Professorn i teoretisk filosofi tillika akademiledamoten Åsa Wikforss har tillsammans med namnen Mårten i en debattartikel i Svenska Dagbladet gett sig in i det intellektuella råttbo där man ivrigt larmar om att demokratin är hotad. Varför W&W anser att demokratin är hotad vet inte. Jag har bara lärt mig av erfarenheten att när det ojas om att något viktigt håller på att försvinna, till exempel råvarorna, regnskogen eller just demokratin, så betyder det i allmänhet att den som oroar sig vill ha statsbidrag för forskning eller något annat angeläget. Om vi inte bekymrar oss över att demokratin tynar bort, säger W&W, hamnar vi i ”kulturkrig, ökad känslomässig (affektiv) polarisering med ohanterlig faktaoenighet som följd, angrepp på utsatta grupper, attacker mot redaktionella medier och en försvagning av rättsstaten. Det är en giftig cocktail som get snabba och bestående skador på den liberala demokratin i flera länder”.

Själv tror jag inte alls att rättsstaten hotas av utarmning bara för att Åsa Wikforss, som jag tror är woke-orienterad, eventuellt glömmer att i demokratins namn försvara och kanske utöka brottslingars mänskliga rättigheter. Tvärtom tror jag att det är sådan politisk korrekthet (som jag tror hon brukar försvara) som är det verkliga hotet mot demokratin.

Liksom W&W startar jag med frihetsindex från Freedom House, som uträknas av nästan lika många särskilt utvalda personer, i huvudsak akademiker och journalister (med woke-varning skulle jag gissa), en gång om året för nästan tvåhundra länder. Jag väljer det mellanamerikanska landet El Salvador eftersom det landet under lång tid legat i den internationella toppen vad gäller sådant som mordfrekvens och frånvaro av mänskliga rättigheter. Sådana indikatorer bakas av Freedom House ihop till ett frihetsindex. För El Salvador har detta index gradvis sjunkit med 40 procent på tio år. Med W&Ws sätt att räkna var detta naturligtvis ett allvarligt tapp för demokratin.

År 2019 tillträdde emellertid en ny president, Nayib Bukele (bilden), som prioriterade människors trygghet framför de mänskliga rättigheterna. Mordfrekvens sjönk från 106 fall per 100 000 invånare år 2015 till 0,97 fall per 100 000 per nu i år.

Claude beskriver Bukeles metoder så här:

Régimen de excepción (undantagstillståndet), infört mars 2022 efter en helgvåg med 87 mord kopplade till gängen MS-13 och Barrio 18. Åtgärden var tänkt som tillfällig men har förlängts omkring 45 gånger i rad och är i praktiken permanent. Den upphäver flera grundlagsskydd:

• Rätten till försvarare och normala tidsgränser för häktning sattes ur spel.
• Massgripanden utan konkreta bevis — över 90 000 personer, inklusive minst 3 000 barn, gripna sedan starten, ofta baserat på tatueringar, utseende, anonyma tips eller polisiära gripandekvoter snarare än utredd brottslighet.
• Militarisering av gatorna — armé och polis i gemensamma patruller och husrannsakningar, särskilt i låginkomstområden.
• Ny straffrätt (2024) som förlänger häktningstiden före rättegång till 90 dagar och ger staten utökade befogenheter mot misstänkta.
• Byggandet av CECOT (”Terrorism Confinement Center”), en jättefängelseanläggning för tiotusentals gängmisstänkta, som blivit en symbol för hela strategin (och senare även använts för utvisade personer från USA).

Resultatet är alltså en kraftig nedgång i registrerad brottslighet, uppnådd genom att i praktiken avskaffa normal rättssäkerhet för en stor del av befolkningen. Human Rights Watch har dokumenterat minst 458 dödsfall i häkte under undantagstillståndet, och Amnesty International har gått så långt som att säga att de mänskliga kostnaderna kan utgöra brott mot mänskligheten. Fängelsebeläggningen ligger nu på cirka 118 000 personer — över dubbla kapaciteten och världens högsta andel av befolkningen i häkte (cirka 1,9 procent).

Bukele själv hävdar att kritiken saknar sammanhang givet landets extrema våldshistoria under inbördeskriget och gängväldet, och pekar på de historiskt låga mordtalen som bevis på att metoden fungerar — en ståndpunkt som gjort honom till en av Latinamerikas populäraste ledare trots (eller delvis tack vare) metoderna.

Jag rekommenderar inte att Sverige inför Bukeles metoder i kriminalpolitiken. Men om sådana som W&W inte förstår att mänskliga rättigheter inte kan fungera utan mänskliga skyldigheter så är risken att vi till slut tvingas be honom komma hit och ge oss en lektion.