En kvinna i 50-årsåldern i Jönköping kommer nu ställas inför rätta efter att ha anklagats för att ha förolämpat en en slöjbärande muslimsk kvinna som arbetade på apoteket.
P4 Jönköping rapporterar:
”Apotekaren har i förhör med polisen sagt att hon blev mycket kränkt och började gråta när kvinnan bland annat sa att hon skulle vara vackrare utan den.”
Debattören Luai Ahmed kommenterar nyheten på Twitter:
Den 4 juli 1568 gifter sig Erik XIV officiellt med Karin Månsdotter i Storkyrkan i Stockholm, vilket gör en bondpiga till Sveriges drottning.
Den 5 juli kröns Karin Månsdotter till svensk drottning i Storkyrkan. Detta blir droppen som får bägaren att rinna över för kung Eriks bröder, hertigarna Johan och Karl, och även för många adelsmän. Att upphöja en piga till krönt drottning är vid denna tid något oerhört.
Den 12 juli höjer hertig Karl upprorsfanan och hans folk intar Vadstena slott i Östergötland.
KULTUR Tänk dig en bekymrad vänsterjournalist som lägger pannan i djupa veck och med fundersam min mumlar för sig själv: ”Mellan Kurt Wallander och Jimmie Åkesson finns ett märkligt band”.
Visst ser det roligt ut? Det blir ännu roligare när man får veta att det faktiskt har hänt – när vänsterskribenten Mattias Hagberg på Göteborgs-Postens kultursida försökte förstå varför svennarna där ute någonstans röstar på Sverigedemokraterna.
I krönikan ”Nordic Noir banade väg för högerpopulismen” (17/1 2018) kan man läsa om hur Henning Mankells deckare, och hela den så kallade nordic noir-genren, fått de dumma svennarna att tro att det går dåligt för Sverige, och förvandla dem till ”högerpopulister”.
Vad är det första du tänker på när du besöker sjukhus och vårdcentraler?
Själv besöker jag oftast sjukhus när min astma blir så bångstyrig att jag inte kan behandla den hemma utan måste söka akut hjälp. Det första jag då brukar tänka på är hur otroligt snabb och kompetent personalen är på mitt akutsjukhus. Det räcker med att jag med pipande luftrör går fram emot receptionen för att en personal är där och hjälper till och sedan tar det bara minuter innan jag får andas in luftvägsvidgande medicin.
PK-ismen och marxismen har en gemensam grundläggande idé nämligen att de grupper respektive ideologi företräder är utsugna och förtryckta av motståndarna och att meningen med den politiska kamp som förs i ideologiernas namn är att rätta till detta förhållande.
Marxismen är mer exakt i sin analys än PK-ismen. Arbetarklassen är utsugen av sina motståndare kapitalisterna. Observera att denna föreställning ska tolkas bokstavligt. Enligt Marx arbetsvärdelära skapas värde bara genom arbete. Att kapitalisterna har resurser beror på att de stulit dessa resurser från arbetarna som rätteligen borde få behålla vad de släpat ihop.
IDÉ OCH KULTUR Rasmus Dahlstedt skriver om den franske busschauffören Philippe Monguillot som avled igår efter att ha slagits fördärvad i söndags av några passagerare som ombads visa biljett och ta på sig munskydd. Philippe Monguillot fick betala med sitt liv för den förråing som nu sker i våra västerländska samhällen. Men vad betalar de som kör den stora bussen? Den på vilken hela vårt samhälle verkar ha tvingats ombord. Och vart är vi på väg?
”Vem är det som kör”, frågar Musse Pigg sina vänner Kalle och Långben i campingsemesterscenen. Fram till i söndagskväll körde den 58-årige fransmannen och tillika trebarnspappan Philippe Monguillot bussen i sin hemstad Bayonne. Då bad han några passagerare att sätta på den obligatoriska ansiktsmasken samt att betala. Det fick till följd att han slogs hjärndöd.
Twitterkontot Faces of Ancient Europe postar bilder och kommenterar om forntidens Europa, särskilt grekisk och romersk konst.
Den svenske äventyraren S. A. Andrée inleder den 11 juli 1897 tillsammans med ingenjören Knut Frænkel och vetenskapsmannen Nils Strindberg sin expedition till Nordpolen. De flyger med luftballongen Örnen som havererar efter två dagar. Expeditionen lyckas sedan inte ta sig tillbaka över isen till bebodda trakter, utan alla tre medlemmar omkommer senare under året. Först 1930 återfinns resterna av expeditionen och de tre expeditionsmedlemmarna kan begravas.
Den svenska hanteringen av coronapandemin har placerat vårt land på den internationella kartan, med ett genomslag som ingen PR-byrå ens torde kunnat drömma om.
Medan svenska politiker och myndigheter framhärdar i att uppmärksamheten präglas av ”nyfikenhet”, och till övervägande del är neutral, börjar det bli allt svårare att prata bort den ökande mängd av invektiv som framhåller Sverige som en ”parianation” och ett ”avskräckande exempel”.
Coronapandemin är långt ifrån över men eftersnacket har redan satt igång. Människor trevar sig fram och försöker skapa trovärdiga berättelser om vad som egentligen inträffat, hur det gick till och hur de olika länderna rangordnar sig.
Det är osannolikt att vi – med ”vi” menar jag just nu bara Sverige – inom rimlig tid ska komma fram till någon nationell konsensus om vad som gick snett eftersom det finns så många olika intressen som gör svårförenliga anspråk på att ha det rätta svaret.
Plötsliga och omfattande kriser, både individuella och kollektiva, innebär ofta att människor får anledning att överväga angelägna frågor om etik och moral. Så är det också när det gäller den COVID-19 pandemi som drabbat oss senaste halvåret. I ett historiskt perspektiv är det egentligen är det egentligen inte förvånande. Sådana frågor har kommit i fokus under i stort sett alla de stora pandemier som drabbat mänskligheten senaste milleniet, vare sig det rört sig om pest, tuberkulos, influensa, HIV eller polio.
Idag (9/7 2020) läser jag om hur en sjuksköterska gett sin svårt uttorkade, covidsjuke granne dropp i smyg, genom fönstret. Förgäves hade hon försökt få vården att ta sig an honom, men inte lyckats. I den humanitära stormakten – som med skattebetalarnas pengar bjuder på hbtq-certifiering av allt från utedass till affärskoncerner, menskonst i tunnelbanan och samkönade trafikljus – är människor med andra ord hänvisade till att söka vård utanför de vårdinstanser som de själva finansierar med sina skattepengar.
På sajten Unherd bemöter Oxfordprofessorn Nigel Biggar vänsterns kritik av de brittiska universitetens så kallade ”eurocentrism”:
Slaget vid Svensksund, även kallat andra slaget vid Svensksund, var ett sjöslag som ägde rum i Svensksund utanför dagens Kotka vid Finska vikens nordöstra kust mellan 9 och 10 juli 1790, och som blev den sista militära drabbningen under Gustav III:s ryska krig mellan 1788 och 1790.
En av de mer läsvärda publikationerna om det mänskliga gruppbeteendet är Charles Mackays (se bilden) bok Extraordinary Popular Delusions and the Madness of the Crowds från 1841. Den påminner oss om att den moderna människan inte har ändrats det ringaste. När gruppassionen griper an stängs förstånd och omdöme av. Mackay sammanfattar med orden att människor blir galna i grupp och återfår förståndet långsamt, en efter en.
I slutstadiet fördjupas galenskapen raskt och blir gradvis alltmer extrem, samtidigt som den fraktioneras. Man kan se detta tydligt hos religiösa eller politiska grupper som medeltidens flagellanter eller extremisterna under den franska och ryska revolutionen eller i de maoistiska revolutionsaktiviteterna under 1900-talets senare hälft.
Så länge Black Lives Matter bara handlar om att plundra butiker, förnedra poliser och riva statyer över duktiga vetenskapsmän, spelar det kanske inte så stor roll exakt vilken hudfärg utövarna har. Men vad skulle hända om BLM:s visioner blev verklighet? Om man från och med imorgon får igenom alla sina krav – vilket inte bara innebär avväpning av polismakten, utan även massiv kapitalöverföring från vita till svarta, förmåner som garanterad basinkomst, gratis sjukvård, fria universitetsstudier och mycket annat som fattiga amerikaner hittills bara kunnat drömma om. Då blir det ju rätt viktigt att ta reda på vem som faktiskt är svart.
Även om jag vet att det inte går att uppfinna ett filosofiskt system som förklarar världen i varje detalj så gillar jag inte att lämna lösa ändar när jag ska försöka begripa och förklara saker. Till exempel känns det riktigt att konstatera att PK-ismen är Sveriges statsbärande och dominerande filosofi. Det är också, åtminstone i min skalle, otvetydigt att PK-ismen kodifierar politikerväldets intressen och därför hyllas av politikerväldet.
I en artikel på den brittiska sajten Unherd skriver statsvetaren Eric Kaufmann (8/7 2020) om hur de unga i Storbritannien går åt höger:
Övergången vid Düna den 9 juli 1701 var ett fältslag under det stora nordiska kriget som stod vid floden Düna nära Riga. Slaget utkämpades mellan den svenska armén under ledning av kung Karl XII och en polsk-sachsiska armé under ledning av kung August II och Adam Heinrich von Steinaus. Slaget slutade med svensk seger.
IDÉ OCH KULTUR Svenska män behöver hittar tillbaka till ett förlorat ideal om sanning och uppriktighet: en man ska tala ur hjärtat, han ska inte förställa sig, hans tal ska vara enkelt och sannfärdigt. Idag identifierar svenska män sin manlighet med anständighet och klokhet: dårskapen ska uthärdas, konventionerna ska respekteras. Men det håller inte som strategi när samhället i dess helhet har tappat all kontakt med sans och förnuft. Nu är det sanning som gäller, även om det svider. Sanning och stora perspektiv. Höj blicken och låt hjärtat tala!
Sveriges välmående och svenskars rättigheter är inget som Somar Al Naher tycks bry sig om. I vänstertidningen Dagens ETC (6/7 2020) skriver hon att ”integrationen”, det vill säga vår möjlighet att hantera massinvandringen från Afrika och Mellanöstern, inte ska få styra debatten. De som vill invandra till Sverige, de som svepande kallas ”flyktingar” i hennes artikel, ska bestämma vår invandringspolitik.
Om massinvandring är bra eller dåligt för Sverige spelar alltså ingen roll. Somar Al Naher kritiserar Socialdemokraterna för att man överhuvudtaget nämner vår integrationskapacitet:
Man säger inte att färre ska få fly undan krig, man säger istället ”vi kan inte ta emot fler flyktingar för vi har inga bostäder”.
Många, inklusive jag själv, är förvånade över storföretagens och den ekonomiska elitens, kanske framför allt i USA, beredvillighet att stödja Black Lives Matter-demonstrationerna och de krav som där presenteras. Detta måste betänkas.
En av de grundläggande teserna i västvärldens självförståelse är att de ekonomiska klyftorna är enorma och kanske till och med ökande. I varje fall är de större än för några årtionden sedan. Om man googlar på begreppet Ginikoefficient, ett mått på ekonomisk ojämlikhet, är intrycket vidgade klyftor nästan överallt. Troligtvis har välståndsökningen under senare decennier gjort att alla fått det bättre medan några har fått det ännu bättre än de andra.
Få folk är så välkomnande mot främmande kulturer och kulturyttringar som svenskarna. Vi tar emot allt från matinfluenser till flyktingar och våra skattepengar går till allt från boenden för asylsökande till olika integrationsprojekt. Vi låter till och med religiösa diktaturer som Saudiarabien finansiera moskéer i vårt land.
Det sistnämnda är visserligen mer korkat än snällt – och har redan visat sig få förödande konsekvenser för spridningen av islamism i Sverige – men ändå. Välkomnande är vi, så till den grad att vi stundom går över dumhetens gräns. Och som tack attackeras vi nu av aktivister och organisationer som kräver att vi ska skämmas för vår historia och för vår hudfärg.
På Middle East Forum skriver Hesham Shehab och Benjamin Baird (2/7 2020) om hur islamister och palsestinaaktivister använder Black Lives Matter-rörelsen för att främja sin antiisraeliska agenda.
Artikelförfattarna påpekar att samtidigt som islamister säger sig stödja ”kampen mot rasism” i västvärlden säger man inget om den rasism mot svarta som utbredd i Mellanöstern:
Anfallet på Strömstad var en strid som ägde rum 8 juli 1717 under stora nordiska kriget. Slaget stod mellan en dansk-norsk eskader ledd av Peder Tordenskjold och förband ur den svenska armén, som försvarade staden.
Efter att i maj 1717 ha genomfört ett misslyckat angrepp mot Göteborg, sökte Tordenskjold ett nytt försök att komma åt den svenska arméns förbindelselinjer genom att rikta ett anfall mot Strömstad, som var huvuddepå för den svenska armén i Norge. Staden hade för den skull befästs med två batterier på Laholmen och två flankerande batterier på land. Stadens garnison omfattade 1800 man under befäl av Generalmajor Johan Giertta.
KULTUR En legend har gått ur tiden. Den italienske kompositören Ennio Morricone har gått bort, 91 år gammal. Just nu har jag svårt att sätta ord på hur det känns. Jag inser att jag inte kan känna sorg på det sätt man känner när en nära anhörig lämnar jordelivet, men det känns ändå tungt och tomt. Han har liksom alltid funnits där, som en så viktig del av min värld, han som skapade historiens mest fantastiska filmmusik. Jag menar, vem kan förbli oberörd av ledmotivet till ”Den gode, den onde och den fule”, eller ”Ecstasy of Gold” från samma film?
Richard Sörman skrev nyligen här på sajten en berörande text om att han vill ha en svensk tillhörighet, ha någonting att komma hem till där han kan känna att han är en del av ett större sammanhang; ett land och ett folk som bara är hans eget, och att detta borde gälla för alla människor. Han påpekade också att den diskussionen inte har varit möjlig i offentligheten eftersom etablissemangets härskarteknik varit att rasistnischa alla invandringskritiker.
Jag kan inte sluta plåga min hjärna och mina vänner med funderingar kring den svenska coronapolitiken. Jag är rädd att den allmänna debatten i frågan ska syssla med perifera frågor.
Perifera frågor är allt sådant som var redan var etablerat när viruset attackerade. Att syrgasen sedan länge var bortplockad från äldreboendena är ett beklagansvärt faktum men den viktiga frågan är i vilken mån Sverige har förmågan att hantera en sådan bekymmersam situation när en kris inträffar. Beredskapslagren var nedlagda enligt dumma tidigare fattade och genomförda beslut men hur bra klarade Sverige att kompensera för gamla synder? Myndigheterna hade inte tänkt tanken att det kunde behövas ansiktsskydd men vad gjorde Sverige när det blev uppenbart att det vore bra med skyddsutrustning?
På sajten Armstrong Economics publicerades den 4 juli i år en video från en presskonferens i Ukraina där bevis läggs fram som stärker misstankarna om korruption som riktas mot Demokraternas presidentkandidat Joe Biden.
Våren 2014 störtas Ukrainas ryssvänlige president Viktor Janukovytj och en västvänlig regering tar makten. Joe Biden, då Barack Obamas vicepresident, får i uppdrag att stötta den nya regeringen och gör flera resor till Ukraina. Hans son Hunter Biden får en styrelsepost i Burisma Holdings, landets största privata gasbolag.
Slaget vid Düna, även känt som Övergången vid Düna eller Slaget vid Riga, var ett fältslag under det stora nordiska kriget som stod den 9 juli 1701 vid floden Düna omedelbart norr om Riga, Lettland, mellan kung Karl XII:s svenska armé och kung August II, den starkes och Adam Heinrich von Steinaus polsk-sachsiska armé. Den svenska armén vann en avgörande taktisk seger.
DET GODA SAMHÄLLET 