Det verkar som om jag kommit lite på kant med en del av läsekretsen i frågan om de globalistiska krafterna och deras farlighet. Häromdagen skrev jag nämligen att jag tror att det svenska politikerväldet är farligare för vårt lands framtid än vad World Economic Forum, Brysselbyråkratierna och övriga internationella institutioner samt dessas välfinansierade systerorganisationer och medlemsföretag, kort sagt den samlade globalistiska internationalen, inom överskådlig framtid kan komma att bli.

Till detta kommer den avgörande olägenheten med oron för globalisterna: ett folk som är missnöjt med den sociala ordningen, vilket jag tror gäller ganska allmänt för västerlandet, har ingen makt över globalisterna, medan vi däremot enligt vårt demokratiska regelverk, som nästan ingen säger emot, är de högsta och mest legitima makthavarna i vår sorts länder. Folket äger landet. Det ska vara så. Det står ungefär så i nästan alla de nationella fundamentallagarna.

Sedan råkar det bli för komplicerat med direktdemokrati om alla medborgare ska involveras i varje detalj i landets styrning. Därför har vi av praktiska skäl utsett ett slags förmän och ombud, det vill säga politiker, att på vårt uppdrag hantera den dagliga driften av nationen.

Men det är enligt sociologen Robert Michels oligarkiska järnlag oundvikligt att ombuden tar makten över sina huvudmän och beter sig som om de själva vore rättmätiga ägare till landet. Uppkomsten av politikervälden är därför grundad i den samhälleliga tillvarons DNA. Där är vi nu. Därför kan de ta halva BNP och för var dag reglera en ökande del av våra liv.

Medan vi alltså har rätt att bestämma över våra nationella politiker har vi, om man bortser från att EU har någon sorts labyrintiska folkval, ingenting att säga till om över globalisterna. Vi ska inte ens ha det. Det finns ingen världskonstitution som andas en enda stavelse om att Världsbanken, WHO eller Citybank ska lyssna på vad du och jag har att säga.

Av detta drar jag slutsatsen att vi skjuter oss själva i foten om vi utser globalisterna i stället för de nationella politikerväldena till huvudmotståndare. Politikerväldena vet djupt inne i sina samveten vem det är som ska bestämma, nämligen medborgarna, även om de övertygar sig om att deras liv blir behagligare om de bortser från detta faktum. Men så är det inte med globalisterna. De har på det hela taget inga skyldigheter mot medborgarna.

Därför är det, som jag ser det, ett nerköp för oss medborgare att hissa upp globalisterna och göra dem till ett större hot än politikerna. Vi underlåter då att utnyttja ett maktmedel, demokratin, som skulle kunna fungera mycket bättre om vi bara valde att utnyttja den. Det är nog lättare att förmå våra politiska ombud att göra rätt än att förhindra globalister – som aldrig lovat att särskilt måna om sina befolkningar – att göra fel.