I mitt jobb som lokalreporter får jag ofta göra intervjuer med kommunpolitiker och kommunala tjänstemän. Det kan röra sig om ett bygge som ska startas, om en ny vision som ska lanseras eller något annat som antas vara av intresse för tidningsläsarna. Och genom åren är det en sak som slagit mig: Allesammans har samma språkbruk och använder samma begrepp.

Det handlar om rena floskler – ord och uttryck som är tänkta att låta förtroendeingivande och visa att politikern eller tjänstemannen i fråga verkligen har koll på läget, men som är totalt innehållslösa och inte berättar någonting om någonting.

Eller, rättare sagt, det berättar i högsta grad någonting om dem själva. Nämligen att de är mer måna om att låta kunniga och insatta än att agera på ett sätt som gynnar kommuninvånarna.

Just nu, och sedan en tid tillbaka, är det förtätning som gäller. Alla svenska städer ska ”förtätas” och det beskrivs som ett sätt att skapa ”fler mötesplatser”. Trots att förtätning innebär att grön- och parkområden byggs bort hävdar de också gärna att det skapar FLER grönområden.

Om man frågar dem hur det hänger ihop blir det genast väldigt besvärligt. Då svänger de sig ofta med förklaringar om att det blir mer kvalitet på grönområdena om de blir färre, så att det KÄNNS som om det är fler grönområden. Man skäms å deras vägnar.

Ett populärt uttryck är att ”hålla örat mot rälsen”. ”Vi håller alltid örat mot rälsen” kan de säga när de just har godkänt ett nytt skrytbygge som majoriteten av kommuninvånarna har skrivit på namnlista emot. Det är också viktigt att vara ”i framkant” och ”på tå” och att ”ta höjd” för än det ena än det andra.

För många kommunpolitiker och -tjänstemän tycks det vara oändligt mycket viktigare att visionen, som står beskriven på deras hemsida, låter riktigt cool än att den har verklighetsförankring och blir till nytta för invånarna.

Ju fler intervjuer jag gör med de här människorna, desto mer urholkas mitt förtroende för dem. Ibland blir jag nästan mörkrädd när jag tänker på hur de svänger sig med alla fina, moderna ord och hur lite verkstad det är bland alla dessa ord.

Av kollegor, som jobbar på lokaltidningar i andra delar av landet, har jag förstått att det är precis likadant överallt. Det händer att vi, utan att nämna några namn, sitter och chattar och radar upp de här flosklerna för varandra och ibland leker vi med tanken att helt enkelt byta texter med varandra – det enda som behöver ändras är namn och kommun, resten är precis likadant.

Så, åter till frågan i rubriken: Går alla kommunala politiker och tjänstemän samma floskelkurs? Svaret måste vara ett rungande ja. Men vilka som gjort sig en karriär på att instruera de folkvalda och tjänstemännen att ersätta substans med yta, det har jag ännu inte lyckats ta reda på.

Emma Olsson är lokalreporter i en mindre mellansvensk stad. På Det Goda Samhället skriver hon under pseudonym.

Bild: Floskelkurs för svenska kommuner? (Pixabay)