar här eller?
    Kommun – Landsting – Rikspolitik.
    Jag tror påverkan på de enskilda politikerna är en snabbare väg. Ordna möten och bjuda in speciella/utvalda politiker. Skriva motioner tillsammans med dem mm
    Vore intressant om en lobbygrupp med tyngd från gräsrötter kunde skapas.
    Just nu tror jag ett kreativt drag är att ge Finn Bengtsson (m) som startade Riv DÖ ett starkt stöd för att få en lösning så demokratin gäller och den rödgröna minoritetsregeringen åker bort.
    Bara några tankar från mig som gör allt för att påverka på mitt sätt 🙂

    Gillad av 3 personer

    • Gunnar skriver:

      Finn Bengtsson har ett oförtjänt gott rykte bland kommentatorerna här på DGS. Jag har skrivit till honom – han svarar inte. Och vad jag vet har FB inte gjort ett skvatt för att söka förhindra massinvandringen. Tyvärr, finns ingen i moderaterna som det går att lita på. Samma skrot och korn överallt.

      Gillad av 4 personer

    • B i r g i t t a skriver:

      Kom på en idé just nu. En etablering av grupper á la det goda samhället (DGS) skulle kunna rapportera in befintliga ”tokigheter” p-gr.a. politikers beslut och sedan lyfta fram dessa. Tänker på tex könsuppdelningar på offentliga platser som badhus, fritidsgårdar mm
      DGS-grupperna skulle kunna jobba i temaområden med särskilt fokus på jämlikhet, äldres och barns villkor ….
      DGS skulle kunna ta fram en handlingsplan med råd om tillvägagångssätt för sina grupper
      Resultatet av detta blir dokument som BESKRIVER VERKLIGHETEN i våra kommuner. Det kan bli ett starkt påtryckningsmedel.

      Gilla

    • Hedvig skriver:

      Vi har ingen tid att förlora. – Jag kan inte tänka mig en mer effektiv väg än att vi som läser DGS går med i SD-partiet och bidrar med den kompetens och höga etiska svansföring, som de flesta av oss besitter.

      Gilla

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Alla idéer är bra (utom de dåliga) och till er som alltid säger: ”det går inte ! ” vill jag komma med följande uttömmande svar: Det vet vi väl för f-n inte innan vi har provat !
    Skämt åsido:
    Avståndet mellan härskare och undersåtar kan tyckas vara längre än någonsin, men det är inte helt sant att så är fallet.
    Problemet som ger uttryck i starkt egoistiska tankebanor är att samhällets företrädare har med tekniska landvinningar lyckats komma undersåtarna in på skinnet.
    Sateliter, it-teknologi, masshantering av information( så här i deklarationstider), en väl utbyggd infrastruktur som både kan brukas och missbrukas.
    Historiskt sett har avståndet mellan makthavare och vanliga medborgare aldrig varit kortare än idag.
    Förr om åren rådde plikt på att infinna sig till högmässan, om inte för att bli frälst, att ändock tvingas ta del av de värdsliga påfunden, där prästen utgjorde en slags ”pressavdelning” för maktens strukturer.
    Idag finns helt andra effektiva metoder att hålla undersåten ” i herrans tukt och förmaning”.

    Samtidigt, i samma samhälle, i samma tidsålder, i samma sammanhang, tycks avståndet mellan undersåtar och makthavare aldrig varit längre än idag.
    Vi har väl alla upplevt hur makthavare och dess hantlangare med tekniska landvinningar lyckats utestänga all onödig yttre påverkan i sitt revir. Hur många av oss undersåtar har inte åkallat ”mörkrets krafter”, efter att ha blivit psykiskt misshandlad av skatteverkets moderna talstyrda telefonväxel, som ändå endast leder till frasen ”du behåller din plats i kön” ?

    Det är samma avstånd det handlar om. men beroende av vilken riktning vädjande om uppmärksamhet tar, är det helt skilda förutsättningar.

    Därav menar jag att idén om att försöka med hjälp av er modell hitta en mer framkomlig väg till makthavaren är av godo och låter sig väl prövas.
    Då det har ambitionen att påverka, kommer naturligtvis etablerade maktstrukturer att försöka förhindra liknande uppslag. Jag säger bara DÖ !!

    Gillad av 2 personer

  3. Erling skriver:

    En mycket intressant idé. Det är ju solklart att politiken av i dag inte fungerar. Se på miljöpartiet. Men se även på alliansen, de vill ju inte ta ansvar utan taktiserar bara. Landet går utför, det ser vi på hur utlandet bedömer oss. Men även kalla fakta talar sitt tydliga språk inom skolan, vården, polisen, rättsväsendet etc. Vi måste jobba strategiskt för landets bästa, och idén är absolut värd att pröva.

    Gillad av 2 personer

  4. Birgitta Åkesdotter skriver:

    Det är nästa så jag måste skratta lite. Det som beskrivs stämmer väl med min syn på tillvaron i hemlandet genom åren. Det blir prima om ni testar detta koncept. Inget att förlora, allt att vinna. Om bara ett år är det troligen ett par miljoner gelikar eller fler!

    Gillad av 2 personer

  5. Boris skriver:

    Spännande förslag. Det är väl så islamisterna som nu dyker upp lite varstans har jobbat. Eller nätverken i Södertälje där samma Assyriska familj dyker upp både till höger och vänster inom politiken med det överordnade syftet att gynna familjen.

    Gillad av 8 personer

  6. Göran Fredriksson skriver:

    ”Idén bygger på den möjligtvis naiva tanken att demokratin kan förmås att fungera om dugliga och målmedvetna människor, som läsarna på den här sajten, engagerar sig i politiken.”

    Den idén är inte naiv.

    Men det finns gott om målmedvetna och dugliga människor i politiken redan nu så det är inte ett problem som behöver lösas. Problemen ligger snarare i framväxten av en politisk klass med egna klassintressen som skiljer sig från väljarnas. En politisk klass som beslutar om sina egna förmåner på skattebetalarnas, istället för partimedlemmarnas, bekostnad och på en nivå som ligger högre än yrkespolitikernas alternativ utanför politiken samt den därmed följande centraliseringen av makten inom partierna. Och på att politiker på hög nivå tas om hand av klassen, oavsett partitillhörighet, när de förlorar val genom tilldelning av offentliga uppdrag. Se t.ex. hur Ullenhag aningslöst offentligt meddelade att han gärna tog emot en ambassadörspost som belöning för sin resultatlösa ministertid.

    Den politiska klassen är alltför stark och sammanhållen för att den skall ge utrymme för en förändring på det förslagna sättet.

    Gillad av 10 personer

    • Hedvig skriver:

      Nog tror jag att en demokratisk och växande folkrörelse i stil med den som Patrik Engellau föreslår, skulle kunna få den alltmer slutna och inåtblickande politiska klass som du beskriver, att börja lyssna på andra än sig själva och varandra.
      Vi plågas idag av ett demokratiskt underskott, där avståndet mellan den alltmer självtillräckliga och lomhörda politikerklassen och medborgarna växer.

      Jag läste för några år sedan en kritisk ledare i SVD som lyfte fram just det här problemet, som ett resultat av att allt färre medborgare idag blir partimedlemmar. Och att det därför inom varje parti är en liten maktelit som fattar alla beslut. (Vi fick f.ö. häromdagen veta att det också gäller i det jämställda och feministiska MP-partiet).
      En viktig orsak till att små partieliter utvecklats är, att våra politiker bestämt att kraftigt öka partibidragen. Som den f.d. arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin enligt SvD uttryckt, är ju riksdagsvalen vart fjärde år egentligen onödiga!

      Den f.d. riksdagsledamoten Anne-Marie Paulsson formulerar i en intervju med Anita Kratz viktiga demokratifrågor att ta itu med, för att minska det demokratiska underskottet.

      Gilla

  7. Anna-Karin Hjelm skriver:

    Bra idé. Vi är nu så många, som inser att något måste göras. Jag tror även, att många är villiga att aktivt ta del i politiken, men att det idag inte finns någon plattform för detta. Själv försöker jag påverka genom insändare och inringning till radio. Inser fasligt väl att detta ger föga. Arbetar som tandläkare( ja, jag försöket även påverka patienterna….minst motstånd är med borr i hand och salivsug i mun…) men närmar mig pensionsålder och då skulle mycket tid kunna anv. till politiskt arbete. Känner stor oro inför framtid för barn och barnbarn.

    Gillad av 8 personer

  8. Gunilla skriver:

    Bra och inte bra. Är det ett embryo till ett nytt parti eller till en folkrörelse? Grupper med personer har redan dragit igång Folkets Demonstration. Media skriver skit men det är faktiskt vanliga deltagare precis som vi. Och de uppräknade plattformarna är bra men det finns idag alltför stora grupper som inte delar dem. ‘Land ska med lag byggas’ sägs det. Lagstiftningen behöver förstärkas. Vi kan inte i mångkulturens namn tillåta parallella lagrum, som idag., där religiösa och antika kulturyttringat tillåts räda över svensk lag. Rättsväsendet och polis måste förstärkas så att samhället kan upprätthålla lagen. Allt detta har SD drivit länge. För de som, fortfarande, har svårt för SD så har jag läst om ett nytt parti som heter Borgerlig Framtid. De har en hemsida.

    Gillad av 3 personer

  9. larslindblog skriver:

    Jag var en gång medlem i (M) och att som vanlig medlem påverka var obefintlig , men det kan ju berott på bristande karismatisk utstrålning…(ha-ha) ,men den extrema vänstern har ju lyckats infiltrera tidningsredaktionerna och SR/SVT och även rättsväsendet.
    Man kan iaf se hur en partiledare kan ändra hela partiets politik. Partiledaren uttalar sig för hela partiet men framför egentligen sina egna åsikter. Palme drev hela (S) kraftigt åt vänster .,Reinfeldt öppnade för oreglerad invandring och Annie Lööf framförde att Sverige borde kunna tänka sig 40 miljoner immigranter samt månggifte…
    Men i Sverige har skutan redan gått på grund ,och hela besättningen såväl som lotsar och kaptener måste bytas ut. Hur man gör det när passagerarna inte ens vill inse fakta ??

    Gillad av 4 personer

  10. Aha skriver:

    Mycket lovvärt och mycket angeläget att denna blogg försöker få till stånd praktiska lösningar som utmanar, eller snarare kompletterar, det befintliga politiska systemet.
    I kombination med omfattande mediamanipulation har Sverige hamnat på avvägar.
    Det demokratiska underskottet är stort så initiativet är välkommet.
    Gärna mer av sådant.

    Upplägget med lokala stödtrupper, olämpliga associationer undanbedes, är mycket intressant. Dit går det nog alldeles utmärkt att komma, problemet uppstår kanske när man söker inträde i något parti. Kommer man att bli mottagna? Man bör köra med öppna kort.

    Ett nytt påverkansparti bör exploatera den nya tekniken. Med telefonmöten och Internet kommer man långt i avsaknad av möteslokaler.

    Den ideologiska plattformen verkar okay för min del, bör dock gås igenom för en slutjustering.

    Förslaget bör prövas och då kanske börja med att sondera terrängen med de befintliga partierna. Hur ser de på förslaget?

    Gilla

  11. pllay skriver:

    När jag läser ditt inlägg så är det första som slår mig att:
    Patrik vill testa vårt demokratiska sinnelag!
    Han föreslår en handlingsplan, identisk med islamisternas och kulturmarxisternas, mullvadens.
    Infiltrera, verka i det fördolda, gynna sina vänner, ta över makten och sedan visa sina kort.
    Ett handlingssätt som står i direkt motsats till demokratins idéer om yttrande och åsiktsfrihet samt också mot våra kristna och förkristna förställningar om ärlighet och hederlighet.
    Det får bara inte vara så att den gode Patrik tagit till sig fiendens synsätt!
    Alla dina förslag och punkter är goda, men de måste drivas i det öppna, debatteras öppet och få allmänhetens gillande, gärna i fora som detta innan fler kan ta till sig att demokrati lever i det öppna samhället, inte i det fördolda, och sedan sprida de demokratiska idéerna vidare.
    Vi måste greppa ormens huvud, vi måste öppet visa hur totalitärt Sverige nu är.
    Vi har inte medias medverkan eller sympati, men vi har än så länge tillgång till nätet.
    Om vi nätverkar och på det sättet skyddar varandra från de värsta konsekvenserna av maktens mobbning kommer vi längre.
    Det är med öppenhet, moral och rakryggad hederlighet vi demaskerar de totalitära krafterna i samhället och ger demokratin en möjlighet att återinföras.

    Gillad av 6 personer

    • Mormor skriver:

      Tycker också att det är snyggare att jobba öppet, t ex i befintligt parti som redan har den beskrivna agendan, dvs Borgerlig Framtid. Massor av arbete har redan lagts ner för att skapa detta fortfarande nästan okända parti. Läs partiprogrammet och om ni känner er hemma med det, var med och jobba för att det ska bli en verklig spik i skon för våra maktkolosser.
      Men jag är med på allt… Om Patriks förslag går vidare till verklighet så hör jag nog av mej dit också. (Hoppas då på att ngt händer i Göteborgsregionen.) Situationen f n är hälsovådligt frustrerande.

      Gillad av 1 person

      • Boris skriver:

        För mig framstår borgerlig framtid som ett parti för dem som insett att SD haft rätt hela tiden men är för stolta för att erkänna det.

        Gillad av 1 person

      • Ingrid Skovgaard skriver:

        Läste om Borgelig Framtid och tänkte först JAAA! och så blev det tvärnit. Är det inte ett utslag av traditionellt vänsterbeteende? Vänstern har ju alltid skanderat ”enade vi stå – söndrade vi falla” och sedan förökat sig medelst delning. En ny fraktion med lite fler bokstäver i namnet ska bli mera renlärig och göra upp med dåligheter. Eller för att citera Lenin ”makt korrumperar – absolut makt korrumperar absolut”. Alltså vad säger att det persongalleri som Borgelig Framtid visar upp skulle vara mera motståndskraftigt? Miljöpartiet – ett klockrent exempel – ”partiet som aldrig skulle bli som de andra” låter nu sina hjärtefrågor falla som dominobrickor – allt för att klamra sig fast i maktens boning.

        Det är lätt att falla ihop på Närkeslätten och stöna ”Det går aldri’!” Å andra sidan vore det att ge upp och kasta in handduken i förtid. På’t igen! Hur gör vi? Jag är med Patrik (räknar in mig i de frustrerades skara) men hur komma undan ovanstående?

        Gilla

    • Jan Molin skriver:

      Du skriver: ”Vi måste greppa ormens huvud, vi måste öppet visa hur totalitärt Sverige nu är.” Ja visst är det så. Svenskarna i gemen har under sossarnas regimer blivit ordentligt tyglade som av forna envåldshärskande kungar.
      Roland Huntford, engelsk journalist, bodde i Sverige i 8 år på 60-talet. Han skrev därefter boken The New Totalitarians. Jag fann boken långt nere i källarvalven på Carolina Rediviva i Uppsala.
      Från Wikipedia:
      ”Det blinda Sverige 1972 är en översättning av The New Totalitarians som 1971 utgavs av den brittiske journalisten och historikern Roland Huntford (svensk översättning av Åke Ohlmarks). Boken är en översikt över Sveriges sociala och historiska utveckling, där Huntford kritiskt jämför den snabba sociala omvandlingen i Sverige under 1950- och 1960-talen med Aldous Huxleys dystopi Du sköna nya värld (1932). Huntfords huvudtes var att Sveriges socialdemokratiska arbetareparti förlitat sig mindre på våld och hotelser, som de gamla totalitära staterna gjorde, utan snarare på smygövertalning och mjuk manipulation, på social ingenjörskonst. Inverkan av staten blev tydligt i de mest privata angelägenheter, i områden som tidigare inte nåtts av politisk kontroll.”

      Gilla

  12. Verdandi skriver:

    Exakt så arbetar islamisterna. De anser att de har en liknande plattform i Koranen. Det är förstås ohederligt eftersom man går med i ett parti för att man tror på dess grundvärderingar och inte av något annat skäl.

    Vill man påverka politiken bildar man ett parti med ett program för hur man vill åstadkomma sina visioner för samhället. Det räcker aldrig med någon flummig gemensam värdegrund. Man måste leverera detaljsvar på frågor som hur högt beskattat arbete ska vara, hur man bedömer vem som måste bidra med arbete och vem som är ‘befriad’ och hur man ska använda den gemensamma ‘skattekistan’ osv

    Gilla

  13. Samuel af Ugglas skriver:

    Lovvärt att så många upptäckt att det är något fundamentalt fel med ”socialistdiktaturen” i Sverige.
    Det finns bara en lösning. Se till att väljarna får sista ordet i lagstiftningen och inte en gång var 1461 dag utan alla dagar 365 dagar om året. Schweiz är ett bra exempel!

    Gillad av 2 personer

  14. Hortensia skriver:

    Ett fantastiskt bra förslag, Patrik! Jag misstänker, precis som Boris, att du inspirerades av islamisternas framgångar? Undrar dock hur en samling pålästa, åsiktsstinna och frispråkiga DGS:are ska lyckas undgå brännmärkning och uteslutning ur de aktuella partierna? Och vem skulle frivilligt ansluta sig till Feministiskt initiativ? Enligt min bedömning närmast att betrakta som ett kamikaze-uppdrag, men friskt vågat… 😀

    Gillad av 1 person

  15. Johan skriver:

    Mycket bra idé. Jag är klart intresserad att bidra om det blir verklighet. Precis som någon annan uttryckte är det enda frågetecknet tidsaspekten: utvecklingen går snabbt nu och det gäller att komma snabbt framåt i det här arbetet också.

    Gilla

  16. Jan Andersson skriver:

    Jag gillar denna ide väkdigt mycket, utom:
    Stockholmsperspektivet är långt ifrån representativt för resten av landet.
    Under luncher snackar man bara skit. Hungriga människor förändrar.

    Gilla

  17. Verdandi skriver:

    Skickar ny kommentar då den förra kanske var för kontroversiell.
    Man går med i ett parti om man instämmer med partiprogrammet. Inte av några andra skäl. Visst kan någon enstaka punkt avvika från ens uppfattning men på det stora hela måste man skriva under på partiets idéer. Allt annat är fel.

    Om folk hör av sig till DGS och undrar vad de kan göra så kan de ju börja med att mejla politiker som föreslagits och demonstrera för nyval.

    Gilla

  18. Gunhild skriver:

    Här är mitt lilla bidrag, som mer utgörs av en beskrivning över sakernas tillstånd, men mynnar ut i en from förhoppning – att vi äntligen skall förmås att börja lyssna till varandra;

    Förr talade man om ett osynligt glastak. Det ersattes snart av en åsiktskorridor. Medborgarna sorterades upp i prima och sekunda. De som höll måttet, sågs som prima.

    Men även åsiktskorridorer förändras. Debatter har nu fastnat i låsta positioner. Bär stelhetens prägel. Som järnrör och allmänt utdelad stigma.

    Vi har fått två olika samhällsgrupperingar, instängda i två skilda världar. Vi har byggt avstånd mellan människor. Som löper rakt igenom familjer och vänkrets. Som spränger.

    Grupperna är inneslutna i var sin ekokammare. Rop från den ena hörs inte av den andre.
    Den egna röstens eko studsar, innehållslöst tillbaka. Mellan kala väggar.

    Två polariserade världar har växt fram. I den ena återfinns etablissemanget. De drivs av sanningen, med stort S. Den som de anser sig ha funnit. Och då behöver man inte längre lyssna. Annat än till sitt eget eggande eko.

    I den andra kammaren finns de som tvivlar. Rentav är rädda. Och oroas över annorlunda tider. Som undrar. Står allt rätt till. De tänker gärna själva. De gräver. Tar reda på fakta. Försöker tolka och förstå. Och frågar sig. Vart är vi på väg.

    De ropar ut frågor. Men har sällan några egna säkra svar. De ser ingen absolut sanning.
    De ser hundratals olika kulturer. Var och en med sin värdegrund. I konkurrerande med andras. Själva famnar de endast en utav dem. Den egna. Den de fötts att leva i. Som hämtat färg från deras egen historia.

    Där den ena ser entydighet, ser den andre mångtydighet. Även motstridiga sätt att leva. Världen är ett lapptäcke. Med olika färg och nyanser. I olikhet ser de skönhet, men även risker. Som kan stegras. Rentav kollidera. Människor på flykt utgör resultatet av mänskliga krockar.

    Det har gett dem insikter. Att människan är komplex. Rentav motsägelsefull. Och en varelse som bygger kulturer. Och skapar mångfald. Som blir till ett signum för människan själv.
    I ideologier finner de det tankemässigt låsta. Människan fångad i absoluta termer.

    I hävdad sanning – i singularis – ser de en fara. För i entydigheten och i det självsäkra, reduceras människan själv. Även hög svansföring, skickar ut en varning. Ofta ser vi ett högmod hos makten. Det utgör i sig också en varningssignal. Att tala i absoluta termer är alltid farligt. I låsta självsäkra visioner, gömmer sig gärna fördärvet. Det bör få oss att tveka.

    Därför gräver de tveksamma djupt. Söker i information. Tar reda på. Ifrågasätter. Och letar. Söker faror och möjliga hot i färdens riktning. I det låsta anar de oråd. Och gör det gräv journalister är satta att göra. Men inte alltid gör. För många av journalisterna har samlats i sin ekokammare. Och många i etablissemanget finns också där. I den kammaren blir egen bekräftelse viktigast. I deras egna ekon finner de den bästa genklangen.

    Men både prima och sekunda är lika instängda. Bådas rop studsar tillbaka. Tillbaka till dem själva. Som ekon från hårda väggar. Och det har pågått länge. Hur blev det så här, kan man undra. Är behovet att ropa högst, det allra största. Att lyssna så mycket mindre. Att söka egen bekräftelse det viktigaste. Och då lyssnar man bäst till sitt eget eko. Ju mer, ju högre man ropar. Vi tycks alla trivas i bekräftelsens garn.

    Vi lever nu alla i ekots tidevarv. I var sin ekokammare. Lyssnar mest till oss själva. Men en åsiktskorridor, hur smal den än är, borde kunna göras bredare. Och i den rör man sig ändå framåt. Om än i mycket små steg. Det gör man inte instängd i en ekokammare. Den leder oss inte ut. Men en breddad åsiktskorridor ger oss möjlighet att lämna vår ekokammare. Och kanske träffas igen. Ute i det fria. Och äntligen slippa höra alla höga ekon. Kanske få prima och sekunda att börja lyssna igen. Rentav samtala. Inte i absoluta termer. Utan mera att söka, tillsammans. Och rentav sluta att sortera.

    Gilla

  19. Fredrik Östman skriver:

    Maktpolitisk kan man lära sig mycket av extremvänstern. En dos trotskism. Ha det så roligt på era vuxendagis! Men borde infiltratörerna inte få en omfattande utbildning först? Varför förlita sig på amatörer, i god svensk anda säkert dumdrygt naivt välmenande, menlösa, maktlösa, velande, anpassliga i det sociala sammanhanget?

    Dessutom riskerar urvalet att bli skevt när det hela skall ske på franchise, där kan Ian Wachtmeister kanske sjunga en sång över John Bouvin och liknande figurer. Infiltratörerna kan vara infiltrerade.

    Gilla

  20. plq017 skriver:

    Bortsett från Borgerlig Framtid som enligt vad jag läst någonstans har som mål att vara ett direkt-demokratiskt parti, så är min uppfattning att ett sådant här initiativ är precis vad många partier fruktar. De förväntar sig att väljarna skall låta sig nöjas med litet utspelsrubriker i gammelmedia, M-väljare läser SvD och S-väljare Aftonbladet.
    Socialdemokraterna skulle förmodligen vara förmodligen minst illa rustade att möta väljare direkt, men både SD och M skulle nog ha svårt att hantera engagerade väljare.
    Behöva konkurrera om väljarna mellan valen i en politisk diskussion? Vilken förskräcklig tanke! Väljare som mer eller mindre forcerar fram partiprogram? Frågor och svar kommer att resultera i just ett partiprogram (som Patrik just konstaterat saknas hos partierna, i varje fall ett program som är publicerat).
    Har något sådant fungerat historiskt? Demonstrationerna på Norrmalmstorg till stöd för Estland, Lettland och Litauen (Måndagsrörelsen) var en sådan yttring som åtminstone nådde sitt mål. Demonstrationerna på Mynttorget mot fastighetsskatten får nog också sägas ha varit framgångsrika.
    Kan det fungera igen? Absolut, förutsättningarna för att skapa gräsbränder idag är mycket bättre än för tio år sedan. Idag kommer fakturorna med e-post till många, och en blogg och ett diskussionsforum har blivit standardprodukter. Konferenstelefoni är också väl spritt.
    Redan 25 brev i en så totalitär organisation Moderaterna kommer att väcka skräck.
    Kommer det att vara effektivt?
    Ja!

    Gilla

  21. MartinA skriver:

    Det som har förstört sverige är scocialliberalismen. Och så tror ni att lösningen på den här förstörelsen är MER socialliberalism? Ska man skratta eller gråta?
    Dessutom, det där var bara en knippe självmotsägande floskler. Välfärdsstat och eget ansvar står i direkt motsattsförhållande till varandra. Modellen som träder fram i dokumentet är bara ytterligare en orgie i socialism. Den här kabalen du föreslår kommer snabbt att börja tjäna sina egna intressen om den når framgång, och klä det i mer ytlig, sockersöt, vämjelig socialliberal retorik för att rättfärdiga sin plundring och parasitism på andra. Precis som vi ser idag.

    Om du vill förändra någonting så får du faktiskt börja med en mer realistisk och dupare analys av den mänskliga naturen än vad vi ser här.

    Gilla

  22. Sten Lindgren skriver:

    Bra initiativ tycker jag. Jag har länge känt att det måste uppstå något sorts agerande ur DGS och inte bara ord. Man måste börja någonstans och nätverksträffar är säkert en lämplig form. Flera andra har redan kommenterat detta med bra synpunkter och jag vill bara lägga till följande:
    Man ska akta sig för att bilda ett nytt parti eller liera sig med ett enskilt parti. Syftet borde vara att få till stånd ett informationsutbyte med ledande politiker och opinionsbildare för att på sikt kunna påverka opinionen. Någon annan väg finns inte är jag rädd för.

    Gillad av 1 person

  23. Thomas Jarlsbo skriver:

    Varför inte skapa en ständig och opolitisk ‘Sanningskommision’ bestående av ekonomer + några andra ur andra professioner, som publicerar just sanningar. Inga åsikter utan bara bevisbara sanningar deriverade från offentliga dokument och högklassiga utredningar och alltid med källhänvisningar.
    Det kan exempelvis gälla kostnader och intäkter för olika politiska projekt och lagar föreslagna av politiker.
    Och som sagt, inga åsikter, bara fakta så sanna att journalister och debattörer känner sig tvingade att hänvisa till denna kommission. Faktaresistensen inom politiker- och journalistkåren har på senare år varit mycket besvärande och är sannolikt roten till många av våra problem.

    Idén med ‘trojanska hästar’ är mycket bra, men kommer sannolikt att rasa under sin egen organisatoriska tyngd. Jag vill inte avskriva idén, men den är svår att få att fungera.

    Gilla

    • MartinA skriver:

      Ekonomer och andra exprter som kommer komma fram till sanningen att ekonomer är eminenta människor som förtjänar väldigt bra betalt. Ekonomer och andra exprter som kommer komma fram till att den verkliga saningen är att de som ger ekonomerna lukurativa sidokontrakt och fina anställningar efter deras tjänsteperiod är extra förtjänar att reglerna tar hänsyn till deras behov och verksamhet eftersom de utgör en extra produktiv del av samhället.
      Och det ekonomerna producerar är verkligen sanningar och inte åsikter. För det har ju självaste riksjustitieministern sagt och han borde ju ändå veta

      Jag är ledsen. Men den enda sanningen är att någon objektiv sanning ej finns i politik. Kampen om makt är hård. Och den korrumperar alla som på något sätt kommer i kontakt med den. Det enda vi kan göra är att berätta att ”objektiv journalistik” ej existerar. Ej kan existera. Om vi kan sprida den vetskapen är mycket vunnet.

      Gillad av 1 person

  24. Sixten Johansson skriver:

    Som flera här har påpekat skulle tillvägagångssättet kunna kallas infiltration eller entrism. Det är sant att om man vill påverka attityderna i en församling bör man vara några som medvetet stöttar varann – då vågar även andra lättare bryta med tidigare konsensus och ansluta sig till kontroversiella åsikter. Men tyvärr tror jag inte att dagens partier är särskilt påverkbara. De har en alltför stor och trög massa, de är toppstyrda och inte medlemsberoende. Från det lokala planet tar det lång tid att arbeta sig upp till rikspolitiken.

    Den gemensamma plattform som Patrik skisserar är nog alltför vag. Den kan inte tjäna som en sammanhållande och riktande kraft, särskilt inte om man dessutom vill arbeta inom flera befintliga partier. Det skulle behövas en konturskarp, provocerande, formellt och intellektuellt trovärdig och intresseväckande aktör, som kan samla in idéer och påverka både media och partierna och av allmänheten uppfattas som en klar ny stjärna. Om det visar sig att ett sådant embryo snabbt skulle kunna etablera sig som ett eget personvalsparti eller åtminstone kan påverka folks röstande (med pondus t ex uppmana folk att rösta på SD eller Borgerlig Framtid), då tvingas partistrategerna börja modifiera sin taktik och politik. Dagens vindar har sopat marken så att även många journalister skulle välkomna en intressant politisk inbrytare.

    Det finns utrymme för en klart konservativ, idépolitiskt medveten och sociokulturellt bättre påläst gruppering. Dess program behöver inte vara omfattande, men mycket skarpare utformat som ett tydligt alternativ till dagens överideologi (som i huvudsak är gemensam för alla åtta riksdagspartierna). Det viktigaste är att ta avstånd från dagens upplösande krafter, ismer och utopier och frankt skissera en avskalad men human nattväktarstat, kanske först planerad som en överbryggande krislösning. Empirism, pragmatism, successiv återkoppling, inga slutliga visioner. Vid sidan av migrations- och assimilationsfrågorna gäller det att våga ta på sig det gigantiska arbetet att utmana allmänhetens attityder och värderingar och utan omsvep förklara varför vi som nation nu inte har något annat val än att börja förflytta oss ett rejält stycke på överlevnadsaxeln.

    Gillad av 1 person

      • Sixten Johansson skriver:

        Ja, en nattväktarstat skulle bara garantera den yttre och inre säkerheten, inget mer, och så långt skulle jag inte vilja gå. Men inför de fullt möjliga dystopiska scenarierna kommer det kanske att upplevas som ett framsteg? Anarki är värre. Mångkultur är omöjligt annat än på ett mycket ytligt plan. Lojalitet, solidaritet, ett socialt kitt av normer och tillit är fundamentet. Men nu har kittet torkat ut och börjat spricka. Det osynliga och sköra blir mycket svårt att renovera.

        Gilla

    • MartinA skriver:

      Problemet är att det finns inget ”vi”. ”Vi” är inte längre en nation. Hur ska du kunna förändra världen om du börjar med en villfarelse?

      Gillad av 1 person

      • Drutten skriver:

        Enligt soldaterinran, som alla som genomgår svensk soldatutbildning måste delta i, finns ”vi” i olika former. Soldaterinran genomförs vid en högtidlig ceremoni och avslutas med nationalsången. Det minsta man kan begära är att politiker (riksdagsledamöter och ministrar) som har befogenhet att sända ut soldater i väpnad strid, skulle svära en motsvarande lojalitetsförklaring mot Sverige som nation och svenska intressen. Hur skall annars soldaten, som riskerar sitt liv för Sverige, kunna vara säker på att den som skickar ut honom eller henne i krig inte har andra lojaliteter.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        För att kunna återskapa ett större ”vi” måste de villiga ”vi” börja omskola de ovetande eller ovilliga. Omöjligt att veta hur det ser ut i folkdjupet, att pejla nationskänslans och den sociala förståelsens omfattning och djup. Jag gissar att cirka 30 procent nu förstår vad som står på spel och skulle kunna mobiliseras som de villiga ”vi”. Men räcker det? Jag började misströsta i höstas. Hur som helst blir nog de närmaste månaderna avgörande för prognosen.

        Gilla

      • pllay skriver:

        Du har så rätt, Sveriges urbefolkning har nu delats mellan människor, som ser ett värde i den svenska kulturen och en majoritet som stöder tanken att Sverige, dess folk och kultur saknar egenvärde, förutom att vi är så mycket bättre än alla andra och därför skall vi bjuda in alla som vill komma för att, medan de behåller sin egen kultur med balkongflygning, jihad, pizza och zigenarmusik, de skall med beundran och glädje ta till sig den svenska jämlikheten, den svenska feminismen, den svenska glädjen då skatten betalas, -Det är häftigt att betala skatt-.
        Ser det ologiskt, snurrigt och allmänt uppåt väggarna ut? Ja, majoritetens multikulti är grundad på fullkomligt vansinniga antaganden, logiskt och praktiskt omöjliga.
        Förmodligen är det också därför Sveriges tongivande elit så envist håller fast vid vansinnet, att erkänna det vore att idiotförklara sig själv, sitt parti, sina högre värden och sina lärofäder, ingen gör det utan smärta.
        Som alltid när åsikter och ställningstagande blir orubbliga slutar det med allvarliga konflikter, krig eller inbördeskrig.
        Och det är dit vi är på väg, det finns absolut ingen vilja till förnuft eller konstruktiva lösningar på Sveriges problem, endast dominans och utstötning av oss som tror och vet att multikulti aldrig fungerat någonsin eller någonstans i sociala grupper!
        Multikulti och nation är ord med motsatt betydelse, multikulti kan inte existera i en nation, multikulti kan under en övergångsperiod existera i ett kaos, ett kaos som övergår i en kulturs fascistiska dominans och multikulti försvinner, utrotas av den nya dominerande kulturen.
        Det är det kriget vi ser komma, då vår svenska tråkiga kultur skall mätas i kamp med de nya, spännande kulturer våra politiker lockar hit.

        Gillad av 1 person

      • MartinA skriver:

        @Sixten
        Mitt vi är etniska svenskar. Ni som vill forma ett ”vi” runt politikernas papperslappar betraktar jag som ett dödligt hot mot svenskarnas existens. Att försöka skapa ett ”vi” med hjälp av staten och politikernas papperslappar är väl snarast fascism? Att folket skall skapas genom staten, vad annat skulle fascism betyda?

        Gilla

      • MartinA skriver:

        @PPLAY
        Det enda jag ser att göra är att sluta mig samman med andra svenskar som vill finnas till som folk och invänta stormen. I det här läget så är jag positivt inställd till multikulti och ser med avsky och fasa på SDs politik. Assimilering i dagens läge betyder att utrota oss svenskar för evigt.

        Gilla

  25. Tahmas Nuri skriver:

    Överlag är det en god idé men jag tror att vi kommer hamna i samma parti allihop med vissa undantag, vilket kanske är meningen.
    Det jag tycker verkar bra är att det skapas DSG grupper runt om i landet som börjar med att diskutera ihop sig och försöker lobba för en plattform som kan förändra samhället på sikt.
    Att engagera sig partipolitiskt idag är nog en tung börda för många tyvärr och hierarkin är inom partierna väldigt upparbetad.
    Fysiska DSG forum lysande!

    Gilla

  26. Rolf A skriver:

    Bra tankar om en förnyelse av demokratin genom varje medborgares entreprenörsinsats. Och där det personliga ansvaret är frihetens andra sida.Det räcker absolut inte bara med elitens demokrati, den de ständigt alltför ensidigt framhåller, som enda högsta.
    En annorlunda, befriande demokrati är den där gräsrotsauktoriteter kompletterar elidemokratin.. Detta på alla möjliga opinions- och beslutsfält, inom såväl objektiva politiska som subjektivt existentiella områden. Så ”det kommer underifrån när den dagen är här”, som Ulf Lundell skrev.

    Gilla

  27. Nicholas M skriver:

    Jag förstår inte varför så många reagerar negativit på denna idé. Är väl bättre att göra något än inget alls.
    Har dock några förslag.

    Satsa på att få med relativt få personer som har desto större förmåga att påverka. Poliser, läkare, advokater, fackligatjänstemän osv.

    Begränsa er inte till partipolitk utan gör som trotskijisterna och locka till er studenter som är påväg in i instutitionerna.
    Nyckeln till framgång är att ha informationsförmedlarna på er sida, kulturarbetarna osv.

    Håll er organisation på en jakobinskt låg nivå, dvs som ett ”hemligt”men inflytelserikt sällskap. Det är sammansvetsande och har historiskt visat sig vara ett framgångsrikt koncept (rent krasst så är det förmodligen, via sin air av mystik, mer underhållande och välgörande för egot än en öppen organisation ).

    Gilla

  28. Helena skriver:

    För många år sedan var jag i en valstuga för att informera om ett partis politik. Då kom en man fram som undrade varför inga invandrare bodde i Danderyd. Han ansåg att vi inom partiet skulle arbeta för att samhället köpte bostäder till invandrare i det området. Det var diskriminering att inga invandrare bodde där. Jag försökte säga att vem som helst kunde bo i Danderyd om man hade råd att köpa en bostad där. Det ansåg inte han!
    Han informerade mig om att de (invandrarna) snart skulle ta över Sverige och då skulle jag få bo i Tensta eller något annat invandrartätt område och jag skulle var glad om jag fick jobba i ”deras land”. Enligt honom arbetade han och hans kompisar för att utmanövrera ”svennar”. Långsiktiga planer och svensk naivitet???

    Gilla

  29. elfyma+ skriver:

    Patrik är inne på rätt spår, men…

    Islamisternas strategi har bevisligen varit framgångsrik såväl medialt som politiskt vilket nästan är nästan samma sak. Åtminstone fram till det uteblivna handslaget. Relaterat:
    https://anthropocene.live/2016/04/26/miljopartiet-som-trojansk-hast/

    Även Sverigedemokraterna har infiltrerats av främmande intressen, om än inte islamistiska.
    https://asylkaos.wordpress.com/2016/04/26/vad-har-asa-romson-jimmie-akesson-och-julia-kronlid-gemensamt/

    Andra som lyckats infiltrera politiken är båt- och hundägare samt villaägare i storstadsområdena.

    Båt- och hundskatten är avskaffad. Fastighetsavgiften är numera en bråkdel av vad den var tidigare på solsidan. Hur bar de sig åt ?
    Här har vi kanske svaret på vad som är rätt strategi. Follow the money.

    Motsatsen är pensionärs- och bilistorganisationerna som infilterats av partilojala politiker.

    Bilismen har blivit politikernas mjölkkossa och pensionerna beskattas numera mer än andra inkomster. Att låta organisationerna ledas av avdankade politiker är uppenbarligen en misslyckad strategi.

    Frågan är om vi kan hitta en gemensam politisk nämnare som engagerar tillräckligt många. Jag är tveksam.

    Folkets Demonstration försökte få med sig så många som möjligt genom att enbart fokusera på missnöjet med regeringen och krav på deras avgång.
    Men inte ens då kunde vi mobilisera mer än några hundra deltagare i landets största stad.
    Det var inte bättre i landets näst största stad där motdemonstranterna var fler och mer ”engagerade”.

    Skulle tro att det blir många många fler som demonstrerar om regeringen hotar med att införa hund- eller båtskatt, för att inte nämna fastighetsskatten. Eller om de vill avskaffa ränteavdragen.

    Då blir det liv i luckan. Var så säker. Politikerna väljer då att ta in pengarna på andra sätt, från sparare, pensionärer och bilister.

    Har inga större förhoppningar att det fredsskadade svenska folket, med undantag av bloggens följare, kliver upp på barrikaderna för att försvara nationella intressen.

    Det skulle isf krävas ett blodigt terrorattentat i huvudstaden för att väcka det sovande folket som Reinfeldt skrev om i sin förträngda bok. Men om man får tro Säpo så är det bara en tidsfråga när det händer här.

    Gillad av 1 person

  30. 77711n skriver:

    Instämmer förstås i att det är en utmärkt utgångspunkt och liknar det förslag om studiegrupper som jag nämnde när vi träffades. De föreslagna utgångspunkterna i en gemensam plattform är bra och inte mycket att orda om.

    Därefter menar jag att insatserna ska koncentreras till att upprätta demokratin och förståelse för förutsättningarna för att den ska fungera. Framför allt gäller det att folket ska återfå makten, som idag erövrats av politikerna.

    För det krävs välinformerade medborgare, att de garanterat får tydlig information samt att inför val kandiderande ledamöter inom de olika partierna framhåller vad deras parti lovar att förverkliga under mandatperioden. Det ska givetvis utvärderas. Idag tas stora beslut som förändrar medborgarnas levnadsvillkor i smyg, dolt och över våra huvuden.

    Uppkommer stora frågor måste det ställas villkor på att informera fullt ut och efterhöra vad folket vill. Av detta skäl måste folket kunna kräva folkomröstningar.
    Det krävs alltså lagändring för att så ska kunna ske. En sådan fråga hade självfallet varit hur flyktingmottagandet, volymerna och mottagandet bäst skulle genomföras. Det får absolut inte gå till som nu skett, att några enstaka röststarka riksdagsledamöter kör över folket som i gamla tiders envåldshärskare.

    Ytterligare ett problem för en välfungerande demokrati är vilka krav som ska ställas på valbara kandidater, exempelvis att alla ska ha flera års egna arbetslivserfarenheter och egen yrkeskarriär att falla tillbaka på om kandidaturen inte förnyas.

    Sammanfattningsvis, följande fyra problemområden för att utveckla demokratin och återupprätta folkets makt föreslås: INFORMATION, VALLÖFTEN (enl partiets visioner), FOLKOMRÖSTNINGSINSTITUT, ARBETSLIVS-OCH YRKESKRAV för valbara kandidaterna.

    Gilla

    • Hedvig skriver:

      Studiegrupper är en utmärkt form under förutsättning att syftet är att vi strävar efter att återerövra och vidareutveckla vår svenska sekulära demokrati. Flera problemområden behövs : UTÖKAD MAKTDELNING, SKÄRPTA ANSVARS-KONTROLLER OCH -SANKTIONER.
      Den insiktsfulla forskaren och fd riksdagsledamoten Ann-Marie Paulsson räknar upp en närmast komplett lista på bristerna i vårt svenska demokratiska system i intervjun (drygt 29 min), som jag redan länkat till ovan:

      Gillad av 1 person

      • 77711n skriver:

        Helt uppenbart att det finns stora demokratiska problem också i det inre partipolitiska arbeten. Studiegrupper, som förslaget handlade om kommer dock inte åt detta, utan de bör väl främst inriktas på demokratin mellan folket och de valda.

        Tack för utmärkta inlägget av Ann-Marie Pålsson, alltid lika klok och kunnig.
        Var och en som följer SVT Storforum kan konstatera hur oerhört ineffektivt riksdagsdebatterna fungerar; ledamöterna saknar i allmänhet förmåga att presenterar sakfrågan på ett rimligt sätt, utan hackar sig igenom den med att läsa innantill. Därefter kan man notera att frågan inte besvaras. Istället blir det en lång och oftast hetsiga, förtrytsamma replikskiften om vad som skett historiskt och vem som då sagt vad. Hela tillställningen blir ett meningslöst spel för galleriet, likt en teaterscen, sakfrågan belyses inte, frågor besvaras inte i sak och problemställningen varken diskuteras eller förs framåt.

        Gilla

  31. Bworf skriver:

    Patrik ”Lill-Trotski” Engellau? 🙂

    Glöm inte det gamla talessättet om hur absolut makt korrumperar och tänk på hur mycket makt dagens politiker har tillskansat sig. Att ge sig in i politiken är inte lösningen.

    Gilla

  32. Börje Paulsson skriver:

    Sverige måste komma på rätt kurs. Problemet är att de vertikala strukturer som styr oss är, som jag ser det, väldigt rotade både formellt och i våra sinnen. Det gäller från riksdag till våra företag till köksbordet. Få inser att vi lever i en demokratidiktatur där ett fåtal s.k. representanter uttalar sig i form av att ”jag tycker/jag anser” – vad partiprogrammet säger eller vad vi väljare anser nämns inte.
    Ska en förändring ske, och den blir möjlig ju mer IT utvecklas, så måste vi vända på de vertikala strukturerna och göra våra representanter till tjänstemän som effektuerar våra behov via en mer direkt demokrati. En sådan process syns i våra företag där kunskapen längst ner får ansvar på bekostnad av den vertikala makten – ledarna – som saknar motsvarande kunskap. Det sker för det är kostnadseffektivt. Makt utan verksamhetskunskap är jättedyr. På samma sätt blir kommunal och landstings personal mer och mer kunskapsansvariga även om chefen fortfarande har stor positionsmakt – är dyr. Den nye ledaren är en i teamet som får sin uppgift via de kundkrav som ställs så att ledarmakten – den vertikala – flyttas/byts mot en kunskapsmakt som ”alla” utförare har del av. Det är på den vägen vi är och det drivs av att alla idag med datorer och smartphones får tillgång till information som gör att processer blir mer kunskapsdrivna mot mål. Detta gäller dock inte inom politiken!
    För något liknande den absurda vertikala makt ett statsråd får, ofta med svag formell utbildning, få har en akademisk examen, och med ringa praktik från verkliga livet och som mer fått en politisk broiler utbildning, ja den makt/okunskaps kombinationen är helt unik. Och den accepteras därför våra politiska strukturer ser ut som dom gör. Vi är lärda och lyder när vi vart fjärde år röstar bort vår påverkansmöjlighet, för att så fungerar det. Och det är dessa personer som ovanifrån styr oss – därför har vi nu fått en demokratidiktatur som vi måste ta oss ur!
    I ett detta läge är det föga framkomligt att tro att vi genom att följa de etablerade strukturerna skulle komma någon stans. Jag sympatiserar fullständigt med att saker måste åtgärdas men ska det bli något gjort och inte bara intellektuellt finlir så får vi inrikta oss på att förändra eller utnyttja strukturer på ett nytt sätt. Ett första steg är att vi medborgare kräver att få sända in motioner om vi uppnår ett visst procenttal av röster. Detta förslag har jag sett i något sammanhang så det är inte mitt. Nästa steg kan vara att partierna måste får godkänt av sina väljare före man kan rösta på visst sätt i kritiska frågor – se nedan nyckelpunkter! Genom att på det sättet skapa ett inflytande via befintliga strukturer och utnyttja dem omvänt kan vi successivt vinna terräng.
    Jag tror inte heller på partiprogram i vänster-höger dimensioner utan en genomtänkt men öppen plan som ett samhällskontrakt grundat i klassisk moralfilosofi och skrivet utan skygglappar i sekulär svenskanda. Hanne Kjöller hade 5 punkter ”För allas frihet” i DN (2016-03-31) om hur man uppför sig i Sverige när man kommer som invandrare. Vi borde ta fram ett fåtal liknande nyckelpunkter som kan få Sverige på fötter och som samlar alla utom de som nu lever gott på de föråldrade strukturerna – för de kommer att försöka slå ner oss med alla medel för att skydda sina privilegier. Förslag på rubriker på kritiska frågor: Invandrarproblematiken, Försvaret (Nato?), Polisen (nolltolerans), Skolan, Vården…

    Gilla

  33. Lennart Göranson skriver:

    Ett mycket bra initiativ! Att hitta någon modell för att agera måste vara att föredra framför att sitta och vänta på systemets kollaps eller förbereda sin exil eller bara utbyta bloggkommentarer med likasinnade. Men hur kan då det här fungera i praktiken?

    Pllay pekar på något mycket viktigt, nämligen att gå ut med öppet visir. Mullvaderi slutar oftast illa. Jag tänker inte bara på Kaplan och på dem som har följt och dem som säkert kommer att följa i hans spår. I början av 70-talet försökte olika marxist-leninistiska fraktioner infiltrera SAP, och det gick inte heller så bra som de hade hoppats på.

    Många har pekat på att den nuvarande partimodellen kan ha spelat ut sin roll, bl.a. Patrik i boken Min oro. Partierna är inga längre några massrörelser, de är hårt toppstyrda i kraft av det statliga partistödet. De är egentligen inte längre beroende av medlemmar eller partikadrer på lägre nivå, de styrs i stället av noteringarna hos opinionsinstituten. Det talar för att det initiativ vi diskuterar inte ska syfta till att bli ett nytt politiskt parti. Det måste vara något annat. Tvärpolitiskt, och ändå verkande genom partierna. Det finns olika exempel på strukturer som verkar ”på tvären” – think-tanks, stiftelser, akademier, frimurarna, säkert många andra. Det här är kanske inte några bra exempel, men jag tror att det handlar om att hitta en form som känns legitim och som utifrån någon sorts plattform kan verka över hela det politiska fältet. För även om det finns mycket att kritisera partierna för så finns det i de flesta partier också kritiska röster som kan ge hopp.

    För egen del uppfattar jag den plattform som skisseras i inlägget som något som jag som (någon sorts) liberal mycket väl kan stödja. Och skulle det här initiativet leda till någon konkret aktivitet så skulle jag mycket gärna delta och bidra efter förmåga.

    Gilla

  34. Håkan Blixt skriver:

    Den politiska situationen beskriver väl det dilemma som demokratiska strävanden hamnat i. De senaste decennierna har skapat en tills nu, osynlig grund för den nya politiska överklassens bildande. Välfärden har skapat en baksida med flera, ur demokratisk hållbarhetsynvinkel, ”autoimmunitetsfaktorer”, dvs demokratiskt motverkande faktorer. Bekvämlighet, värdenihilism, politiskt ointresse och en känsla av ogripbar komplexitet i sakfrågor och system, har gjort att medborgaren inser att det inte lönar sig att anstränga sig eller riskera att bli betraktad som dum eller att bli stigmatiserad. Avståndet mellan folkvalda och folket ökar, fjärmar den styrande klassen från folk i allmänhet och de politiska sakfrågorna tappar i värde för de styrande – den politiska scenen upptas alltmer av utspel och opinionskrig bortom folkets verklighet. De egna karriär- och försörjningsmotiven blir istället starkare! Flertalet medborgare låter dem hållas. ”Vad skulle jag kunna göra åt det?”

    Därför ar förslag intressant! Inte i sak, men i princip – hur kan vi som vill förbättra demokratins hälsa, kanske snart helt uttröttade, besvikna och förbannade, men ändå inte uppgivna, göra?

    Kärnfrågan tror jag inte är representativa ”gerillaceller” som beskrivs, men fastmer en öppen rörelse av alltfler människor, helst ur alla partier, som på liknande sätt som i förslaget, skaffar sig och agerar på offentliga arenor med ett huvudbudskap – UTTRYCK DINA ÅSIKTER TILL DEM DU LAGT DIN RÖST PÅ (eller andra) – till ”denna mejladress/detta sms-nr”. En ny multipolitisk folkrörelse som inte är särskilt ansträngande att ansluta sig till. Det är ”självförtroendet” hos medborgaren i politiska frågor, och det kommunikativa avståndet till våra politiker som är huvudproblemen. Att krossa väggar och tak i åsiktskorridoren är ett måste. Utan det förmår inte infiltrationsmetoden hellr annat än skapa nya grupper av korrumperade infiltratörer, ovsett vilket maktorgan dessa tillhör, oavsett den goda ambitionen i förslaget.

    Modet och orken är de främsta egenskaperna hos medborgarna i det samhälle som vill ha en fungerande demokrati kvar! Därför måste praktiken i ett förslag vara överkomlig!

    Ett annat alternativ, och som idé kan kombineras med mitt förslag, är inslag av DIREKTDEMOKRATI – avståndet skulle minska avsevärt om varje politiker kan eller måste lyssna av sina väljares åsikter inför beslut. Dilemmat kvarstår dock – de som vet och begriper mindre (folket …) får mer att säga till om…
    Ett dilemma är det!

    Gilla

  35. tirutaa skriver:

    Någonting nytt måste till, det går inte bara att fortsätta att vara åskådare på den demolering av grundläggande värderingar som pågår i vårt samhälle.

    Ska vi stillatigande åse hur tex islamister kidnappar begrepp som feminism genom att kalla frågeställningar som ”Kan en kvinna titta på en man eller en föreläsare en längre tid?” för muslimsk feminism? Utan vigulans kommer våra samhällen att gå sin undergång till mötes, och då tänker jag på islamforskaren Bernard Lewis förutsägelse om att islam kommer att ta över väst inom hundra år; fast då visste han ännu ingenting om de senaste migrantströmmarna.

    Tål att noga fundera över hur en bästa organisation kunde se ut för att komma i direkt kontakt med politikerna ute på fältet. Ställa dem öga mot öga till svars över beslut som tagits, såsom om olika badtider för könen, hur kunde man komma därhän, mm… Öppet och tvärpolitiskt.

    Jag har inget förslag på en sådan struktur men hoppas att någon kommer på den för då är jag med. Bara jag vet att ingen islamist eller någon annan extremist kommer att kunna infiltrera den. Därför öppenheten. Är grupperna som konfronterar politikerna tillräckligt små, är det svårare att infiltrera dem.

    Gilla

  36. Hortensia skriver:

    Måtte många, många sansade, realistiska, räknekunniga, ansvarsfulla, ”dugliga och målmedvetna människor” verkligen börja engagera sig i politiken!

    http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article22713470.ab

    Gudrun Schyman är förmodligen en alldeles förtjusande, sympatisk person och engagerad feminist… men jag hoppas innerligt att ett parti, vars ledare har visat prov på uppseendeväckande dåligt omdöme genom att elda pengar, klä ut sig i hijab och påstå att ”svenska män är talibaner”, kan hållas utanför Sveriges riksdag. Alternativet är bekymmersamt.

    http://www.expressen.se/nyheter/val-2010/schyman-eldade-upp-100-000/

    Gilla

  37. Ulrika skriver:

    Jag är på. Blockkedjan som drastiskt kan reducera kostnader i offentlig förvaltning är bara ett exempel. Vad har har vi att förlora?

    Gilla

  38. Conrad skriver:

    Det politiska systemet med ideologier, folkrörelser och partier har spelat ut sin roll. Aktivister och taktiker har tagit över innehållet samtidigt som vi sitter fast i ett system med allmänna val där enskilda politiker och partier för en kamp för överlevnad och där media både är medspelare och domare. Jag ringde en statsvetarprofessor i Göteborg för en tid sedan och frågade om statsvetenskapen gjort liknande analyser och funderat på vart vi är på väg. Svaret jag fick var ”vad är ditt alternativ?” Av det drog jag slutsatsen att statsvetenskapen inte ser vad jag ser att politiker alltmer utnyttjar systemet på ett sätt som man nog inte tänkte sig när vi för länge sedan valde att välja våra företrädare i demokratisk ordning för riksdag, landsting, kommuner och kommundelar. Missnöjespartier till höger och vänster utnyttjar tacksamt situationen. Det funkar inte. Jag vill höra en statsvetare säga ”det funkar inte längre, vår vetenskap har tänkt till och vi har några förslag….” Så länge politiken och statsvetenskapen inte finner lösningarna är det vi själva som får försöka ta detta ansvar. Våra barn och barnbarn behöver ett bättre sätt att styra våra demokratiska institutioner.

    Gilla

  39. Börje Paulsson skriver:

    Det är IT som ger oss möjlighet att successivt avveckla den demokratidiktatur vi nu styrs av. Med nätets hjälp kan vi skapa samma effekt som islänningarna när de med diverse verktyg slog på barriären framför riksdagshuset och fick fram nyval. De sociala medierna är kraftfulla verktyg för att skapa förändring. Så sättet är inte problemet utan det handlar om att få fram de nyckelfrågor som är begripliga och är sådana att de omfattas av tillräckligt många för att få tyngd. På det sättet kan vi vända på de vertikala strukturerna och göra våra representanter till tjänstemän som effektuerar verkliga behov via en mer direkt demokrati. En sådan process är på väg i samhället då folk i allmänhet inser att de vet och kan mer om dagens faktiska problem än de som styr.
    Ett första steg är att vi medborgare kräver att få inge motioner om vi uppnår ett visst procenttal av röster. En sådan process fungerar perfekt via sociala medier och kan starta efter ett riksdagsbeslut. Nästa steg kan vara att partierna måste får godkänt av sina väljare innan man kan rösta i kritiska frågor – se nedan nyckelpunkter! En sådan process kan starta omgående när ett parti går med på förförandet! Genom att på det sättet skapa ett inflytande via befintliga strukturer och utnyttja dem mer som det var tänkt, där våra ombud framför/genomför de intentioner vi valt dem för, kan vi successivt vinna terräng. Och har väl bollen kommit i rullning så kan det bli en demokratisk vitalisering när alla, tack vare de sociala medierna, kan vara med.
    Jag tror inte på partiprogram i vänster-höger dimensioner utan ett genomtänkt samhällskontrakt grundat i klassisk moralfilosofi men utan skygglappar och i dagens sekulära anda. Det ska innehålla ett fåtal nyckelpunkter som en majoritet kan ställa sig bakom. Förslag på rubriker på nyckelfrågor: Invandring, Jobben, Försvar, Polisen, Skola, Vård… Utmaningen är att utforma lösningar som är så entydigt argumenterbara att de passerar de politiska barriärerna. För det behövs inte mer analys nu är det tid att agera!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.