En 12-årig flicka har hamnat i fokus i nyhetsmedier och sociala medier över hela världen efter att hon filmats när hon, beväpnad med vad som ser ut som kniv och yxa, går till storms mot en man som filmar henne och hennes syster. På videon ser och hör man hur hon skriker ”Don’t touch her, don’t touch her, she’s only twelve!” och man hör också den filmande mannen gång på gång upprepa: ”Show me the knife, show me the knife”.

Nu är Storbritannien delat. Vissa, framför allt etablissemanget stödjer polisens berättelse om att flickan oprovocerat började hota en oskyldig man – många andra ser Mayah Sommers som en modig hjältinna, ett ljus i mörkret i ett samhälle där det råder förfall.

Det är inte helt lätt att urskilja allt som den unga Mayah Sommers skriker på den korta filmsnutten, men att hon är djupt upprörd märks tydligt. Mannen som filmar låter dock lugn och nästan belåten. Min spontana reaktion, när jag ser filmen, är att både hon och hennes syster är livrädda.

Polisen, som kom till platsen och grep den unga flickan, hävdar nu att Mayah Sommers är den enda som begått något brott. Det var hon och systern som, av skäl som ännu inte framkommit, närmade sig mannen med mobilkameran. Men efter alla mörkade groomingskandaler som skakat Storbritannien väger polisens ord numera lätt för många.

Hur sanningen än ser ut i fallet med Mayah Sommers tror jag att man åtminstone kan vara säker på detta: Även om det skulle visa sig att det är så att flickan faktiskt inte längre vågar gå ut obeväpnad, på grund av den otrygga miljön för flickor och kvinnor – och även om det är sant att hon och hennes syster blev antastade av invandrade män – så kommer det brittiska etablissemanget sannolikt inte att erkänna det. Storbritanniens makthavare har, precis som de svenska, målat in sig i ett hörn.

Det gäller även medierna. Mediehusen i Storbritannien utmålar numera per automatik alla röster som har det minsta negativa att yttra om invandringen som ”högerextrema” och ”främlingsfientliga”. Sanningen väger lätt när ”the image of Britain” (motsvarande den löjeväckande ”Sverigebilden”) ska upprätthållas.

Det finns också andra aspekter på det här. För även om Mayah Sommers faktiskt började vifta med vapen oprovocerat, och även om mannen som filmar inte närmade sig henne och hennes syster på någon oanständigt sätt, är det rimligt att ställa frågan varför han överhuvudtaget filmade henne och varför han hela tiden hetsade henne att visa sina vapen.

Den frågan har polisen uppenbarligen inte ställt – och om de nu har gjort det så är de inte öppna de inte vad han anger för skäl. Det är alltså väldigt mycket som är märkligt med polisens agerande, även om det nu skulle ha gått till som de hävdar.

Det är alldeles för tidigt att säga om Mayah Sommers hjältinne-gloria bygger på sanningen eller inte. Men att hon var rädd, det ser man tydligt på filmen. Och det borde alla ta på allvar, även de som vill ha en fortsatt hög invandring.

Emma Olsson är lokalreporter i en mindre mellansvensk stad. På Det Goda Samhället skriver hon under pseudonym.

Foto: Skärmdump Youtube