Ibland hävdar jag att det händer mycket litet i vårt lands politiska liv. Jag letar upp tio år gamla artiklar ur min egen fatabur och hävdar att de fortfarande stämmer på pricken. Men lika sant som detta är motsatsen. Allting kastas hela tiden över ända. Problemet är att man, i varje fall jag, inte vet om jordens och tillvarons skakningarna är övergående stötar eller ett förebud om att en ny samhällsordning kräver företräde.

En vänlig läsare skickade mig en länk till den halvtimmeslånga intervju med Liz Truss som återpubliceras härintill. Det tog mig en stund att reagera på vad jag såg. Liz Truss var partiledare för de konservativa i Storbritannien. När hon för precis ett år sedan inträdde i ämbetet som Storbritanniens premiärminister hade hon varit olika slags minister och beklätt ärofyllda ämbeten under minst ett decennium. Med det menar jag att kvinnan inte var någon dununge när hon blev landets främsta makthavare.

Men hon åkte alltså ut på 44 dagar. Hon blev utsparkad. En del hävdar att hon velat driva olämplig politik och därför förtjänade avsked på grått papper. Det är en möjlig bedömning. Men en erfaren politiker som Truss inleder inte sin karriär som nationens främsta ledare med ett magplask. Hon var inte Storbritanniens svar på Håkan Juholt som upphöjdes till partiledare och sedan fuskade med hyresbidraget. Hon blev utmanövrerad av ”den djupa staten” eller ”The Blob”, det engelska uttryck hon själv använder.

Låt mig göra några observationer kring denna situation som, trots mitt tjat om att inget händer, framträder allt tydligare år för år, kanske månad för månad.

Den första observationen, som inte var uppenbar eller allmänt erkänd för fem år sedan, är att det i de moderna västerländska demokratierna faktiskt existerar en tidigare föga uppmärksammad maktfaktor (som av vissa anses odemokratisk men i själva verket är hyperdemokratisk vilket jag strax ska visa). Företeelsen har många alternativa namn och definitioner, till exempel The Deep State, The Swamp, The Blob och Politikerväldet hela vägen ned till Globalisternas sammansvärjning men avser i stort sett samma sak. (Fram till för några år sedan sysslade statsvetenskaparna på flera olika universitet med det redan från början dödfödda konceptet GAL-TAN för att försöka ringa in de politiska strukturernas bävningar och förnyelse. Detta var emellertid en återvändsgränd. Universiteten kunde inte analysera sig själva tillräckligt fördomsfritt för att göra en hederlig beskrivning av sin egen roll som ideologiproducent i politikerväldet.)  

Den andra observationen gäller denna mångbenämnda maktfaktors sammansättning. Begreppet Politikerväldet är hyggligt definierat och består av de statsbärande politikerna, myndighetsbyråkratiernas manskap, välfärdsstatens klientkollektiv samt olika indirekt anknutna intressen såsom Sveriges Television, Naturskyddsföreningen och Dagens Nyheters kulturredaktion.

ChatGPT definerar The Blob som ”diplomater, tankesmedjor, journalister och experter som alla tenderar att stödja en ganska traditionell, interventionistisk amerikansk utrikespolitik” (vilket enligt min mening är en alldeles för snäv avgränsning som dock tillfälligt får duga).

Samma källa säger följande om The Swamp: ”The Swamp” syftar ofta på Washington D.C. och dess politiska system. Det används som en negativ metafor för korruption, byråkrati, maktelitens intriger och ’politics as usual’. Donald Trump gjorde uttrycket känt under presidentvalet 2016 med sitt löfte att ”drain the swamp” – alltså ”tömma träsket” genom att bekämpa lobbyister, insiderkultur och korruption i Washington. Begreppet är dock äldre och har använts av både republikaner och demokrater i olika tider för att kritisera etablissemanget.”

Den tredje observationen handlar om företeelsens genes, alltså tillkomst. Att man vet att något finns betyder inte att man vet hur det uppstått. Folk som menar att det hela handlar om en globalistisk konspiration tror ofta att det hela iscensatts på en schweizisk alptopp i regi av World Economic Forum. Anhängare av teorin om GAL-TAN anser att företeelsen uppstod på en internationell konferens av sociologer.

För mig framstår den observerade samhällsutvecklingen som så mycket enklare, ja nästan oundviklig, eftersom allt beror på demokratins fullständiga genombrott. Med demokratin etablerades en helt ny yrkeskår, det vill säga yrkespolitiker. Dessa är en sorts professionella makthavare. Om den absoluta kungamaktens period var när kungarna hade makten och kapitalismens tidevarv när de rika bestämde så är demokratin politikerväldets epok. Liksom alla andra makthavare behöver politikerväldet en legitimation eller raison d´être, det vill säga en hållbar förklaring till nyttan av deras egen maktutövning. Den förklaringen är välfärdsstaten. Redan Tocqueville förutsåg att demokratin, det nya system han studerade i USA, med tiden skulle blomma ut i ett totalt och välvilligt despotiskt politikervälde.