Aftonbladets ledarskribent Gabriella Kärnekull Wolfe vill att vi ska bli radikalt tillitsfulla mot främlingar. Vi ska möta ”hoten” från Jimmie Åkesson, och andra som värnar svenska intressen före godhetssignalering, med att helt enkelt förutsätta att alla vill oss gott.

Tack men nej tack. Handhjärtats och tillitens tid är över. Däremot kan jag direkt säga att jag känner en radikal misstro mot Gabriella Kärnekull Wolfe och exakt alla andra som ger uttryck för samma djupt förvirrade tankegångar.

De har ploppat upp som svampar ur jorden sedan skriverierna om de så kallade ”tonårsutvisningarna”, samma snälla och goda människor som för tio år sedan stod på barrikaderna och krävde att svenska folket skulle öppna gränserna för exakt alla som kom hit.

Då svämmade ledar- och kultursidorna över av snyfthistorier om migranternas lidande och som om det inte varit nog började kändisarna också göra sig hörda.

S-märkta komiker som Henrik Schyffert förklarade för den motsträviga allmänheten att invandringen bara kostade ett Netflixabonnemang och en pizza, eller vad det nu var för korkad liknelse han krystade fram ur sitt begränsade tankeförråd. Skämtet Anne Ramberg (som numera börjat frottera sig med islamistkommunistsekten Folkets Mujahedin) sa malligt att folk minsann borde göra avkall på sin välfärd för humanitetens skull.

Sånt är jävligt lätt att säga när man sitter i en flott innerstadsvåning och inte behöver befatta sig med vanligt folks problem – oro för jobb och pengar och för att det offentliga rummet sakta men säkert tas över av kulturuttryck som inte hör hemma i Sverige.

Det är inte att undra på att folk blev skitförbannade på de här överprivilegierade dönickarna. Men det spelade ingen roll att majoriteten av svenska folket satte upp ett långfinger mot kändiseliten, och alla andra grötmyndiga goddagspiltar som såg en möjlighet att godhetssignalera. De styrande vände sitt kollektiva öra från folket och mot ”eliten” och gjorde precis som den befallde. Det blev öppna gränser, kaos och ett Sverige som har få likheter med det välfungerande land vi en gång hade.

Att påpeka det var länge rasistiskt, fascistiskt och nazistiskt. Och när de goda hade urvattnat dessa ord in absurdum tog de till begreppet ”högerextrem” istället. Till sist blev alla, som ens andades om att det kanske är rätt bra att ha en viss kontroll vid gränsen, stämplade som högerextremister.

Även det har lugnat ner sig lite nu sedan verkligheten kom ikapp drömmarna – det är egentligen bara Expo som fortfarande ser högerextrema spöken i allt från bänkpressar till ljushyade blondiner. Men de slutar aldrig försöka, öppna gränser-extremisterna. Och det räckte med att några myndiga personer som inte fyllt 20 blev utvisade enligt regelverken för att handhjärta-propagandan skulle ta fart igen. Som Kärnekull Wolfe i Aftonbladet som nu förordar ”radikal tillit” för att få bukt med Jimmie Åkessons ondska.

Kärnekull Wolfe och hennes kamrater på Aftonbladet kan ta sin radikala tillit och stoppa upp den där solen inte skiner. Vi andra, vi vet vad denna tillit redan har ställt till med. Skjutningar och sprängningar, gruppvåldtäkter och våldtäkter mot gamla damer. Terrorister, svenskhatande imamer, antisemitism, 13-åringar som våldtar, misshandlar och mördar.

Behöver jag fortsätta?

Den som förordar något så verklighetsfrämmande som ”radikal tillit” är antingen lika naiv som ett nyfött barn eller extrem nog att vilja avskaffa den allra sista spillran av det som en gång var Sverige. Möjligen kan det också handla om en desperat iver att framstå som landets mest toleranta och godhjärtade människa,

Hur det ligger till i det här fallet vet bara Gabriella Kärnekull Wolfe.

Själv hyser jag en radikal misstro mot henne och alla andra som vägrar acceptera folkets vilja. Det är nämligen folkviljan som har lyft fram politiker som faktiskt lyssnar på allmänheten och inte på godhetssignalerande ledarskribenter och meningslösa kändisar.

Majoriteten av medborgarna vill ha stängda gränser, hårda och långa straff. Majoriteten har noll tillit till folk som kommer hit utan, eller med tveksamma, id-handlingar, som vägrar anpassa sig och som uttrycker hat mot den etniskt svenska befolkningen.

Majoriteten av medborgarna säger nej till ”radikal tillit”.

Handhjärtats tid är över. Nu är det dags att återgå till verkligheten.

OBS! Jag länkar inte till Gabriella Kärnekull Wolfes text. Den som vill läsa den kan lätt googla fram den.

Bild: Pixabay