Den framgångsrika sonden Juno, som skickades upp 2011 sedan 2016 kretsar kring Jupiter, börjar närma sig slutet av sin bana. Den välkända amerikanska tidsskriften Scientific American har en artikel om den här

Här finns ett läsvärt stycke:

”Whenever a mission studies a planet or moon up close, “you’re going to be surprised” at what it finds, says Juno project scientist Steve Levin of NASA’s Jet Propulsion Laboratory. But what you really want is “to make the theorists throw everything out the window and start over.” Juno has torn up more textbooks than any other planetary science mission. “It’s been quite a ride,” Levin says. And scientists will never look at Jupiter, or the solar system, in the same way again.”

Befriande! Riktig vetenskap kan inte beskrivas bättre. Den handlar om att leta efter och hitta saker som ”…make the theorists throw everything out of the window…”. Inte om att konfirmera osäkra antaganden som har tjatats om tusentals gånger. Inte heller om att utfärda ”varningar” av allehanda slag.  Vetenskap är alltså till sin natur söndrande och upplösande (”disruptive”).

Det är lite förvånande att denna text dyker upp i Scientific American. Den tillhör ju Nature Publishing Group, ett mediahus som har varit drivande inom politisk korrekthet. Kanske var det ett misstag att denna text släpptes igenom? Men astronomin har ännu så länge klarat sig ganska helskinnad. Läget i andra discipliner är mycket sämre.

Ty idiotin inom exempelvis klimatvetenskapen har gjort att den till stora delar har upphört att vara vetenskap utan istället har den övergått till att konfirmera dogmer efter politiskt kommando och att vara ett verktyg i händerna på dem som vill skrämma folk till lydnad. Där man riskerar obekväma eller rentav motsägande resultat undviker man att vända på stenarna. Liknande är läget inom biologin där struntbegrepp som ”invasiva arter”, ”biologisk mångfald” och styggelsen ”miljövetenskap” till stor del har förmörkat det vetenskapliga tänkandet.

Allt detta handlar om att skuldbelägga människan och våra teknologiska framsteg och har inte ett skvatt med vetenskap att göra. Invasiva arter är ett politiskt begrepp, inte ett biologiskt. Biologisk mångfald beundras när den förefaller leda till en i en (utifrån) vacker naturmiljö men är mindre charmig när man studerar tunna lager av bakterier (”biofilmer”) i operationssalar.

Miljövetenskap utgår ifrån den felaktiga tesen att en vetenskap kan definieras ur samtidens snabbt flyktiga föreställning om vad en bra miljö är. Namnen på dessa företeelser har alla sitt viktigaste syfte att väcka känslor, inte vetenskaplig nyfikenhet eller precision.

Riktig vetenskap är utrotningshotad idag. Särskilt besvärande är den enorma floran av lättviktiga undersökningar av tveksam kvalité som vi översvämmas av, felaktigt kallade forskning och detta resulterar i talrika låtsasavhandlingar på våra universitet.

De gröna vanföreställningarna har också börjat förstöra det delikata samspelet mellan konsument och producent i kapitalismen. Numera är det ofta staten (eller dess överrock EU) och inte konsumenterna som är kravställare, ofta via nonsensbegreppet hållbarhet och staten är med och subventionerar. Fast allmänheten är naturligtvis den som i slutändan får betala för de dyra och dåliga lösningarna.

Vetenskapen och kapitalismen är redan allvarligt skadade. Vad mer ska ödeläggas?

BILD: Kvällen före uppskjutningen av Juno-sonden från Cape Canaveral i Florida den 4 augusti 2011.