
Den diskussion som nu pågår är surrealistisk och helt präglad av känslor och väldigt lite realism vilket torde bero på spridningen av the Trump Derangement Syndrome (TDS), en mycket elakartad pandemi. Den kännetecknas av en gränslös avsky mot Trump och oförmåga att se realistiskt på samhällsfrågor.
Europa har under en mycket lång följd av år sedan andra världskrigets slut under det kalla kriget och ända fram till nu åtnjutit skydd av USA:s militärmakt. Europa har nedrustat och lagt pengarna på annat. USA har vid upprepade tillfällen påtalat att Europa måste bidra med militär förmåga men detta har nonchalerats ända fram till nu då Trump i icke otydliga ordalag återigen (det skedde redan i samband med hans första presidentperiod) har förklarat att snålskjutsen på USA inte längre tolereras. Effekten har blivit att de europeiska staterna sent omsider har beslutat att öka sina försvarsanslag. Effekten av detta på militär förmåga kommer dock att ta lång tid, minst 5-10 år.
Trump har förklarat, vilket även tidigare presidenter gjort, att Grönland är en viktig pusselbit för försvaret av den nordamerikanska kontinenten och att USA behöver ha full kontroll över Grönland. Detta borde således vara ett utmärkt tillfälle att visa sin tacksamhet för allt det som USA gjort för Europa. Här ingår en avgörande roll för att ha befriat Europa från nazismen med för USA stora materiella kostnader och förluster av människoliv, att under kalla kriget hålla stånd mot sovjetkommunism samt att efter andra världskriget bidragit till återuppbyggnaden av Europa i form av Marshallhjälpen och förmånliga handelsavtal.
Alla Europeiska stater har sedan länge lämnat sina kolonier. Det enda land som inte gjort det är Danmark, ett land som saknar förmåga att försvara sitt eget territorium och definitivt inte att försvara Grönland på andra sidan Atlanten. Det är USA som får stå för det.
När nu USA framför att de behöver överta kontrollen av Grönland borde den danska och europeiska reaktionen vara, att de som ett ringa tack och bevis på uppskattning för allt vad USA har gjort och fortsätter att göra, att med glädje tillmötesgå denna begäran och överlämna till den grönländska befolkningen att träffa en överenskommelse med USA om hur detta skulle kunna göras.
Bengt Holmgren är en engagerad medborgare, civilingenjör och civilekonom, med sin professionella karriär i Världsbanken (bistånd), Petroswede/OPAB/Svenska Petroleum (prospektering och produktion av olja) samt Bergvik Kemi/International Paper Co (förädling och försäljning av kemiprodukter). Numera upptagen av samhällsfrågor ”Hur kan Sverige skötas bättre”.


